KUL-helgen 2015

KUL står för Kommittén för Ultralöpning och ska tillsammans med ultradistans.se främja ultralöpningen i Sverige. De håller landslagsläger, men varje år i november arrangeras en helg som mer inriktar sig mot bredden av etablerade och spirande ultralöpare.

Jag föreslog i våras att detta träningsläger skulle hållas i Skövde-trakten för att visa upp den fantastiska terrängen runt Billingen, och Jan-Erik var inte svårövertalad. Och på kommande möte i KUL så röstades det igenom att vi skulle få arrangera KUL-helgen 2015.

Mitt ansvar har varit att ta fram lämpliga banor för terränglöpning på lördagen och landsvägslöpning på söndagen, samt tänka till på hur vi ska se till att löparna får mat och dryck under vägen. Janne löste det andra med boende, mat, transporter mm. Många timmar har gått åt till att planera och provspringa banorna, samt ladda upp GPS-filer.

Så kom dagen då vår plan skulle möta verkligheten. Skulle den hålla? Skulle löparna tycka att Billingen är lika fantastisk som jag tycker?

Jag blev upplockad av Janne och Bernt, och vi drog iväg för att handla mat till frukost och det som skulle ätas under löpningarna. Vad och hur mycket äter folk egentligen? Tur att det var fler än jag som handlade. Jag hade nöjt med med gröt till frukost ;-)

Mycket mat blir det...

Recension: Merrell All Out Terra Trail; första intrycket

Det är längesedan jag skrev en recension nu. Kanske beror det på att jag inte har löptränat ordentligt under drygt ett år, och att jag varit hänvisad till tråkiga skor där jag får plats med iläggssulor. Men nu börjar kroppen kännas bra och jag hoppas att jag snart ska kunna löpträna med större regelbundenhet igen. Och att jag ska kunna slippa iläggssulorna åtminstone på turer som är kortare än ultra.

Vad döljer sig i blåbärsriset???

Merrell All Out Terra Trail

Såg denna sko redan i våras i någon artikel om nyheter på skofronten, men hittade då ingen återförsäljare. När jag nu för några veckor sedan såg att Northsport fått in dem så blev det ett impulsköp. Mina förhoppningar var att detta skulle bli en bra trailsko för höst och vinterstigar, med bra grepp och passform samt tillräckligt rymliga för att få plats med en extra socka.

Äntligen Billingen

Jag har varit otrogen! Jag har inte vandrat längs Billingeleden på västra sidan berget sedan i maj! Under semestern har jag flirtat med andra leder och områden för att se om gräset är grönare på andra sidan, men efter dagens vandring, trots regnet, är jag åter övertygad om att jag bor vid världens vackraste berg.

Den klassiska vägvisaren vid Högsböla ängar

Jag vandrade, i förd kängor, hemifrån, genom Rhododendrondalen, över Ryds ängar, förbi Vallersjön och Gråmur och vidare till Bergs socken. Hos Cecilias Trädgårdscafé bakom kyrkan i Berg tog jag en mycket god, och ekologisk, fika. Regnet höll sig undan tills jag hade fikat klart. Där fick jag också en liten pratstund med Jeanette, innan jag vandrade vidare mot Silverfallen, över Melldala och Högsböla ängar, bort till Sotaliden. Och där var jag i lagom tid för att hinna med bussen hem igen. En välgörande vandring på närmare 7 timmar, inklusive alla många och långa stopp.

Rhododendrondalen

Nationaldagsvandring

De senaste veckorna har det varit dåligt med träningen. Jag kan skylla på jobbet och att jag varit i fält, men det beror också på att jag omedvetet drar mig för att träna därför att inte vill att det ska göra ont, och jag vill inte känna misslyckandet gång på gång...

Vandrare

Ramslöken blommar

I över ett år har jag kastats mellan hopp och förtvivlan, och varje dag har jag haft ont. Först i foten, och nu i baksida lår. Jag är livrädd för att ytterligare en sommar ska gå för att jag inte kan springa, vandra, paddla, cykla, simma på grund av en skada.

Världens vackraste stigar?

Jo, idag kan de nog utnämnas till det. Galet vackert när Vallebygden står i full blomning. Och det blev galet många bilder...

Nangiala...

Orkidén Sankte Pers nycklar blommar

Igår kväll fokuserade jag på att stretcha och massera mig själv med den hårda bollen. Och det gav resultat! När jag gick till bussen i morse så var steget ett helt annat. Nu hade jag kontakt med baksidans muskler och det gjorde inte ont.

Träningsläger

I sommar åker jag tillsammans med mina vänner Jeanette, Alexandra och Janne till England och springer. Redan i november förra året bestämde vi oss för att anordna ett träningsläger för att lära känna varandra och dela med oss av erfarenheter. Vi ensades om helgen 1-3 maj.

Det föll på min lott att planera träningslägret, men det där med maten delegerade jag genast bort till Jeanette och Janne. Jag bokade rum till oss på vandrarhemmet Gröna Huset i Eggby. Det skulle bli vår bas under helgen.

Träna på det svåra...

Hur lägger man upp ett träningslägret när deltagarnas löparmeriter skiftar från Lidingöloppet till ett 6-dygnslopp? Ja, jag valde att fokusera på det som inte primärt hade med löpning att göra.

Jag fick ikläda mig, enligt deltagarna, rollen som den elaka instruktören. Och jag tyckte att de med beröm godkänt agerade trotsiga tonåringar som gjorde allt för att fuska eller få mig att tappa humöret. Haha, vad gör man inte för sina vänner :))

Den elaka instruktören...

Skogssniglarnas vårtrail i ultrarapid

Det börjar bli lite av en tradition att anordna ett trail-event med min facebook-grupp Skogssniglar & Vildvittror. Denna helgen var tredje gången. Och som vanligt var det Billingen som stod i fokus. Våren på Billingen är bara för fantastisk för att missa.

(Färg) glada skogssniglar

Från början var det ganska många anmälda till eventet, men sjukdom, allergi och livspussel gjorde att vi till slut bara var 7 personer som på lördagen samlades i Öglunda. Några gamla och några nya ansikten. Löpare från Skövde, Alingsås, Falkenberg, Nynäshamn till Blekinge hade tagit sig hit för att springa in våren på Billingen.

Samling i Öglunda

Jag tror att de fryser, så det är bäst att vi sticker iväg nu. Love spanar in Vanja lite i smyg.

Även Love slog distansrekord!

Solsken, gullvivor, 30 km och två caféer

I helgen var det TEC. Förra året hade jag en önskan att i år springa 100 miles här, men den planen har sedan länge hamnat i arkivet. Men när solen skiner och våren kommer med stormsteg till Vallebygden kan man inte gräma sig över sådant. Nej, då tar man bussen till Lilla Stolan och springer på Billingeleden! Och hur var det? Jag låter bilderna tala :))

Vårglädje!

"Starten"

Distansrekord och skoidentitetskris

Det senaste året, då jag varit skadad, har jag investerat i lite andra skor än vad jag normalt brukade använda. Jag hade mer fokus på att hitta skor som fungerade att gå i än att de skulle lämpa sig för att springa.

I somras var det egentligen bara Altra Olympus som fungerade att gå i. Inget dropp och väldigt mjuk sula. Jag testade också Hoka One One, just för att de är så väldämpade. Men de kändes också ganska klumpiga jämfört med vad jag var van vid.

Jag dök djupt i skogarderoben och hittade ett par gamla Inov-8 Roclite 243

När jag i december kunde gå allt mer obehindrat, och i januari kunde börja springa så smått, skaffade jag traditionella skor med mycket drop, såsom Brooks Ravenna och Glycerin. Sköna skor att gå i, men när det blir mycket drop domnar mina tår, vilket jag upplevt även före skadan. För löpning i terräng skaffade jag Icebugs Anima BUgrip och Brooks Cascadia, men dessa är ganska höga och känns lite vingliga på trixiga stigar. Jag tycker ju om att ha markkontakt.

Efter knappt 5 km var jag genomblöt om fötterna, igen. Jag är nog en träskmagnet.

Blötare än blött på Sydbillingen

I morse vaknade jag till regn. Jag satte mig vid datorn och skrev lite på min deckare. Jag hade ambitionen att ha klart ett utkast till första kapitlet idag. Men så fick jag ett meddelande från Jeanette, som undrade om jag ville med ut och springa på Billingen. Jag undrade om hon hade tittat ut genom fönstret ännu idag, men jag tackade ja. Snabbt slänga i mig lite frukost, byta om och packa ryggsäcken med vätska och lite energi.

På tur i ur och skur, och aldrig sur

Jag föreslog att vi skulle springa en runda på Sydbillingen. Det fanns en stig som jag gärna ville rekognosera statusen på. Jeanette är vid detta laget van vid att jag har en plan i fickan, så hon vet att det bara är att hänga på.

Våga vägga på Billingen

Jag har inte sprungit på över tre veckor pga jobbet och en ilsken förkylning. Och jag hade ju bara så smått kommit igång med löpningen överhuvudtaget innan dess. Så idag tänkte jag helt enkelt testa hur dålig formen var...

Sist jag sprang här var det snö.

Jag ville se hur länge orken och energin skulle räcka, och hur jag skulle må efter ett pass. Skulle foten hålla? Skulle musklerna protestera? Eller skulle jag må allmänt dåligt pga att jag helt enkelt ansträngt mig över min nuvarande förmåga? Hur var min form egentligen? Hur skulle jag träna framöver? Fungerar cykling som kompletterande träning?

Hallabroravinen

Jag tog bussen till Skultorp och sprang upp till Nabben via Hallabroravinen. Nåja, sprang och sprang... Det var bara uppför de första kilometerna så det räckte med att gå för att pulsen skulle slå så det räckte.

Vårtecken

Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader, och den får inte inträffa före 15 februari. Här i Skövde har vi därför haft vår i minst en vecka.

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Igår var jag ute och sprang med Sigge igen. Det blev en sväng upp på Billingen och bort över Ryds ängar. Sigge var överlycklig, och jag förlät alla hans bus och tvärnitar när han hjälpte mig att hitta årets första blåsippor!

Sigge har också vårkänslor

Idag var jag ute och sprang på egen hand. Jag ville springa i skogen och tanka massor av energi, så det fick bli en löptur på mina älskade Ryds ängar och vidare mot Rånna och Mölltorps hage. Stigarna var nästan helt rena från snö, mjuka och fina. Lite blött på några ställen, men det var inget som förtog glädjen av att springa i skogen.

En dag att följa hjärtat

Jag hade egentligen tänkt börja löpträna på allvar i början av februari, men min operation i munnen gjorde att jag fått skjuta upp det lite. Sprang en mil förra helgen och det kändes bra. Denna veckan har det dock inte blivit mycket till löpträning. Tror faktiskt att jag är lite rädd för att börja springa. Jag har förväntningar på mig själv att det ska gå snabbt och lätt att komma tillbaka, och att jag ska vara snabbare än någonsin. Det är ju fullständigt orealistiskt! Jag måste förstå, precis som min omgivning måste stödja mig i det, att jag måste "kräla på botten" i flera månader innan jag kan förvänta mig några som helst resultat avseende fart eller uthållighet.

Vackert i sin februarihet, som Lotta Notfjäll sa

Men idag är det Alla hjärtans dag, och då ska man följa sitt hjärta. Hur orealistiskt det än låter så ville jag springa ett långpass längs stigarna på Billingen. Jag ville åtminstone ha ett startläge så jag får svart på vitt vad jag behöver träna på.

Starten på en fin tur

Rätt skoval. Och rätt damasker för dagen?

Snö, is och väldigt blött, men behövligt för kropp och själ

Efter att ha tillbringat veckan inomhus i Boden längtade kroppen efter att få komma ut och röra på sig. Huvudet var däremot fortfarande väldigt sömnigt. Det är jobbigt att börja använda hjärnan efter en lång julledighet...

Detta har jag längtat efter i veckan

Det var en vacker morgon, men jag gick i slow-motion hela morgonen. Och rätt som det var började det snöa och blåsa ordentligt. Då fastnade jag framför Vinterstudion istället... Men till slut fick jag på mig kläder och tog mig ut genom dörren.

Bara en liten bit från busshållplatsen

På jakt efter julstämning

Åter dags för ett besök hos kiropraktorn. Foten har känts av efter söndagens långtur. 25 km är alltså just nu i längsta laget. Jag får hålla mig runt milen. Så efter att ha blivit lite jul-justerad så tog jag mig en promenad i det ökande solljuset. Jag älskar att vandra längs mina stigar; gamla välkända som nya upptäckter.

Vintersolståndet

Dagarna blir inte kortare nu. Vi går emot ljusare tider. Detta ska firas! Jag ville tillbringa större delen av dagens ljusa timmar utomhus, men att säga att jag gick hemifrån i gryningen skulle vara att ljuga. Det var snarare då jag reste mig ur sängen... Nåja, dagen är ju drygt 6 timmar lång idag, så jag skulle nog hinna...

Springa långpass kommer jag nog inte kunna göra de närmaste månaderna, så mitt mål nu är att kunna gå långt och länge istället. För att stärka kropp och själ, och för att tillgodose bloggläsarnas önskemål efter inspirerande bilder.

Photo walk: Höstens dagar

Igår var det cykling och födelsedagsfirande hela dagen. En härlig dag på Billingen och många mil trampades i solsken och mörker, men idag kändes faktiskt benen ganska sega. Därför bestämde jag mig för att ta en fotopromenad på Ryds ängar idag.

Laddade kameran med ett 50 mm objektiv. Det är inte optimalt för att fotografera vyer eller makro, men perfekt för att gå på jakt efter detaljer. Jag tycker om att gå i skogen och leta efter det där som man ser, men ändå inte. Som är så vanligt att de nästan blir osynligt. Som är som november...Färdig med höstens dagar och redo att möta vinterns dvala.

Värdet av en vän

Att jag är skadad har framförallt varit frustrerande och hindrat mig från att göra det jag vill, men det har också fört några positiva saker med sig. Jag har bevisat för mig själv att jag kan simma långt, jag har väckt upp mitt intresse för cykling, jag har börjat fotografera igen, och jag har träffat Jeanette.

Jag och Jeanette är väldigt olika varandra både i hur vi levt våra liv och hur vi tänker, men ändå har vi blivit vänner och kan prata om det mesta. Jeanette ser till att jag träffar lite folk ibland. Och jag sätter tokiga idéer i huvudet på henne.

Idag frågade hon om jag ville ta en promenad mellan Sotaliden och Silverfallet. Jag var egentligen på väg ut med cykeln, men en promenad i ett av Billingens vackraste områden får man inte tacka nej till.

Skogssniglarnas hösttrail

Direkt efter trailturen i våras ville alla ha en repris till hösten. Jeanette blev tidigt inblandad i förberedelserna. Jag är ju förespråkare för det enkla och spartanska, men Jeanette såg andra perspektiv och gav oss möjligheten att äta middag och övernatta i hennes stuga vid Vristulven. Hon tyckte också att vi kunde köra ut mat, varmdryck mm till de platser som vi skulle rasta på. Lyxtrail med andra ord!  Under senaste veckan har jag insett att detta nog skulle bli ett av de mest välplanerade evenemang som jag någonsin varit med att organisera. Och allt med en budget på under 1000 kr.

Före start. Här är det ingen som anar vad de har gett sig in på...

Efter en stressig vecka träffades jag, Jeanette och Jan-Erik vid Vristulven på fredagen. Vi använde kvällen till att packa egen utrustning, förbereda och packa det vi skulle placera ut längs banan, allmän planering, men framförallt att prata. Jan-Erik och Jeanette hade aldrig träffats tidigare, men det märktes inte. Högljudd diskussion om Vätternrundan mm startade genast.

Fortsatt rek inför Skogssniglarnas hösttrail

Idag var det dags att reka de första ca 14 km av vår trailtur som ska springas senare i höst. De avslutande ca 12 km rekades i måndags. Vi startade i Öglunda och tog oss upp för den branta Jättadalen. En riktig gå-backe! På toppen är det skönt att titta på utsikten för att hämta andan.

Sedan bar turen vidare norrut längs fina stigar. Efter en liten stund bar stigen utför ner mot Vallevägen, som korsades, och vidare in bland kohagar. Fram till Flämslätt var det en blandning mellan fina stigar och mindre grusvägar, och ganska platt och lättsprunget. Någon kilometer efter Flämslätt, och därmed ca 7 km från start, fanns en fin grillplats vid Flämsjön som skulle lämpa sig fint för ett första fikastopp.

Nu lämnade stigen Flämsjön och fortsätte upp till ett arboretum med massor av ovanliga träd. Här får vi ta oss lite tid att titta på dessa rariteter. Sedan ledde stigen oss tillbaka till Flämsjön igen. Här hittade vi efter ca totalt 10 km ytterligare ett fint fikaställe. Bara att välja utifrån när energin börjar tryta.

När vi närmade oss Eahagen, mellan Flämsjön och Ämten, förändrades landskapet och blev allt mer kulligt, sk kamelandskap. Stigen ledde igenom kohagar och över gärdesgårdar. Nu blev det allt lerigare. Väl uppe på vägen till Eggby igen var cirkeln sluten; det var där vi började reken i måndags.

Detta kommer att bli en fin tur. Först en brant backe uppför Billingen, lättsprunget första milen, och sedan allt mer kuperat och lerigt, för att övergå till att klättra upp på Billingen, och avslutas med att ta sig ner den branta stigen tillbaka till Öglunda.

Nu blir det bildkavalkad!

Japp, det är brant uppför Jättadalen