Paddling i mat-tempo; Del 2

Här följer den spännande fortsättningen på vårt äventyr. Rubriken "Paddling i mat-tempo" syftar på att vi nog åt mer än vad vi paddlade, och turen blev tvungen att förlängas med en dag för att vi skulle hinna äta upp all mat som vi hade med oss. Vinden kom från sydväst vilket gjorde att turen upp mot Ljungskile till stor del fick genomföras i lätt medvind. En riktigt tuff tur alltså!

Dag 3
Eftersom turen hade blivit förlängd i tid, men inte i distans, så behövde vi inte stressa denna morgon. Vi sov tills klockan var 9 och sedan gick alla morgonbestyr i slow-motion. Så skönt att bara njuta i lugn och ro. Passade på att ta en liten fotopromenad i vattenbrynet före frukost.

Frukosten bestod av dundergröt, spetsad med nyponsoppa för lite extra syra, som avnjöts på de soliga klipporna. Men till slut började badgästerna anlända och det blev dags att packa ihop. Återigen övergår kaoset på stranden till struktur och ordning i kajakerna.

Solen stod nu högt på himlen och någon vind syntes inte till. Vi styrde kajakerna norrut och följde Orust-sidan.

Ett uppdrag vi hade var att bunkra vatten för att inte behöva snåla på det. På andra sidan om Halsenabb så hittade vi ett par i sina bästa år. Vi frågade om det fanns någonstans att fylla vatten och de erbjöd sig att hjälpa oss med det. De visade också upp sin fantastiskt fina sjöbod med loftsäng och snäckbord. De var riktigt energiska människor med Berlin triathlon som nästa projekt. De rekommenderade starkt Paris Marathon. Fantastiskt trevliga personer man kan träffa på ibland!

Färjan Venus från Vaxholm, men nu trafikerar hon Svanesund.

Med gott om vatten fortsatte vi norrut. Nu var Jeanette så säker i sin kajak att hon kunde paddla, prata, fotografera och spana efter drömhuset samtidigt. Det är verkligen inte illa. Få paddlare når så långt.

Det blev ett fikastopp på stranden i Djursnäs. Nyponsoppa och mullebullar (mandelbiskvier). Värmen var ganska tryckande, men det är ingen man kan klaga på.

Fikastrand

Vi fortsatte vidare norrut. Paddlade riktigt nära land för att kunna spana efter hus och musslor och annat kul. Drömhuset fanns på Ekudden strax söder om Stillingsön.

Lunchen intogs på Stillingsöholme. Jag passade även på att ta ett lååångt dopp. Så underbart skönt i vattnet. Sedan solade vi en stund tills vi blev rastlösa. Upp i kajakerna igen för att korsa farleden över mot fastlandet. Målet var Dirhuvudholmarna där det finns en fin tältplats.

Jeanettes paddelteknik har gått framåt.

Vi hade tur; tältplatsen och den lilla stranden var ledig. Snabbt upp med tältet och muta in reviret. Det fanns några andra badgäster på ön, men ingen vågade komma för nära vår strand.

Innan vi gjorde så mycket annat badade vi och tvättade håret. Vattnet var även här helt underbart. Jag hade ingen lust att kliva upp utan drog på mig våtdräkten och simmade ett varv runt ön. Så underbart att simma och se botten. Tång, fiskar, krabbor och sjöstjärnor, och inte en enda brännmanet. De andra båt- och kanotgästerna på ön undrade nog vad jag gjorde. Och oj vad lätt det gick att simma med vågorna. Lite jobbigare och skvättigare mot dem... Det blev nog bara ca 500m, men alltid något.

Sista kvällen avnjöts på sedvanligt sätt; crostini, tapenad och vin följdes av köttbullar i sås och potatismos. Smakade alldeles utmärkt. Saknade dock lingonsylten som hade kunnat tillföra lite mer syra. Varför plockade vi inte lingonen vi hittade på Halsenabb???

När solen började sänka sig över Orust städade vi undan och tog en liten fotopromenad på ön. Detta är en väldigt viktig del av paddlingen för mig.

Ovaggade kunde vi sedan somna. Fast efter en dag i kajak så gungar ändå hela världen.

Dag 4
Idag skulle det bara bli en kort paddling. Vi klev upp vid sjutiden, men det var redan varmt och skönt med en svalkande vind från nordost.

All mat vi har kvar... Foto: Jeanette

Vi hade tänkt göra tonfiskswraps till frukost, men Jeanette ville hellre ha dundergröt, denna gången spetsad med rabarber/goji-juice.

En sista gång packades kajakerna. Nu var det gott om plats. Sedan var utmaningen att ta sig ut från stranden utan att vinden och vågorna sköljde upp kajaken igen.

Nu blev det paddling i motvind för första gången, men utan några incidenter tog vi oss fram till Ulvön. Paddlade sedan över mot Lyckorna och följde land till kallbadhuset i Ljungskile. Trots att klockan inte var mycket över 10 på förmiddagen så hade redan badgästerna anlänt.

Vid Kallbadhusets brygga

Vi tömde kajakerna och bar upp allt på bryggan. Strax därefter kom pappa och vi kunde spola av och tvätta allt innan det lastades upp och in i bilen. En tur avslutas alltid med att utrustningen skall vårdas och återställas. Kajakerna lyftes in i kajakförrådet och allt som har tvättats läggas ut på tork. Och efter att ha ätit lunch så satte vi oss i bilen och körde tillbaka till Skövde och verkligheten.

Jag kan förstå när jag tittar igenom bilderna att många upplever detta med att paddla som exklusivt och exotiskt. Att bara glida fram i solen över lugna grönturkosa vatten. Men tro mig, det är inte alltid paddling är så underbart... Att paddla kräver utrustning och kunskap om hur man använder den, samt kunskap och erfarenhet av väder och friluftsliv i största allmänhet. Tyvärr träffar jag alltför ofta på paddlare som trott att paddling är som på bilderna, men det visade sig snart att det handlar om att stångas i motvind och regn, eller rent av bli inblåsta. I kajaken är man helt utelämnad till elementen.

Så jag hoppas att vår tur inte har inspirerat till några dumdristigheter, utan till förståndig paddling. Är man ovan är alltid en erfaren paddlare guld värd, både för säkerheten och för att lära ut rätt paddelteknik från början. Har man ingen paddlare i bekantskapskretsen så finns det ju alltid kurser och turer som anordnas av tex Friluftsfrämjandet eller andra lokala kajakorganisatörer.




Jag är ju stark förespråkare av att mäta sin löparprestation i upplevelser snarare än i siffror, framförallt när man springer i skogen. I en kajak är det ännu viktigare eftersom väder och vind kan göra att det är lika jobbigt att paddla 5 km som att förflytta sig 50 km under en dag. Att paddla 50 km på en dag är inga större problem för en stark paddlare, men det innebär att man bara paddlar på. Inget snirklande mellan öar eller strandhugg med bad. En rimlig dagsetapp vid nöjespaddling är snarare 15-30 km, beroende på väder och erfarenhet.

För mig är paddling inte längre något speciellt, utan ett av många sätt att ta mig fram i naturen. Sträckan mellan Lyr och Ljungskile, som är ca 44 km, är för mig en ganska tråkig transportsträcka som jag i hyggligt väder paddlar på en dag. Därför var det kul att få uppleva den ur någon annans perspektiv. Att paddla så lugnt att jag hinner se alla detaljer och upptäcka nya pärlor.

Om hur Jeanette upplevde turen kommer ni förhoppningsvis snart att få läsa. Hon såg fortfarande glad ut sist jag träffade henne!

På återseende