Hur ser ditt drömlopp ut? Eller varför är de flesta lopp så fantasilösa?

För ett tag sedan läste jag att Billingen skulle få sitt eget trailmaraton; Billingen Trail Marathon. Kul med ett lopp som går längs de vackraste stigarna på Billingen, men samtidigt blev jag lite besviken. Detta verkar bli ett lopp i mängden. Ett lopp likt de man kan springa varje helg under sommarhalvåret. Spring från A till B så fort du kan. Resten tar någon annan hand om. Ett klassiskt upplägg på ett lopp. Innan jag simmade Forsbackarännet trodde jag inte att det fanns så många andra alternativ på upplägg av ett lopp, men nu vet jag bättre.

Svårare behöver det inte vara

Jag vet att det är stor skillnad på varför en person anmäler sig till ett lopp,  och vad deltagare vill få ut av sin anmälningsavgift. Många behöver ett lopp för att motivera sig själva att träna. Andra ser dem som sociala tillställningar att träffa och tävla mot likasinnade.

Vissa lopp startar redan vid anmälan och erbjuder "jag tränar inför"-tröja och träningsgrupper, vilket ger deltagaren en identitet och tillhörighet. Vissa lopp kräver kvalificering och poäng, och lottning, vilket gör att det startar redan vid första kvalloppet. Vissa lopp genomförs i skymundan och erbjuder minimalt med support, medan andra satsar stort på support, medaljer och priser till segrarna.

Det ska inte vara helt lätt att hitta rätt

En fråga jag ställer mig är; ser loppens upplägg ut som de gör på grund av löparnas efterfrågan, eller styrs efterfrågan av vad arrangörerna tillhandahåller? Är det dags att vi börjar efterfråga andra alternativ?

Vad finns det för olika typer av lopp? Två huvudtyper är distanslopp, där man springer en viss sträcka, och tidslopp, där man springer en viss tid. Dessa kan genomförs på alla slags underlag. Tidslopp går i regel på en varvbana som inte är alltför lång, medan distanslopp går från A till B eller på varvbana. Längden kan vara allt från 100m till flera hundra miles, eller från 1 timme till 6 dagar. Den som kommer först i mål, eller hinner längst, vinner.

Det har länge funnits olika typer av fjällorienteringslopp över flera dagar, där man, oftast i lag, ska springa från A till B, men inte enligt en utmärkt led utan genom att passera ett antal kontroller. Lagen måste alltså kunna orientera samtidigt som deltagarna behöver orka bära sin utrustning och kunna klara av dåligt väder och svår terräng.

Det har även dykt upp en tävlingsform som kallas rogaining. Det är en slags långdistansorientering där man under en viss tid (6, 12 eller 24h) ska plocka så många kontroller som möjligt. Alltså en variant på tidslopp där resultatet inte mäts i distans, utan hur många kontroller man hinner ta. Det ställer alltså krav på, förutom löpningen, orienteringsförmåga och taktik.

Vacker natur och ingen trängsel.

Jag ställer mig frågan; Hur vill jag att mitt drömlopp ska se ut?

• För det första så är jag ute efter en naturupplevelse och springa igenom inspirerande miljöer. Det bästa loppet är det där jag blir lockad att återvända till området för att utforska det ytterligare.
• Det får gärna finnas någon överraskning längs banan. Det kan vara ett hinder, någon problemlösning, eller orientering. Det ska finnas delar som det inte går att träna inför.
• Loppet ska hålla på hela dagen. Det ska vara ont om energidepåer, utan deltagarna måste vara självförsörjande på det mesta.
• Det ska inte vara något fokus på tävlingsmomentet. Framgång ska mätas på annat sätt, om det ens kan mätas.
• Det ska vara ett litet lopp så att det till stor del blir ensamlöpning.
• Någon slags mat efter målgång

Det jag INTE behöver på ett lopp är:

• Medaljer, "jag tränar inför"- eller finisher-tröjor.
• Gott om depåer och annan support.
• Väl uppmärkta banor
• Trängsel
• Socialt arrangemang före, under och efter loppet. Det räcker med vanligt umgänge

Fina lopp som jag sprungit är bla Tjejmaraton, Aros, Munkastigen och Blåfrusen. Och Swedish Alpine Ultra, som jag var anmäld till förra året, passar också som handen i handsken. Jag blir som lyckligast när jag lämnat de andra löparna, eller snarare blivit ifrånsprungen, och är ensam i skogen.

Så egentligen är mitt drömlopp något jag kan springa på egen hand, men med möjlighet att få lite stöd med logistik mm, samt introduktion till ett nytt området.

Tror inte jag behöver mer introduktion på Billingen, och därför kommer jag nog inte att springa några lopp här.

Men det har ju fortfarande ett ganska traditionellt upplägg. Så vad finns det för andra sätt man kan arrangera ett lopp på? Något som skulle kunna tilltala de, som likt mig vill ha en naturupplevelse och ett äventyr, men som kanske inte känner lika stor lust att springa helt ensam.

Forsbackarännet hade ett fantastiskt kul upplägg. Det var simning 21 km i grupp. Deltagarna delades in i tre fartgrupper beroende på erfarenhet och inställning. Den långsamma gruppen startade först, och en timme senare startade nästa. Matrasterna anpassades för att hålla luckan mellan fartgrupperna. Ungefär halvvägs var de två första grupperna samlade, och lite senare alla tre. Alla simmade sedan in i Gävle och mot målet i en gemensam stor grupp. En "segrare" utsågs av arrangörerna och det var den som fick nudda bryggan först.

0500 och första startgrupp går i vattnet

Jag tycker att detta var en frisk fläkt i hur man kan arrangera ett lopp. Det handlar inte om att komma först i mål, men är man snabb så kan man få starta senare. Tänk en arrangör av ett löparlopp som vågar använda sig av ett sådant upplägg!

Det ställer lite krav på arrangören. Ett sådant lopp måste anordnas någonstans där upplevelsen förstärks av guidning och ett lugnare tempo, och på så sätt kan kompensera för bristen på tävlingsinslag. Det får inte vara för många deltagare eftersom "målet" ska kunna ta emot alla på en gång. Varje fartgrupp behöver ha en guide och farthållare. Det krävs ett vältajmat upplägg och kommunikation för att få alla grupper i mål samtidigt. Men kan detta låta sig göras i Gävleån, så måste det väl kunna genomföras på torra land.

Det finns redan nu några tränings- och sociala löpturer som bygger på fartgruppsprincipen, tex "Årets sista långpass" och "Hornstull-Järna", men jag har inte hört om några arrangemang, som inte är tidslopp, där alla går i mål samtidigt. Det finns säkert andra spännande upplägg på ett lopp också.

Här finns det möjlighet att bli pionjär! Kanske skulle jag ta och anordna Karin Boyes Ultra; I rörelse! Finns det något intresse tro för ett lopp med annorlunda upplägg? Eller är det bara tävlingsdelen som lockar?