Höst
av C.D. af Wirsén
Nu komma kalla dagar,
Nu komma dagar grå,
Och hur ditt hjerta klagar
Så komma de ändå.
För vindens fläkt i natten
Den sista rosen dog,
Det mörknar öfver vatten,
Det glesnar öfver skog.
Nu komma dagar grå,
Och hur ditt hjerta klagar
Så komma de ändå.
För vindens fläkt i natten
Den sista rosen dog,
Det mörknar öfver vatten,
Det glesnar öfver skog.
Det hviskar öfver fjärden
En sorgsen anderöst:
»Nu sommarn gick ur verlden,
Farväl! Nu är det höst!»
Du lind, som börjat gulna,
Du snart skall öde stå;
Nu komma dagar kulna,
Nu komma dagar grå.
Vildblomma, som fördröjt dig
I dunkla snåren än,
Och tyst i hopp förnöjt dig:
Du har ej långt igen!
Och neckros, du, som domnar
Så blek invid din ö,
Ack, det är bäst du somnar,
Ty snart du måste dö.
Och hjerta, du, som skådar
Hur allt förvandlar sig,
Finns ingenting, som bådar
Den samma lag för dig?
Men ängsligt hörs du svara:
Ack, unna mig min frid,
Och låt min sommar vara
Ännu en liten tid!
Hej, hittade din blogg av en slump.
SvaraRaderaDu har en fantastisk blogg som passar mig utmärkt då jag har tid att sätta mig ner och "förkovra" mig i floran av alla bloggar.
Otroligt fint fångad höst i sin skrud av alla vackra färger.
Kan nog tänka mig att jag tittar in lite då och då för du hamnade som ett bokmärke i min mapp "Cykling"
Tack :))
Radera