KUL-helgen 2015

KUL står för Kommittén för Ultralöpning och ska tillsammans med ultradistans.se främja ultralöpningen i Sverige. De håller landslagsläger, men varje år i november arrangeras en helg som mer inriktar sig mot bredden av etablerade och spirande ultralöpare.

Jag föreslog i våras att detta träningsläger skulle hållas i Skövde-trakten för att visa upp den fantastiska terrängen runt Billingen, och Jan-Erik var inte svårövertalad. Och på kommande möte i KUL så röstades det igenom att vi skulle få arrangera KUL-helgen 2015.

Mitt ansvar har varit att ta fram lämpliga banor för terränglöpning på lördagen och landsvägslöpning på söndagen, samt tänka till på hur vi ska se till att löparna får mat och dryck under vägen. Janne löste det andra med boende, mat, transporter mm. Många timmar har gått åt till att planera och provspringa banorna, samt ladda upp GPS-filer.

Så kom dagen då vår plan skulle möta verkligheten. Skulle den hålla? Skulle löparna tycka att Billingen är lika fantastisk som jag tycker?

Jag blev upplockad av Janne och Bernt, och vi drog iväg för att handla mat till frukost och det som skulle ätas under löpningarna. Vad och hur mycket äter folk egentligen? Tur att det var fler än jag som handlade. Jag hade nöjt med med gröt till frukost ;-)

Mycket mat blir det...

Sedan begav vi oss till vandrarhemmet i Eggby där många löpare redan hade börjat ramla in. De fördelades in i sina rum och vi kunde till slut samlas för att äta middag. Oj, vad mycket folk, och oj vad få jag kände! Ca 45 löpare var vi, och två hundar. Hur skulle detta gå???

Samling för upprop och genomgång av banorna. Alla är förväntansfulla...

Efter middagen så samlades vi för ett formellt välkomnande och upprop. Mycket munterhet. Sedan var det min tur att dela ut kartor och gå igenom framförallt lördagens tur. Jag berättade, förutom om den bana som vi skulle springa, även om naturen och geologin på Billingen. Och jag påpekade kanske också några gånger hur vackert här är i maj...

Sedan var det mingel och de flesta drogs sig upp till sina rum. Jag delade med Janne och Jeanette, samt Kristina Paltén och hennes sambo. Och så hunden Vanja såklart.

Lördag
Lördagen började med grötkokning och frukostbestyr. När 45 personer ska äta frukost samtidigt i ett litet kök blir det ganska gemytligt... Men alla fick sin mat och kunde göra sig redo för att starta dagens löpning. Jag hade presenterat tre olika banor; ca 38 km, ca 48 km och 55 km eller mer.

Frukost

Ett födelsedagsbarn bland oss!

Iväg i gryningen

Vi som inte har så bråttom

Jag meddelade att jag skulle försöka mig på 48 km och skulle starta klockan 0800 och gå de första 3 km för att värma upp. Dagarna innan hade nämligen min fotled, vad och hälsena bråkat med mig så mycket att jag haft svårt att gå hem ifrån jobbet. Jag var väldigt orolig och osäker om jag ens skulle kunna ta mig 3 km... Jag fick med mig några löpare som också var glada över att starta lugnt. Övriga springa iväg i behaglige ultratempo.

Offerkällan

Upp genom Jättadalen

Det gäller att hänga med på kartan!

Suddigt när man ska försöka fånga löpare i farten

Vi kom ikapp gruppen framför oss

Och så kom solen!

Vi klättrade upp mot Jättadalen, offrade mandelmassa vid Offerkällan, tittade på utsikten över Vallebygden, spräng förbi Grekland, sprang längs Bockaskedeåsen och vidare norrut. De som var i mitt följe kunde bara slappna på och lita på att jag hittade vägen. Snart var vi ikapp den gruppen som startat samtidigt som oss. De hade visst skaffat sig några bonuskilometer... Snart insåg de fördelen att ha med mig i gruppen och släppte fram mig i täten.

På upptäcktsfärd vid Silverfallet

Hur många hundra bilder togs här idag???

Fin löpning

Jag ledde dem vidare mot Silverfallet, där alla ville maximera upplevelsen och följde stigen nedåt för att se fallet i sin fulla prakt. Många fotostopp blev det! Sedan fortsatte vi i samlad tropp vidare mot Melldala och Högsbola ängar. Denna naturen är ju jag så van vid, och trots att jag tycker att det är vansinnigt vackert här så har det blivit lite vardagsmat. Därför är det så underbart att se Billingen genom ögonen på de som besöker området för första gången.

Gruppfoto vid Högsbola ängar, och drömmar om hur fint här är i maj

 

Det går bra nu!

Vi sprang förbi Bergs bygdegård och följde leden mot Gråmur. Efter ca 20 km löpning kom vi fram till den första depån där Jeanette och Thomas väntade med bananer, choklad, clementiner, saltgurka och jordnötter. Löparna kastade sig över maten. Det är lätt att förstå att inom ultralöpningen så är fikapauserna minst lika viktiga som själva löpningen.

Löpare anländer till depå 1

Supporten supportade visst inte bara löpare...

100% tillfreds med livet

Ultrahunden Leia

Hur glad får man lov att vara egentligen?

Nu spurtas det till bananerna

Vi fortsatte genom ekhagar och klättrade upp genom den gröna mossbeklädda skogen mot Gråmur. Där vek vi av och följde leden mot Ymsingborg. Jag hade vid depån meddelat att nu börjar backarna. De backar vi upplevt innan har bara varit uppvärmning... Efter lite fin stiglöpning kom vi så in i kohagarnas och backarnas rike. Här kunde man i leran glida både åt det ena och andra hållet. Leran fastnade överallt och skorna blev tunga. Helt underbart!

Det går uppför...

Och ännu mer uppför

Ren njutning. Eller?

Tunga ben efter mycket lera och backar. Och mer skulle det bli...

Min grupp av löpare bet ihop och klarade den sista riktigt jobbiga backen hela vägen upp på Billingen, och vi kunde via ganska teknisk stiglöpning ta oss, via Ymsingborg, till Ryds grottor. Dessa häftiga diabaspelare, som glidit ut pga att de vilar på lerskiffer, är ett måste att beskåda. Ingen vågade dock klättra ner. Kanske hade mitt prat om troll gjort dem försiktiga...

Sista tunga backen. Nu byggs snygga rumpor!

Lite läskigt vid Ryds grottor

Min grupp stannade kvar uppe på berget, medan en annan grupp följde ordinarie Billingeleden nedför backen igen. Vi sammanstrålade ändå strax före Billingehus. Efter att ha beskådat utsikten över Skövde och lokaliserat Boulongerskogen, där Skövde 6-timmars genomförs, sprang vi bort till depå 2, där Jeanette och Thomas väntade med glögg och pepparkakor. Även Torill Fonn hade tittat upp för att hälsa på! Bara glada miner och hjälpsamma händer. Detta är ultralöpning!!!

Fullt fokus vid depå 2

Varför ha bråttom vidare???

Här hjälper vi varandra

Bästa Torill besökte oss <3

Supporten tittar ut

Vanja förstår inte det där med raster

Min fot och hälsena hade småprotesterat hela turen och jag var ganska orolig. Det gjorde mindre ont i terräng jämfört med väg, och de sista 14 km skulle det vara väldigt lättsprunget. Men Nina, som sprungit vid min sida hela dagen, lovade att hålla mig sällskap om jag kände att jag behövde ta det lugnt och gå. Hon ville gärna ha sällskap hela vägen, och jag hade något som hon saknade; en pannlampa!

Utsikt över Blängsmossen

Så i lugnt tempo så följde min nu lite mindre grupp den Gröna Milen bort tills den passerade vägen mot Lerdala. Sedan lite asfaltslöpning bort till Blängsmosse. Där tvingade jag dem, och en grupp som kommit ikapp oss, att följa med ut till fågeltornet och titta ut över den fantastiska mossen som får en att tro att man förflyttats upp till Övre Norrland.

Sjömossen

Skobyte?

BFF i Jättadalen. Vi gjorde det!!!

 Sedan bar det vidare över Sjömossen och bort mot Jättadalen igen. Nu var det bara Nina kvar i min grupp. De andra hade bara försvunnit... Vi sprang bort till toppen av Jättadalen för att se på utsikten och solen gå ner över Vallebygden. Vi stannade åter till vid Offerrkällan för att dricka lite stärkande vatten. Trollen var lite besvikna över att så få löpare stannat och offrat godis, eller sin snyggaste löpare, så de höll på att ta Nina. Jag fick förhandla med en energikaka för att få henne tillbaka!

Stärkande vatten ur Offerkällan

Men var händer här?!?!?!

Trollen nöjde sig med en hallon/lakrits-bar

Efter denna incidenten kunde vi jogga, i solens sista ljus, de sista 3-4 km tillbaka till Eggby. Efter en liten extrarunda stannade klockorna på 50 km. Kroppen hade hållit, och själen hade fått en helt fantastisk dag!

5 mil. Det trodde jag inte i torsdags...

Stretch, mingel, lite snacks och eftersnack, en knappt ljummen dusch, middag. Sedan var det dags för dagens nästa höjdpunkt. Kristina Paltén skulle berätta som sitt löparäventyr där hon under ca 2 månader korsade Iran. Jag blir så stolt över att känna henne. En helt fantastiskt modig och ödmjuk människa. Efter denna helomfattande dagen var det lätt att somna...

Kristina Paltén berättar om sin resa

Söndag
Söndagen började på samma sätt med grötkokning och frukostbestyr. Klockan 0800 var det gruppfotografering, innan många av löparna begav sig iväg på dagen löprunda som nu omfattade landsvägslöpning mot Öglunda, längs världens vackraste landsväg - Vallevägen, förbi Bergs kyrka, Lerdala, förbi Eggby igen, förbi Höjentorp, fika i Varnhems klostercafé, Axvall och tillbaka till Eggby. Ca 45 km om man sprang hela rundan.

Och så iväg igen!

Besök i Höjentorps slottsruin

Jag erbjöd att guida en långsammare grupp som nöjde sig med att bara springa de 18 km förbi Höjentorp, Varnhem, Axvall till Eggby. Vi var inne och tittade på Höjentorps slottsruin och Drottningkullen, vi tittade på Varnhems klosterkyrka och ruinerna efter klostret, vi fikade ordentligt, innan vi springa ut på Axvalla hed där Skaraborgs och Västgöta regementen övat exercis. Sedan var det fri fart tillbaka till Eggby via Skärv. En riktigt trevlig runda tyckte de som var med. Skönt att känna att kroppen höll även idag tyckte jag.

Ett glatt gäng!

Vad är det alla är så intresserade av? En blomma!

Mums!

Här springer vi igenom scenen för dansuppsättningen "Juniperus" som spelades här förra hösten

Väl tillbaka i Eggby blev det den sista avstädningen och packning av mat mm. Många varma ord och avskedskramar. Alla verkade haft en fantastik helg, och det värmer ett arrangörshjärta och gör att allt arbete inte varit förgäves.

Tack alla deltagare för att ni ville komma till Billingen och springa. Tack för att ni visat att ultralöpning handlar om så mycket mer än bara löpning; gemenskap, inspiration, att hjälpa varandra, fika och att upptäcka nya saker; både inom sig själv och i sina omgivningar.

Och glöm inte att komma hit i maj igen!