23 maj 2015

Hur svårt ska det vara???

När jag gick till sängs igår hade jag planer på att både springa backe, cykla MTB och ta ut min racer på premiärtur idag. Vaknade ganska sent, men utvilad. Tänkte att jag hinner nog cykla och springa ändå. Tog det lugnt och drack kaffe innan jag skulle ut och springa.

Men så kom jag på att jag kanske borde börja samla ihop det jag ska ha med till England, så jag ställde fram en stor kartong och började fylla den med allt från pass till raceväst. Efter en stund blev jag hungrig och bestämde mig för att äta lite frukost. Men efter det kändes magen för full för att jag skulle kunna springa. Vilade lite och tittade på något bakprogram på TV.n...

Så bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde gå och handla nu som senare. Sagt och gjort. En timme senare var jag hemma. Nu kunde jag sticka ut och springa. Eller??? Nej, nu hade klockan tickat iväg och det var gott och väl dags för lunch, eller en tidig middag. Passade på att dammsuga också.

Och så var återigen magen full. Fastnade framför datorn. Bokade en löparresa. Räknas det som träning??? Fastnade framför TV:n och ett program som jag bara "måste" se... Och vips så var klockan halv åtta!!! Hur gick detta till???


På med kläder. Premiär för korta shorts. Nu skulle de blekfeta låren få se dagens ljus! Skor på fötterna och ut innan jag hann komma på några fler ursäkter. Styrde näsan mot Billingebacken.

Det blev en sväng runt slalombacken och Rhododendrondalen. Blandat stig och asfalt. Platt, brant uppför, och lika brant utför. 6 km, varav den sista lite snabbare. Sedan stoppade jag klockan och gick en kilometer för att sträcka ut.

Trots att magen var full av dagens mat så var det riktigt skönt. Varför har jag så svårt att fatta det när jag försöker ta mig själv i kragen och kasta ut kroppen? Beror det på att jag för det mesta har ont någonstans när jag springer och undermedvetet vill undvika smärtan? Eller är jag bara lat? Är jag ensam om detta "problem"???

Nu blir det melodifestivalen samtidigt som jag stretchar. Och "kommer jag ihåg det" så kanske jag gör några styrkeövningar...

Hur svårt ska det vara?

4 kommentarer:

  1. De pilarna sprang vi förbi idag. Och självklart tog vi det svåra alternativet. 😉

    SvaraRadera
  2. Nej du är inte ensam.
    Hopplöst såna där dagar när man "SKA BARA"....... Haha! :-D

    SvaraRadera
  3. Exakt, det är de där jädra "ska bara" som ställer till det.

    SvaraRadera