26 januari 2014

Recension: Inov-8 Oroc 280; första intrycket

Efter en vecka fylld av tvivel, men tömd på löplust, så kom dagen då jag verkligen behövde ta tag i mitt själv och mina fötter. Jag har inte velat tvinga ut mig själv tidigare eftersom jag inte riktigt har kunnat utesluta att min trötthet och brist på träningsvilja kan ha berott på en latent förkylning eller influensa. Jag har haft blåsor i munnen och gått omkring och nyst en del. Och eftersom jag har lyckats undgå förkylningar i större delen av mitt liv genom att vila vid rätt tillfällen så litar jag på att kroppen signalerar att det är läge att ta det lugnt.

Vi ska strax titta på denna skon, men först lite reflektioner från löpturen.


Men idag kändes allt bra, så ut skulle jag! För att inte avskräcka mig själv så valde jag en lite lagom och omväxlande tur runt Karstorpsjön. Det brukar bli runt milen i blandat terräng; allt från cykelbanor till små stigar. Och många möjligheter till fotografering. Det är just att springa med kameran i handen som motiverar mig lite extra att komma ut.

Bridge over Trouble Waters...


Fotograferade det vackra samspelet mellan is och vatten. Synd att jag inte hade en bättre kamera med mig...

Under ytan

Is och vatten

Isskulpturer

Forsande vatten kan också frysa

Om våren är detta en porlande bäck


På fötterna hade jag mitt senaste tillskott i skogarderoben; ett par Inov-8 Oroc 280. Jag har visserligen ett par skor med metalldubb; Icebug Certo BuGrip, men de har känslan av en stridsvagn i terräng. De är ganska breda och vridstyva, och jag tycker att de fungerar bäst för att springa långt i lite snällare terräng där man inte behöver vara lika lätt på foten.

Förra söndagen upptäckte jag att jag nog mer hade uppskattat ett par mer flexibla och skor med en tightare passform. När det blev knöligt kändes det som om jag gled omkring i mina ganska rymliga Certo, och jag kände mig allt annat än lättfotad... Snarare tungrumpad...

Var det mina Certo som fällde detta trädet tro...


Jag har tittat på Inov-8 Oroc under flera år, men inte kommit mig för att ens prova. Så i måndags tog jag mig en tur till addnature för att titta på dem. Först provade jag dem i samma storlek som jag har på övriga Inov-8, men de kändes lite, lite stora. Eftersom jag vill kunna använda dem året runt, och kanske framförallt under vår och höst när det är blött och kanske lite kvarglömd is, så gick jag ner en halv storlek för att inte riskera att skon töjer sig och börjar glappa när den och sockarna blir blöta. Så nu satt skorna istället som gjutna. Hmmm, skulle de vara för små???

Men min oro var obefogad. När jag sprang i dem idag, men en lagom tjock socka, så satt de perfekt. Materialet i ovandelen av skon är så mjukt och följsamt så det är ingen risk för inklämda lilltår. Och den tighta passformen ökar också löpglädjen. Jag är mycket nöjd med att jag gick ner en halv storlek.

Inov-8 Orca 280 är en riktigt snygg sko. Tur att jag hade ett par gaiters som kunde matcha dem.


Varje sko har 9 metalldubb; tre bak och resten fram. De saknar den sk "stockdubben" som de flesta Icebug-varianter har. Sulan har glesare mellan dobbarna än vad X-Talon har.

Snygg ljusblå sula.


Skon har riktigt bra grepp i packad snö, och allt annat också, på grund av sin sula samt metalldubben. Jag försökte hitta lite is att testa på också, och på blankis var greppet lite sämre än med Icebug. Det beror bland annat på att Inov-8 Oroc har färre metalldubb samt att de är placerade ganska centralt under skon (och inte längs ytterkanten av sulan som för Icebug).

Ute på sjön låg isen ganska blank, men här vågade jag inte springa


När jag testade skon inomhus kände jag av metalldubben, särskilt den som är placerad bakom stortån. Var lite orolig att detta skulle störa mig när jag sprang, men jag kände faktiskt inte av dubben överhuvudtaget.

Cykelbanorna var plogade och grusade. Här hade jag inga problem med greppet.


På sommaren är detta en stig, men idag får det nog klassas som obanat.
Här gjorde skon att jag kände mig ganska lätt på foten...


Skorna fungerar bra på alla underlag. De blir kanske inte mitt förstahandsval vid löpning på asfalt, men det beror mer på att det känns onödigt att slita på dem när det finns andra skor som är mer lämpade. Jag tror att skon kommer mest till sin rätt på olika mjuka underlag; både på ruggad is, hårdpackad och lösare snö, och under hela barmarksperioden i terräng med mycket rötter.

Jag gillar den tighta passformen och löpglädjen i skorna. De upplevs väldigt lätta, trots att de väger runt 280 gram. Dessa ska få följa med ut på fler turer i skogen.

Januari närmar sig sitt slut, och innan man vet ordet av är det vår igen.

Var inte sugen på att dyka här idag...

Beach volleyboll någon???

På vintern har man faktiskt fin utsikt från denna bänken. Om sommaren sitter man bara och tittar in i vassen...

Nu är jag på gång igen! Tack för idag!



9 kommentarer:

  1. Tack för fina bilder Annelie, särskilt på vattnet och isen. Blir magiskt med ditt närgångna grodperspektiv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)) Önskar att jag hade en lite bättre kamera för att få bättre skärpa och djup i bilderna, men kompromissen just nu är en kamera som är pytteliten och vattentät.

      Ja, grodperspektiv är det. Dels för att jag nästan höll på att ramla i bäcken, och dels för att jag hoppar omkring som en groda när jag fotograferar. Om någon undrar varför jag springer ensam så är det väl ganska självklart ;-)

      Radera
  2. Så fina bilder! Glad att du är igång igen, you go girl :)

    SvaraRadera
  3. Att du kände dig tungrumpad var väl inte skornas fel ;)
    Men jätte fina bilder och bra att du kommer ut av dig själv och jag vill fortfarande springa med dig fast du leker groda. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att det var skornas fel :)) Jag orkade ju inte lyfta hälarna mot rumpan, utan var tvungen att flytta rumpan till hälarna istället... ;-)

      Kom inte ut i dag, men i morgon ska jag hoppa lite groda kanske ;-) Men när jag springer med dig blir det ovanligt lite fotostopp.

      Radera
  4. Det blev inga fotostopp för mig heller i går när jag sprang med Maria.

    SvaraRadera
  5. Jättefina bilder! Trots att jag bara joggar sporadiskt blir jag verkligen inspirerad av din blogg att försöka jogga mer regelbundet och kanske våga springa i skogen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3 Att kunna inspirera andra är den finaste feedbacken jag kan få :))

      Radera