Rehaben fortsätter; simmar lugnt

Nu hoppas jag att slutet är nära, för enligt dessa orden så ska allt bli bra till slut.

Det är lite som att dansa jenka; två steg framåt och ett steg tillbaka... Men det verkar gå åt rätt håll i alla fall, om än sakta. Fick frågan hur länge jag hade löpvila, och svaret är att jag inte har någon aning. Det är inte så att någon behöver beordra mig löpvila, för det gör alltför ont att ens springa några meter. Dock har jag bestämt att jag ska vara smärtfri i september och att jag då ska börja löpträna igen, men då blir det att börja om från början...


Igår gick jag på en härlig promenad med Torill. Det blev ca 7-8 km och jag kände ingen smärta. Däremot gjorde det ont resten av dagen... Men i morse kändes foten bättre än på länge. Hoppet lever.

Inte riktigt lika varmt idag, men i vattnet var det skönt.

Stack ner till sjön för att testa om jag fortfarande kunde simma efter Forsbackarännet. har känt mig lite öm i axlarna. Att glida ner i det svala vattnet och ta de första simtagen var som bomull för själen. Ljuvligt.

Kanadagässen har hittat ett bra rastställe

Spanade in två skarvar. Eller så spanade de in mig från sin fina utsiktspost.

Så vackra

Vila lite

Under ytan

Det blev drygt två varv runt sjön, ca 3,4 km. Simmade för första gången innanför ön. Lite kul. Däremot väldigt mycket näckrosor vid norra bron. Att simma med kameran innanför våtdräkten gör det enkelt att fånga bilderna i flykten. 

Tupplur

En vacker tall

Lite väl mycket näckrosor att simma genom

Tur att jag är en kompetent simmare så att jag får använda mig kära rosa badboll.

Avslutade dagen med en promenad i Rododendron-dalen. Lite för mycket mygg för att den skulle vara en riktigt njutning, men positivt var att jag stundtals var tvungen att tänka efter vilken fot det nu var jag hade ont i.

Om det var klänningen eller mina Altra Olympus som gjorde vandringen lätt låter jag vara osagt, men jag rekommenderar inte klänning i myggrika områden...