Sörmlandsleden: Gröndalsviken till Hemfosa

Vad gör man när rumpan gråter och snön fastnar i tassarna? Tja, Janne skrattade bara, men jag och Vanja bet ihop och fortsatte. Inte ska väl sådana bagateller förstöra en fin tur längs Sörmlandsleden. Men vi tar väl det från början...

Det var snöigt i skogen idag.

Jag hade kommit överens med Jan-Erik att vi skulle träffas vid Gröndalsvikens pendeltågsstation strax efter klockan nio. Tunnelbanenedgången, som jag brukar använda, var stängd, och den extra tiden det tog att hitta en annan nedgång gjorde att jag fick se de röda baklamporna på tunnelbanetåget. Svordom!!! Innebar detta att jag skulle missa även pendeln?

Tog nästa tunnelbanetåg. Rusade av vid T-centralen och kastade mig upp i rulltrappan. Skyndade mig uppåt och efter spärrarna började jag springa mot pendeltågen. Hann se att det skulle gå från spår 14. Jag hade två minuter på mig. Folk stirrade när jag kom i löparutrustning, och framförallt hörde de mina spikar i Icebugsen. Inte en sko som rekommenderas för en tjurrusning genom centralen...

Tog trappan upp till spår 14 i stora kliv. Pendeltåget stod inne. Kastade mig in genom en öppen dörr och hittade mig ett säte. Puh! Jag hann! Jag slapp ju stå och vänta iallafall. Meddelade Jan-Erik att allt fortfarande gick enligt plan.

Här får man vänta länge innan bussen kommer...

Vi hade planerat att springa Sörmlandsleden etapp 5:1 och 5:2. Två etapper som jag inte sprungit än, och efter dagens tur skulle jag kunna pricka av alla de östliga etapperna 1-5, samt 6:1. Efter detta måste jag börja röra mig västerut.

Här bor Ösmo-trollen...

Redan tidigt kände jag att det skulle bli en jobbig dag. Kroppen, och framföralt benen ville inte allt ut och springa. Kanske berodde det på att jag ätit och sovit dåligt de senaste dagarna, eller för att det var snö ute, eller för att jag körde utfall och marklyft i fredags? En kombination är väl mest trolig, men träningsvärken i rumpan var det som märktes mest. I backarna mot slutet var det som att rumpan grät, men jag skrattade bara uppgivet. Vad ska man göra när det känns som om man släpar på en kubkmeter stor rumpa??? Ujuj, vad långsamt det gick...

Vanja sprang lätt över de isbelagda vattenpölarna. När vi andra kom knakade det betänkligt...

Det blev lite löpning längs grusvägar också. När man inte har draghjälp blir även det jobbigt.

Vanja hade också problem. Snön fastnade i tassarna och bildade isbollar. Med jämna mellanrum kastade hon sig ner på stigen för att rensa tassarna. Här gällde det för Janne att vara beredd... De små stoppen innebar också lite skön vila... Tack Vanja!

Jag kände mig som en lite färgklick i det annars svartvita landskapet.

Nåja, att gnälla över sin rumpa gör inte dagen bättre. Det var en vacker sträcka på Sörmlandsleden. Mestadels stigar, och också en del off-trail då det ibland var svårt att hitta stigen på grund av snön. Ganska varierande terräng och ganska kuperat (vilket innebär många ultrabackar). Det fanns alltid ytterligare ett lite berg att ta sig över...

Det var ofta det var lättare att gå än att springa

Det är kul att springa längs nya stigar. Nyikenheten tar över och man tänker inte på hur långt det är. Det spelar ju ingen roll. Man vill bara springa och titta på vad som finns bakom nästa krön. Om terrängen är besvärlig, eller om stigen försvinner, är det bara att anpassa sig. Det är en del av äventyret.

Nynäshamn till Hemfosa. Nästan 3 mil.

Kommer ni då???

Vanja ägnade sig åt att springa backintervaller i nästan 30 km, när hon inte släpade på husse förstås.

Men även om det var ljuvligt i vinterskogen så kom vi så småningom fram till Hemfosa. Jag var duktigt trött den sista biten då Janne jagade på för att vi skulle hinna till pendeltåget. Och vi hann. Jag behövde inte vänta på perrongen nu heller.

Tack för turen!

En riktigt härlig dag var det med massor av frisk luft. Men ca 28 km snölöpning krävde sin kvinna idag. Efteråt var jag löjligt trött. Men jag har nog byggt på mitt pannben något, och skaffat mig starkare käkmuskler. För att inte tala om min fasta rumpa... Kommer nog att sova gott i natt.