Att träna på sina svagheter

Det var verkligen längesedan jag sprang långt på landsväg. 30-45 km i terräng har jag fått till några gånger i år, men det längsta på väg är 20 km. Varför? Därför att jag tycker att det är läskigt att springa asfalt! Då måste jag ju springa hela tiden. I skogen kan jag alltid hitta anledningar till att gå och rasta ;-)

Ibland kan det vara OK utsikt även på en asfaltsväg

Torills favoritträd. Glad 17 maj!!!

Efter att ha känt mig hängig hela helgen, då vädret varit strålande, gav jag mig ut i regn, vind och knappt 10 grader. Bra att träna på att träna i dåligt väder... Planen var att springa till Bergs bygdegård och fika där. Det är Vallehelgen och många ställen i Valle har öppet och visar upp sig.

Första milen kändes riktigt bra. Sprang över Rånna och Säter. Asfaltsväg med vackra omgivningar att titta på. Jag trampade på utan att tänka så mycket.

Men sedan började jag känna av höftböjaren. Skulle jag hoppa över Berg och ta vägen över Binneberg och Stöpen istället? När jag passerade Övertorp kändes det ganska bra så jag fortsatte.

Regnskurarna avlöste varandra och kompletterades av kastvindar från väster. Jag hade valt att inte springa i regnjacka utan bara en vind- och vattenmotståndig tröja med en t-shirt under. Det fungerade tillräckligt bra i regnskurarna och jag höll mig varm så länge jag var i rörelse, men jag hade nog velat haft en långärmad undertröja under.

Bergs Bygdegård. Öppet varje röd dag fram till 14 juni.

Efter knappt 20 km var jag framme vid Bergs bygdegård. Det var skönt att komma in i värmen. Beställde körsbärspaj och kaffe. Gott! Var trött i benen och de började kännas i rumpa och höfter. Kontrollerade busstidtabellen och såg att det gick en buss från Lerdala 1425, om drygt en timme. Och den bussen passerade bara en bit från där jag nu satt... Det var mycket lockande... Men jag bestämde mig för att springa bort mot vägkorsningen vid Björnasäter. Där skulle jag välja att springa mot Lerdala, eller ta Raka Linan över Billingen till Skövde,.

Bergs kyrka

Selfie...

Det var skönt att komma igång att springa igen. Hade börjat frysa på grund av svettiga kläder. Efter några första stela steg fattade benen sin uppgift och trampade på längs den vackra vägen mot Kampavall. När jag passerade Björnasäter kändes kroppen tillräckligt bra för att fortsätta mot Skövde. Det tror jag iallafall, eller så hade jag tappat medvetande...

Så svänger vi mot Raka Linan...

Så var det dags för dagens enda riktiga gå-backe. Ca 2 km... Och väl på toppen började Raka Linan; ca 5 km spikrak väg över Billingen. Spännande värre... när det var som tråkigast roade jag mig med att försöka filma mina fötter.

Därifrån kom jag...

... och dit ska jag...

Mitt delmål var Blängsmosse där jag gjorde en avstickare. Det är ganska fantastiskt att mindre än 10 km från Vallebygdens blommande körsbärsträd finner man denna miljö. Känns snarare som man förflyttat sig till en annan del av landet.

Nu började benen och höftpartiet kännas ordentligt. Jag svängde in på motionsspåren och tog den Gröna Milen baklänges för att ta mig till Billingehus. Var jobbigare att springa här eftersom jag ju faktiskt var tvungen att lyfta på fötterna ;-)

Motionsspår i regn...

Men snart var jag framme vid Strupen och backen ner mot Skövde, och när klockan pep för 35 km bestämde jag mig för att gå de sista 2 km för att stretcha ut benen. Riktigt skönt!

Jag "vågade" sprang asfalt, och lite grus. Jag överlevde, även om det gjorde ont. Nu får det nog bli många och korta pass ett tag fram över för att inte bryta ner mina stackars ben och höfter för mycket. Men imorgon ska jag nog cykla :))

Det haglar faktiskt! Titta på huvudet!