25 januari 2014

Att nöja sig med det lilla ibland

Efter jullovet har jag haft svårt att komma igång med träningen. Jag har liksom inte haft lust. Jag kommer inte i säng i tid på kvällarna, vilket gör att jag väljer sovmorgon istället för morgonjogg. Och när jag kommer hem från skolan har jag prioriterat att plugga istället för att träna, men har allt som oftast hamnat framför TVn eller datorn, och suttit uppe för länge... Rutinerna från förra året är som bortblåsta. Jag som älskde att springa på morgonen. Som sällan hade några problem med att komma upp ur sängen. Hur hamnade jag här?


För det första så har jag inte kommit ur den negativa spiralen vad gäller sömntider. Om jag ska kunna somna i tid måste jag ha gått upp tidigt. Jag behöver oftast varit vaken i minst 16 timmar för att kunna sova. Och har jag gått upp vid 9-tiden en dag, ja då är det bara att räkna när kroppen tycker att det är läggdags... Och att då gå upp klockan fem dagen efter fungerar dåligt om jag ska sitta i föreläsningar och koncentrera mig hela dagen.

Så steg 1 är att gå upp tidigt på mornarna så att jag går och lägger mig i tid på kvällarna.


För det andra så har mina obefintliga matvanor blivit ännu sämre. Jag har inte hittat någon enkel och effektiv matstrategi. Jag äter för sent, och jag äter för mycket godis och snacks, vilket allt inverkar dåligt på sömnen också. Jag äter för lite frukt och grönt. Jag blir avskräckt och uttråkad av receptböcker. Jag vill ha två optimala och enkla rätter som jag kan växla mellan. Mer variation behöver jag inte. Här tar jag gärna emot tips på mat som har få ingredienser och inte kräver ugn för tillagning. De får gärna vara vegetariska.

Så steg 2 är att hitta mina två maträtter och hålla fast vid dem tills jag märker resultat.


För det tredje så har jag skaffat mig "ovanor" vad gäller löpningen. Under jullovet så har huvuddelen av passen varit långpass i skogen där jag varit ute i 4-6 timmar. Dessa pass har gjort mig lycklig. Då är det ju inte konstigt att hjärnan inte har någon lust att sticka ut på korta timmes-pass i stadsmiljö. Eller att gå inomhus och stå på ett löpband.


Det handlar inte om att jag har tappat motivationen för löpning. Det handlar inte om att jag behöver testa någon annan sport för att få tillbaka lusten. Det handlar om att programmera om hjärnan att nöja sig med det lilla emellanåt. Att 10 min på löpband är bättre än ingenting. Eller att en promenad visserligen inte är ett långpass, men att det är bättre än att stanna kvar i soffan. Eller att lite övningar i vardagsrummet är bättre än ett uteblivet gymbesök. Och att inte bry sig om vad andra tränar.

Så steg 3 är att hitta tillbaka till min morgonjogg, även om det bara blir en sväng runt Gärdet, samt lära mig att även ett kort träningspass är ett bra träningspass också för en ultralöpare.


Ja, svårare än så är det inte... Idag kom jag inte upp i tid, men jag gick upp. Jag har ätit en konstig brunch bestående av jag hittade i kylskåpet; surkål, avokado och juice, men det är mat. Jag har inte tränat. Men dagen är inte slut. Nu ska jag promenera ner på stan en sväng, och jag kommer åtminstone ut.




Bilder från facebookgruppen Run4Beer

6 kommentarer:

  1. Hoppad du hittar tillbaka till dina rutiner igen.
    Jag har aldrig tyckt om morgonlöpning, så på frågan svarar jag: För att det är så gott att ta sovmorgon. ;-))

    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Imorgon. Imorgon ska jag ta tag i mitt liv igen...

      Kram!

      Radera
  2. Heja dej! Du kommer igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)) Jag behöver en fan-club just nu... ;-)

      Radera
  3. Löpmässigt har jag samma problem. Men bit ihop och tänk dig bort i skogen.
    Maten så gjorde jag i mina år i Larlskrona att en järngryta blev räddningen. Bara att hälla ner det som finns och man är sugen på. Lite krossad tomat kryddor oc seda pasta ris eller valfritt snabbt enkelt.
    Man måste äta annars kan man inte springa. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Järngryta alltså... Och ett Kajsa Varg-recept ;-)

      Radera