En tur med start i Hässelby strand

Äntligen mars! Våren kommer allt närmare. Februari blev, precis som januari, en dålig löparmånad. Det känns som om jag är sämre än någonsin. Nåja, när man står på botten så finns ju  bara en väg därifrån, och det är uppåt...

Det finns olika sätt att hålla humöret uppe!

Behövde hitta lite nya löparstråk. Hittat en hemsida med flera förslag till gångstråk från utkanterna av Stockholm in till Gamla Stan. De börjar vid någon tunnelbane- eller pendeltågsstation, och passerar över stationer på vägen, så det är enkelt att hitta en lagom sträcka. Dock är stråken inte uppmärkta, utan man får allt orientera själv.

Här är det lite svårorienterat; ska jag ta den trånga genvägen, eller den lite säkrare omvägen till vänster???

Idag bestämde jag mig för att springa längs Mälaren. Trodde att det skulle vara uppfriskande och vackert. Jodå, uppfriskande var det väl alltid...

Uppfriskande kallt i vinden

Jag tog tunnelbanan till Hässelby strand. Där har jag aldrig varit förr, men jag lyckades leta mig ner till vattnet, och sedan var det bara att följa detta vatten åt öster. Jag frös redan när jag klev ut från tunnelbanevagnen och svor för att jag inte hade tagit med mig vare sig vantar eller mössa. Brrr....

En bit av Mälaren

Jag sprang längs promenadstigar och trottoarer, underlaget var grus, jord och asfalt. Även om stråket följde Mälaren så tvingades man bort från vattnet och upp på någon väg vid flertalet tillfällen vid båtklubbar, privata tomter eller inhägnade badplatser.

Letade efter vilda vårblommor, men hittade inte så många. De flesta hade nog dragit täcket över huvudet idag.

Då man kunde springa längs de något kuperade promenadstigarna var det jättefint, men längs vägar och bostadsområden var det ganska tråkigt. Det var dock inte särskilt trafikerat förrän jag springa över bron till Stora Essingen. Här övervägde jag faktiskt att hoppa på tunnelbanan för att slippa trafikbullret...

Men dessa söta vårtecken tittade fram

Jag önskar att jag kunde skriva om en underbar dag och en underbar känsla i kroppen. Men det kan jag inte utan att ljuga. Det var gråmulet, råkallt och det blåste en isande vind från öster (passande utifrån vad som händer i Ukraina just nu...). Jag frös i princip hela passet. Och det var inte särskilt kul att springa heller. Stråket var bara bitvis sevärt (har blivit bortskämd när jag sprungit i skogen), och det var tungt och tråkigt att springa.

Hade lust att stjäla ett par vantar från denna installation...

Det var skönt att komma in på Kungsholmen och att se stadshuset, för då var det inte så långt kvar. Råkade stanna klockan vid en pizzeria, och då är det väl lika bra att gå in och köpa sig lite energi.

Den som ändå kunde studsa så här...