26 april 2014

Med lätta fötter längs stigarna

Efter att ha varit förkyld i två veckor var det verkligen dags att testa benen. När jag inte springer brukar jag alltid få ont i knän och fötter, och det har jag känt av den senaste veckan. Var nästan lite nervös inför "comebacken". Vill inte ha ont. Har inte tid med det nu. Ligger efter i träningen redan som det är.


Packade racevesten med vatten och min nya kamera. Nu skulle den testas. Sedan bar det av. Klockan hade passerat 10 och det var redan varm. Sprang i t-shirt och kort kjol. Lät de blekfeta låren fladdra fritt.


Redan efter några steg kände jag att kroppen var stark och lätt. Joggade på i maklig fart som kändes härligt lätt. Råkade titta på klockan och såg att jag sprang i ett tempo som jag vanligtvis benämner som tröskelfart (även om andra nog kallar det olidligt långsam jogg).



Var dock osäker på hur det stod till med flåset. Visste inte om jag skulle orka springa uppför Strupen och tänkte att jag går väl om det blir för jobbigt. Men jag kortade steglängden och tassade på, och plötsligt var jag uppe. Vad hände?



Sprang norrut längs berget och in på anslutningsleden, ut på grusvägen, förbi dagbrottet och in i skogen igen. Snart kom jag ut på Billingeleden och tog en paus i solen vid Ymsingborg. Här tog jag fram kameran och började leka lite.



Sedan fortsatte jag längs leden tills det bar utför berget. Där svängde jag in på en annan anslutningsled som leder mot Ryd ängar. Här är stigarna mjuka och löpvänliga, och det sluttar lätt utför.



Igenom ramslöksdalen och förbi vattenkällan. Sedan vänster där en lång härlig utförslöpa väntar. Stigen ringlar genom vitsippshav och gröna ängar. Det är lätt att öka farten, men här ska man snarare hålla igen och lyfta blicken.



Över Rånnavägen och stigen fortsätter längs en blomstrande hage. Lätta pigga ben. Sedan vänder stigen uppför igen. Jobbigt, men det är så vackert. Lätt att det blir många fotostopp.



Förbi akutintaget och bort till Karstorpsjön. Mötte några löpare. Det var visst Skövdeloppet som var i full gång. Fortsatte längs stigarna bort till Aspo gård. Sprang förbi ett par som tittade på en kopparödla som solade sig. Var nära att trampa på den.



Passade på att handla mat på hemvägen, och satte mig på gräsmattan och stretchade lite. Trött, men nöjd. Ett lätt bultande i tinningen påminde mig om att jag nog sprungit lite för snabbt, men det var det värt. 16 km lycka.



7 kommentarer:

  1. Ååååå detta är min absoluta favoritrunda, förutom sista biten.... Nu blir jag så sugen på att springa lite igen. Tack...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den rundan tröttnar jag aldrig på. Den långa utförslöpan är en riktig belöning :))

      Radera
  2. Megamumsiga bilder! Löp & naturglädje när det är som bäst.

    SvaraRadera
  3. UNDERBART!!! Härligt med massa skog och måste vara skoj att klicka med nya kameran :D

    SvaraRadera