Mitt vallöfte: Mer stignjutning för alla

Idag gick jag inte i något demonstrationståg. Istället hängde jag med trailkompisarna Jan-Erik och Vanja ut på Sörmlandsleden. Jan-Erik skulle testa en ny bansträckning till Sörmlands Ultra, Vanja skulle sträcka på benen inför sin ultratävlingspremiär på lördag, och jag ville bort från mitt icke-skrivande på essän.

En som älskar att springa. Kolla in öronen!!!

Maj 2014 inleddes med spöregn, och även snö i vissa dela av landet. I morse visade termometern på bara 2 grader. Brrr! Det var inte många dagar sedan jag svettades i solen. Hur ska jag klä mig nu då? Shorts var ju inte att tänka på...

Visst blir man glad :))

Jag mötte Jan-Erik och Vanja på tunnelbanan till Björkhagen. Det är där Sörmlandsleden startar, och också Sörmlands Ultra. Vanja, som gnällt hela tågresan, fick på sig sin sele. Jag var lite förvånad över att hon inte hoppade sin vanliga traildans, men den hade hon tydligen redan utfört på morgonen. Hon väntade istället på en annan signal, nämligen pipet då Jan-Erik startade sin klocka. Som ett jehu drog hon i väg. Tur att Jan-Erik har några kilo att hålla emot med!

Nu drar vi!

Vi sprang och sprang. Pratade och allt möjligt, men mest löpning. Duggregnet övergick snart i sol. Inne i skogen märktes inte den kalla vinden.

Att fotografera en fotograf

Nyfors. Ett glatt vårporlande

Vid Alby stannade vi och rastade en stund. Vanja var inte särskilt hungrig, utan hon ville bli matad om hon skulle äta den där hundmaten som husse envisas med att släpa på.

Rast vid Ahlby

Vi fortsatte att springa. Mina ben var pigga och glada. Jan-Erik, som sprang SM 100km i lördags, hade nog lite tyngre ben. Det var inte jag som ville gå i backarna idag :))

Bästa löparkompisar

Vid vindskyddet vid Årsjön tog vi ytterligare en rast i solen. Nu var Vanja hungrigare och tömde matskålen. Sedan tiggde hon av våran mat. Mina russin och fikon försvann som smör i solsken. Vi satt en bra stund och njöt i solen. Det är ju detta som är hela syftet med löpningen; att med sina ben ta sig till underbara platser där man kan stanna upp och njuta.

Rast vid Årsjön. Vanja testar örhängen...

Efter Årsjön var det bara 5km kvar till Tyrestaby. Vi kom dit ca 15:30 och sprang först till busshållplatsen. Det visade sig att nästa buss skulle gå 17:03. Vad gör man då? Spriger ner till Handen? Nej, man fikar i solen.



Belöningsfika

Fikonen ska inte ligga där

De hör bättre hemma...

... i min mage

Några pannkakor, och för Vanjas del ytterligare några fikon, senare var vi tvungna att lämna solväggen för att gå bort till bussen. En härlig dag i njutlöpningens tecken hade kommit till sitt slut. Om alla upptäckte hur uinderbart det är att springa i skogen och njuta i solen hade kanske världen sett annorlunda ut.

Glöm inte stanna upp och njuta