Recension: Merrell All Out Terra Trail; första intrycket

Det är längesedan jag skrev en recension nu. Kanske beror det på att jag inte har löptränat ordentligt under drygt ett år, och att jag varit hänvisad till tråkiga skor där jag får plats med iläggssulor. Men nu börjar kroppen kännas bra och jag hoppas att jag snart ska kunna löpträna med större regelbundenhet igen. Och att jag ska kunna slippa iläggssulorna åtminstone på turer som är kortare än ultra.

Vad döljer sig i blåbärsriset???

Merrell All Out Terra Trail

Såg denna sko redan i våras i någon artikel om nyheter på skofronten, men hittade då ingen återförsäljare. När jag nu för några veckor sedan såg att Northsport fått in dem så blev det ett impulsköp. Mina förhoppningar var att detta skulle bli en bra trailsko för höst och vinterstigar, med bra grepp och passform samt tillräckligt rymliga för att få plats med en extra socka.

Distansrekord och skoidentitetskris

Det senaste året, då jag varit skadad, har jag investerat i lite andra skor än vad jag normalt brukade använda. Jag hade mer fokus på att hitta skor som fungerade att gå i än att de skulle lämpa sig för att springa.

I somras var det egentligen bara Altra Olympus som fungerade att gå i. Inget dropp och väldigt mjuk sula. Jag testade också Hoka One One, just för att de är så väldämpade. Men de kändes också ganska klumpiga jämfört med vad jag var van vid.

Jag dök djupt i skogarderoben och hittade ett par gamla Inov-8 Roclite 243

När jag i december kunde gå allt mer obehindrat, och i januari kunde börja springa så smått, skaffade jag traditionella skor med mycket drop, såsom Brooks Ravenna och Glycerin. Sköna skor att gå i, men när det blir mycket drop domnar mina tår, vilket jag upplevt även före skadan. För löpning i terräng skaffade jag Icebugs Anima BUgrip och Brooks Cascadia, men dessa är ganska höga och känns lite vingliga på trixiga stigar. Jag tycker ju om att ha markkontakt.

Efter knappt 5 km var jag genomblöt om fötterna, igen. Jag är nog en träskmagnet.

Recension: Brooks Pure Grit 3

Jag skaffade denna skon i somras, men jag har ju inte använt den så mycket. Tills jag upptäckte att min fot verkligen tyckte om att gå i skogen med den. Detta är en bekväm sko i första hand, och den passar i snälla förhållanden på hyfsat torra stigar och andra fasta underlag.

Brooks skapade sin Pure-serie för att tillgodose de som ville ha skor ur "natural running"-segmentet. Det finns framförallt landsvägsskor i fyra modeller (Pure Flow, Cadence, Connect och Drift) och en terrängsko; PureGrit.

De första modellerna av PureGrit har skrivits ner av många för att de var klumpiga. Jag har ett par PureGrit 2, men de blev aldrig någon favorit. PureGrit 3 är däremot en riktigt trevlig sko som gör fötterna lätta och nätta.

En lite svängd läst som passar mig

Så här beskriver Running Warehouse Brooks PureGrit 3:
"The Brooks PureGrit 3 molds to your foot while grippy traction hugs every surface. Resilient cushioning delivers a responsive ride with a great feel for the ground while the Ballistic Rock Shield helps protect the foot from protruding rocks. Up top, the breathable upper wraps the foot for lasting comfort, while asymmetrical lacing offers a natural yet supportive fit."

Recension: Inov-8 Oroc 280; första intrycket

Efter en vecka fylld av tvivel, men tömd på löplust, så kom dagen då jag verkligen behövde ta tag i mitt själv och mina fötter. Jag har inte velat tvinga ut mig själv tidigare eftersom jag inte riktigt har kunnat utesluta att min trötthet och brist på träningsvilja kan ha berott på en latent förkylning eller influensa. Jag har haft blåsor i munnen och gått omkring och nyst en del. Och eftersom jag har lyckats undgå förkylningar i större delen av mitt liv genom att vila vid rätt tillfällen så litar jag på att kroppen signalerar att det är läge att ta det lugnt.

Vi ska strax titta på denna skon, men först lite reflektioner från löpturen.

Men idag kändes allt bra, så ut skulle jag! För att inte avskräcka mig själv så valde jag en lite lagom och omväxlande tur runt Karstorpsjön. Det brukar bli runt milen i blandat terräng; allt från cykelbanor till små stigar. Och många möjligheter till fotografering. Det är just att springa med kameran i handen som motiverar mig lite extra att komma ut.

Recension: Skor och tips för vinterlöpning

Ett säkert vintertecken är att många inlägg och frågor i olika forum handlar om hur man får fäste och vilka skor man ska välja vid vinterföre. Av någon anledning verkar man ha förträngt hur det var förra vintern, och när snön faller blir man bryskt påmind.

Men det finns inte ett vinterväglag, lika lite som att alla löpare har samma behov. Jag reflekterar mycket över hur skosulan och markunderlaget egentligen interagerar. Och hur löpsteget påverkar greppet. Och överhuvudtaget vilka olika typer av vinterväglag som det finns. Kanske är det bara jag som är nördig som jämt och ständigt tänker på sådana grejer, men det hjälper mig att förstå hur jag ska kunna springa hela vintern tryggt och säkert.

Vägval? Springa ute eller inte under vintern?

Vad är då nyckeln till framgång om vintern? Medvetenhet skulle jag säga. Medvetenhet om miljön omkring mig och medvetenhet om mig själv. Jag ska förklara vad jag menar.

Recension: Accessoarer i vintertider

Modestylisterna har rätt; skaffa en bra basgarderob och använd accessoarerna för att variera den. Men som löpare varierar vi inte vår klädsel för formens skull, utan för funktionen.

Jag gillar accessoarer. Och då menar jag inte halsband och sjalar, utan sådant som gör att jag på ett flexibelt sätt kan reglera värmen när jag springer under vinterhalvåret. Med en uppsättning bra accessoarer behöver jag faktiskt inte några särskilda vinterlöparkläder, utan jag fortsätter använda de jag har under höst och vår.

Jag kommer att ge tips på olika accessoarer och visa bilder på mina favoriter. OK, då kör vi! Jag börjar uppifrån.

En outfit från förra vintern. Benvärmare och mössa är givet. Precis som kjolen.

Recension Pearl Izumi E:Motion N1 Trail & Road

Nu behöver inte Alice vänta längre, för här kommer den utlovade recensionen!

 

I somras köpte jag skor från ett, för mig, nytt skomärke; Pearl Izumi. Innan hade jag mest förknippat märket med cykelkläder. Skorna jag skaffade var ur deras Project E:Motion-serie. För mig har dessa skorna varit utmärkta distansskor, och två av mina ultror i år har sprungits i just dessa.

 

Jag och mina Pearlor efter Sthlm Ultra.

Vad handlar då Project E:Motion om? Deras idé är "dynamic off-set". Titta på filmen här för att få en uppfattning om vad det handlar om.

Recension Altra Lone Peak

I dag bjöd Skövde på strålande sol och någon minusgrad, och då måste man ju bara ut. Efter gårdagens härliga löpning ville jag inte nöta landsväg, utan det bar iväg mot Berget igen. Så fort jag började springa kände jag att kroppen var ganska seg och pulsen ökade mer än vanligt. Om det berodde på gårdagens glädjeurladdning, att jag sovit lite dåligt i natt eller att jag sprang i nya skor vet jag inte, men så fort jag kom in på skogsstigarna piggnade benen till.

De nya skorna var mitt tredje par Altra-skor; Lone Peak. När jag beställde mina Altra Superior från USA var det alltför enkelt att lägga även dessa, som var på rea, i kundvagnen. När jag fick hem skon tyckte jag att den såg ut som ett monster och ställde undan dem. Recension av mina andra Altra-skor kan man läsa här.

Altra Lone Peak. Designen visar med att tydlighet att detta är skon att utmana bergen med.
Visst är det vissa likheter med Billingen?

Recension Altra Intuition 1.5 och Altra Superior

För något år sedan slog Hoka-skorna igenom stort. Jag har också sneglat lite åt dem, men har läst i recensioner att de är lite trånga i tåboxen, och de går inte att få tag på i min storlek bland dam-modellerna. Var också lite skeptisk till den tjocka sulan och att jag hört att dämpningen känns lite svampig. Därför gick jag emot strömmen och skaffade mig ett par Altra Intuition 1.5 istället.

 

 Altra är ett relativt okänt märke på den svenska marknaden. I USA började Brian Beckstead, Jeremy Howlett och Golden Harper modifiera befintliga skor på marknaden genom att göra dem till "zero-drop". Dock var det inga företag som nappade på idén, utan därför startade de sitt eget företag i 2009. .

Dags för pannlampa? Några recensioner

Jag väntade tills det var mörkt ute innan jag stack ut och sprang. I förra veckan köpte jag mig en, efter många år med några inte fullt optimala, ny pannlampa. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag känner mig så där pirrigt förälskad, och förbannar att jag bor i en tätort där kommunen ser till att varenda vrå är upplyst.

Jag började springa längs de väl upplysta cykelbanorna. Pannlampan hade jag släckt, förutom när jag genade över ett grönområde. Men väl borta vid Aspö gård bar det av in i skogen. Mörker, en stig, jag och min pannlampa. Sådan harmoni. Jag ska kanske tillägga att jag inte är mörkrädd.

När jag kom ut på elljusspåret (varför kunde inte det vara släckt idag) drog jag ner effekten, men jag kunde fortfarande spana efter djur vid sidan om stigen.. Tillbaka vid Aspö gård bestämde jag mig för att dumpa cykelbanan och springa stigen genom kohagarna istället. Härligt mörkt. Såg några ögon som skulle kunnat vara en räv.

Det är så här det ska vara. Mörkret under vinterhalvåret ska vara något man längtar efter. Man behöver inte springa i beckmörker för att njuta, men det ger upplevelsen en extra dimension. Och tillsammans med en pannlampa som man är förälskad i blir det ju så mycket roligare.

Sprang in om Ica Maxi också. Iförd löparkläder, reflexväst och pannlampan fortfarande på huvudet så var det ändå ingen som lyfte på ögonbrynen. Måste alltså vara en godkänd klädsel för en lördagskväll i Skövde. Och ett gott betyg för min pannlampa. Önskade i smyg att det skulle bli strömavbrott...

Vad var det då för någon pannlampa jag skaffat mig? Fortsätt läsa så kommer ni nog att kunna lista ut det.


Inspiration...