29 mars 2014

Kvalitetsvila

Jag har varit trött. Jäkligt trött. Veckopendlandet och resor i jobbet, tillsammans med konstanta krav på att prestera, börjar ta ut sin rätt. Jag märker det i min motivation, i mitt humör, och det börjar även kännas i musklerna. Jag somnar på soffan istället för att gå ut i vårsolen. Löpning känns inte längre som något jag gör för at det är kul, utan snarare något jag måste eftersom jag är anmäld till TEC.


Bara 2 veckor kvar till TEC, och jag är i sämre form än på länge. Det är tack vare långpassen som jag har fått lite mil i benen över huvud taget. Den senaste tiden har jag fått allt svårare att plocka fram träningslusten, trots att våren och fåglarna har lockat på mig.


Denna söndagen skulle jag egentligen sprungit ett ultrapass längs Sörmlandsleden tillsammans med Jan-Erik och Vanja, men när jag satt i Skövde på lördagsmorgonen kände jag att jag helt enkelt inte orkade. Att försöka njuta några timmar i Skövde för att sedan sätta mig på tåget tillbaka till Stockholm igen, packa löparryggan, gå upp tidigt på söndagen och åka iväg, komma hem sent, packa inför kommande vecka, försöka sova lyssnandes på oljuden från Valhallavägen, ut på övning, och hela tiden dåligt samvete för att jag ligger efter med essäskrivandet... Nej, där sa huvudet stopp, det räcker!


Att fara land och rike runt på helgerna är ingen kvalitetsvila! Det blir stört omöjligt att försöka njuta i nuet när jag har två stökiga lägenheter, två fulla tvättkorgar, och två tomma kylskåp. Det blir bara slöande i soffan tillsammans med det dåliga samvetet. Och med piskan vinande över mig att jag måste träna, så förlorar även löpningen sin roll som vila och återhämtning för själen. Nej, denna helgen ville jag vila och ladda batterierna på riktigt.


Sagt och gjort! Jag meddelade Jan-Erik att han fick klara sig utan mig i helgen. Sedan röjde jag runt i lägenheten och tog hand om ren tvätt, och fyllde tvättkorgen på nytt. Packade två stora kassar med grejer som skulle till återvinningen, packade ner min gamla systemkamera i ryggsäcken och gick ut på en foto-promenad. Den första biten blev det styrketräning för överkroppen eftersom kassarna var ganska tunga, men när jag väl tömt dem kunde jag vika av in i skogen och börja leta objekt att fotografera.


Att strosa omkring med kameran i handen är min bästa terapi om jag känner mig stressad. Det gör att jag tvingas fokusera på att hitta detaljer runt omkring mig, och för att hitta dem måste jag ta det lugnt och sluta tänka på annat. Jag nosar omkring, för att plötsligt kasta mig mer på mage för att fotografera något ur grodperspektiv. Det ser nog ganska kul ut... Låg en lång stund och slumrade i en solig skogsglänta. Såg en citronfjäril, en humla, och en ekorre kom fram och tittade på mig. Så avslappnande. Livsandarna återvände.


När jag kom hem igen åt jag lunch ute på balkongen. Avslutade måltiden med en kopp te och lite glass, och satt sedan och läste i solen. Varmt och skönt, och tyst.


Men jag ville utnyttja den sista värmen lite mer, och pumpade därför min cyclocross och bytte om till cykelkläder. Sedan bar det av på årets premiärtur. Så härligt. Soligt, vindstilla och lagom varmt. Ute luktade det grill, gödsel och jord, och i öronen hade jag koltrastsång. Stannade till vid vägen en stund för att bara njuta. Jodå, jag hade hjälm på mig.


Så när solen gick ner bakom Billingen kände jag mig som en ny människa och jag kunde med gott samvete lägga mig i soffan och ta det lugnt. Lägenheten var röjde (städad är att ta i), i källaren gick tvättmaskinen och köket såg lite anständigare ut. Jag hade gått en lång promenad och jag hade fått till en cykeltur på ca 25km. Detta är vad jag kallar kvalitetsvila.


Enda nackdelen från dagen är att jag nu känner behov av att uppdatera min gamla systemkamera, och mitt macro-objektiv visade sig ha slutat fungera. Så nu avbryter jag skojakten och påbörjar kamerajakten istället. Jag vill ha fler sådana här fotoexkursioner!





4 kommentarer:

  1. På det här sättet ser jag och Vanja fram mot nästa gång ännu mer :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag ska ta med mig kameran då lär vi inte komma långt ;-) Köpte en fototidning för några dagar sedan och i den fanns ett reportage om hur man fotade djur i rörelse. Kanske ska skaffa den där kameran och ett stativ och testa på Vanja :))

      Radera
  2. Peter Lindmark30 mars 2014 22:02

    Måsten blandar sig dåligt i saker man gillar. Som kol i vatten.
    Bra att du suddade ut och spolade tillbaka - så kom det löpglädje och löpnjutning tillbaka!

    Fast en av bilderna i "vårkänslor- inlägget" är jag osäker på klassar i njutning... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant...

      Vattnet var kallt, men det var ganska skönt för fötterna. Doppat mig helt hade jag däremot inte gjort ;)

      Radera