Reserapport Lake District; Del 2

Detta är den sista delen av min rapportering från Lake District. I de två första rapporterna kan man läsa om de första dagarna samt min race report från loppet Ultimate Trails. Ett lopp som jag valde att bryta för att inte går sönder mer än jag redan är.

Söndag 28 juni
Besvikelsen låg tung och jag kämpade för att glädjas åt de övrigas framgångar. men till slut orkade jag inte längre. Att lyssna på deras upplevelser, och se hur de stapplade på stela ben mm var att få mitt misslyckande kastat i ansiktet om och om igen. På frukosten på söndagen meddelade jag att jag inte avsåg vara med på prisutdelningen, utan skulle dra upp i bergen. Jag vet inte vad de andra tyckte och tänkte, mer än Jeanette som förstod.

Regnet stod som spön i backen utanför fönstret, men jag bara längtade efter att få känna vind och regnet i ansiktet. Inomhus var det alldeles för trångt och svårt att andas. Jag hade egentligen ingen plan för vart jag skulle gå. Norrut hade jag meddelat de andra. Att göra upp en plan och sedan hålla fast vid den ger ingen frihet att fånga stunden. Och nu, när jag behövde hitta mig själv, var intuitionen och stundens ingivelse det viktigaste i sökandet.

Race report: Ultimate Trails 110K 2015

Den 25 juni 2014 anmälde jag mig till Ultimate Trails efter att Alexandra hade sökt efter resesällskap. Vid den tiden hade jag vansinnigt ont i min fot och kunde knappt förflytta mig alls, men jag levde på hoppet att jag skulle vara frisk och vältränad om ett år.

Men fotens tillfrisknande gick långsamt, och det var först i december som jag kunde gå obehindrat, och fram i februari som jag kunde börja springa. Jag kände mig stressad över att vara anmäld till ett såpass långt lopp. Som tur var hade vi planerat att göra mer än bara springa, så jag intalade mig att jag åtminstone skulle kunna vara med och vandra i bergen.

I klassen Lady Veteran 40...

I år har jag bara sprungit drygt 60 mil, och huvuddelen av de milen har jag antingen känt av foten eller  baksida lår och rumpa. Det längsta jag sprungit var Munkastigen Trail på drygt 43 km, och så några pass på 30-35 km. Problemen i baksidan gjorde att jag i juni bara fick ihop 3 mil! Det är alldeles för lite för att kunna kunna springa ett bergsultra!

Ultimate Trails genomfördes för första gången 2013, och i år var det andra gången. Arrangörerna var Lakeland Trails, som anordnar flera traillopp i lake District. Jag och Janne var anmälda till 110 km, och Alexandra och Jeanette till 55 km (vilket visade sig bli 58 km). Det är ett av de mer kuperade och tekniska loppen i England. Ca 3500 höjdmeter på den långa sträckan.

Reserapport Lake Districts; Del 1

Jag har varit i England, närmare bestämt i Lake District och Windermere. Varför åkte jag dit? Jo, för att springa Ultimate Trails 110 km. Jag ska försöka beskriva resan i tre blogginlägg. Jag börjar med dagarna före loppet, därefter en race report, och avslutningsvis de sista dagarna. Håll tillgodo!

Bakgrund
Den 25 juni 2014 anmälde jag mig till Ultimate Trails efter att Alexandra hade sökt efter resesällskap. Vid den tiden hade jag vansinnigt ont i min fot och kunde knappt förflytta mig alls, men jag levde på hoppet att jag skulle vara frisk och vältränad om ett år. Ja, hur det blev egentligen får du läsa i race reporten...

Det slutade med att vi var fyra svenskar som var anmälda till loppet, och alla var Skogssniglar. Förutom jag och Alexandra så skulle även Jan-Erik och Jeanette följa med. Jag föreslog att vi skulle göra lite mer av turen till England än att bara springa loppet, och det bestämdes att vi skulle turista en hel vecka i Lake District. Boende och resa bokades, och sedan var det bara att vänta...

Måndag 22 juni
Vi strålade samman på flygplatsen i Manchester. Vi skulle hyra en bil, och det tog sin lilla tid att förstå hur vi skulle ta oss till uthyrningsfirman och att få ut bilen. Till slut, med Janne bakom ratten, kunde vi börja får färd till Windermere. Först en ganska skräckfylld färd på i vänstertrafik inne i Manchester, men snart kom vi ut på motorvägen och det började kännas lite säkrare.

Smala vägar

Kyrkor...

Hmmm... Tea party???