Triggers och anti-triggers

För några år sedan var jag på en föreläsning med Malin Ewerlöf-Krepp. Hon berättade om sin träning och tävlande. Hon berättade om vad det var som motiverade henne att träna och vad för typ av mål hon satte. Det var saker som tävlingar, att förbättra sig, att tävla mot andra, tider mm.

Jag reflekterade över att det som motiverade henne inte var det som triggade mig. Att tävla och mäta tider är snarare mina anti-triggers. Så under föreläsningen började jag fundera över vilka som var mina triggers. Det jag kom fram till var upplevelser, natur, löpning i mörker och tidiga mornar, att jaga kilometer istället för tider, att springa ensam i skogen etc.

En bild fylld med triggers

I somras gick jag på Pilgrimsleden längs Hornborgasjön och vidare till Varnhem. Jag lovade mig att komma tillbaka hit under hösten. För att slippa transportsträckan från Falköping eller Gudhem så ville jag ta bussen till Hornborga, men den bussen går bara vardagar. Så när en ledig fredag dök upp så var det bara att planera in denna turen.

Jag älskar det bleka morgonljuset

Gryningsljus och utsikt över Mösseberg

Äventyr på hemmaplan

Efter England har tiden gått åt till att bearbeta resan och loppet, och göra planer för resten av semestern. Just i det senare har jag kört fast lite grann.

Jag hade egentligen tänkt paddla för att återhämta benen efter loppet, men det behövdes ju inte. Och från förra sommaren så vet jag att det inte fungerar att paddla om jag har ont i baksidan. Jag kan helt enkelt inte sitta i kajaken i mer än 20 min innan det gör ont. Och eftersom jag dessutom är ganska mätt på paddling, efter att ha gjort det varje sommar i över 10 år, så tog jag bort det ur planeringen. Det kan kanske bli aktuellt senare i år istället när skärgården ligger tyst och stilla.

Det jag helst vill göra är att vandra. Förutom att det är ovanligt mycket snö i fjällen i år, så är jag lite osäker på hur baksida lår, höft och fot skulle klara vandring under längre tid. I England gick det bra, men där gick vi ju inte särskilt långt heller.

Därför har jag ägnat den senaste veckan åt att leta efter fjällområden med lite snö och trevliga stugor, samt att testa och förbereda kroppen. Mitt "velande" avseende en "riktig" semesterresa har resulterat i att jag fått tummen ur att göra den mindre äventyren på hemmaplan som jag har tänkt göra i det senaste åren. Inget ont som inte för något gott med sig.

Tisdag: Fagersanna - Hjo
Västra Vätterleden på 195 km löper mellan Stenkällegården i Tiveden och Mullsjö. Där finns även en avstickare, Rankåsleden, som förbinder Västra Vätterleden med Tibro.

För att vara en vandringsled som ligger så nära så har jag inte alls varken vandrat eller sprungit här, förutom att jag vandrat i Tiveden för närmare 20 år sedan... Skandal! Detta måste det bli ändring på. Delvis kan det bero på att det är lite svårt att ta sig dit med kollektivtrafik, förutom till tex Mullsjö och Hjo. Jaja, jag får väl fjäska lite för någon som bor i närheten och kan släppa av mig ute i skogen.

Pilgrimsvandring: Skara-Varnhem

Förra sommaren hade jag tänkt att springa och vandra längs Skaraborgs pilgrimsleder, men som ni som följer mig vet så kom sommarens planera av sig... Så nu när jag ändå inte kan springa så är det dags att börja beta av lite vandringar.

Skara domkyrka

Några kilometer längs denna cykelbanan...

En plats för vila...