02 september 2013

Den omöjlige cyklisten?

I går blev jag övertalad att hänga med cykelklubben ut på distansträning. Jag har aldrig kört med dem tidigare. I våras var jag ute och körde lite med tre tjejer ur Skövdes tjejklunga dock.

Jag mötte upp vid Arena, iklädd mina snygga Cyklande Tjejer-outfit. Medan jag väntade på de andra ställde jag mig i solväggen för att värma upp. Det var en ganska kylig morgon. Allteftersom började fler cyklister ramla in. Inte alla brydde sig om mig, men det är väl så det är med klubbar; utomstående betraktas med skepsis. Men tillslut kom Maud och Mia som jag kände sedan tidigare. De var jätteglada att se mig. Jag blev riktigt rörd.


Samling vid Arena Skövde

Maud skulle leda den ena klungan. Den blev stor, ca 20 cyklister. Jag lade mig sist när vi cyklade i väg. Det blev väldigt ryckig cykling genom stan, men det blev lite bättre när vi kom ut på Rånna-vägen. Ändå undrade jag vad jag höll på med. Är det detta som är cykling? Ligga och titta på hjulet och rumpan framför? Inte kunna se ren asfalt framför sig, eller kunna njuta fullt ut av omgivningen? Nej, för mig är det inte cykling.

Jag sa till Mia att jag tänkte lämna klungan. Eftersom hon känner mina egenheter så försökte hon inte övertala mig. Maud kom bak och pratade lite. Hon framhöll det sociala i att köra klunga, och att vi skulle stanna och fika. Oj oj, hon känner inte mig. Jag är osocial och tråkig, och är ointresserad av mat... ;-)

Jag lade mig en bit bakom klungan, men även om jag cyklade sakta så kom jag hela tiden i kapp när det blev någon liten backe. När klungan svängde av vid Övertorp fortsatte jag rakt fram. Äntligen ensam. Nu kunde cyklingen börja!

Jag i min snygga outfit. Cyklande Tjejer!

I våras plockade jag fram min landsvägscykel igen efter att av olika anledningar inte cyklat överhuvudtaget på två år. Vilken frihetskänsla det var att cykla! Att utan större ansträngning kunna ta sig långa sträckor och vara ute länge. Det påminner mig om paddling.
 
Men jag kallar mig inte cyklist i första hand. Jag cyklar inte för att bli bra på att cykla. Cykling har blivit en effektiv komplementträning till löpningen. Ett skonsamt sätt att hålla uppe antalet träningstimmar, och att stärka knän och höfter. Att cykla några lopp har aldrig varit aktuellt. På sikt kanske det kan bli triathlon dock.
 
Jag har anslutit mig till några facebook-grupper bl.a. Cyklande Tjejer, och på det sättet kom jag även i kontakt med tjejer i Skövde. Det är kul att kunna utbyta lite erfarenheter utan att behöva befinna sig på samma plats. Och det är jättekul att ha kunnat skaffa mig en "klubbdräkt".
 

Det är jag och asfalten, ingen annan.
 
Jag vill att cykling ska innebära frihet. Min definition av frihet är frånvaro av yttre begränsningar samt att inte tvingas underordna sig någon annans vilja. Att cykla i en stor klunga blir därför allt annat än just frihet. Eftersom jag inte cyklar så ofta så blir de timmarna av frihet alltför exklusiva för att slösas bort.
 
Att kunna stanna till och ta en rast i en kohage är frihet.
 

Att kunna stanna till och fotografera hösten är frihet.

Frihet innebär lycka. Även i motvind.

Det blev tillslut en runda på ca 7 mil. En runda fylld med höstens färger, dofter och friska luft. Så nu har jag åter testat att cykla med andra, och åter har jag insett att jag för tillfället föredrar att cykla ensam. Det har ingenting att göra med att jag inte kan eller vågar cykla i klunga, eller att jag inte har möjligheten att cykla med andra. Min ovilja ligger på ett annat plan. Kanske gör jag ett nytt försök nästa år. Kanske blir resultatet det samma, kanske inte. Stor eloge till Maud och Mia som förde hästen till vattnet, men tyvärr lyckades ni inte få den att dricka...

Precis som Ior vågar jag gå mot strömmen, men det hänger inga regnmoln över mig för det (bild lånad från internet)

Är det bara jag som föredrar att cykla ensam, eller har jag några själsfränder där ute på vägarna?

17 kommentarer:

  1. Oj vad jag kände igen mig själv :D
    Jag cyklar också mest själv och det är så avkopplande -jag mot elementen...
    Underbart vackra foton har du knäppt längs din färdväg, när det är så vackert är det lätt att både cykla och drömma sig bort :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt, Annette, att jag inte är ensam :))
      Du ska se mig när jag är ute och springer i skogen; titt som tätt kastar jag mig ner på marken för att fotografera något. Springer ofta med kameran i handen. Lite svårt att göra det när jag cyklar dock. Har funderat på att skaffa mig en kamera att fästa på hjälmen så att jag både kan filma och fota på turerna.

      Radera
  2. Håller totalt med dig! Har nyligen köpt hybrid men innan dess har jag cyklat väldigt mycket på min tantcykel, kunde sticka ut o cykla i 5-6 timmar. Friheten att kunna stanna när man vill, cykla vart man vill (undrar vart DEN vägen leder? och så svänger man av..), fikastopp när det passar mig och inte en hel klunga. Är det att vara osocial så fortsätter jag att vara osocial :-)

    SvaraRadera
  3. Enda gången jag cyklar i klunga är runt Vättern. Sneglar på en tempocykel nu för cyklar ju iaf ensam och ska det tävlas så blir det i triathlon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina tankar också. Jag vill inte vara beroende av en klunga för att orka hålla farten eller motivationen. Det är ju verkligheten i triathlon, vilket ju också för mig är den tävlingsform som jag skulle kunna tänka mig att utöva med cykeln.

      Cyklade Vättern när jag gick gymnasiet. Cyklade tillsammans med en kompis, och jag drog i stort sett alla 30 milen på min gamla flickcykel...

      Radera
  4. Jag är också med i CT, ny som cyklare men har insett att jag tycker om att cykla själv, fylla på själen med tystnaden och friden i att vara själv. Kunna bestämma vägen och hastigheten (mina kompisar och jag har olika uppfattning om hastighet).
    Carina Nolander

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är tråkigt när så många bara mäter prestation i siffror; hastighet, tid, distans. Det finns så mycket annat som är viktigt. Och man behöver inte tillhöra de långsamma bara för att man inte bryr sig om vilken fart man cyklar i.

      Radera
    2. Precis, jag cyklar på i min takt och det går oftast ganska fort även om det inte är meningen att det ska gå fort.
      Carina Nolander

      Radera
  5. Bra inlägg! Jag älskar båda sorterna, ibland tycker jag det är himmel att njuta av alla fördelar med att köra i en riktigt väl fungerande klunga, men älskar mina ensampass precis lika mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det blev väldigt många inlägg i CT-gruppen.
      Jag tror att om man är ute efter fart och cykelekonomi så är det absolut bästa att köra i en effektiv klunga. Men är man ute efter något annat så tycker jag att klungan är "mest i vägen".

      Radera
  6. Jenny Björklund2 september 2013 14:56

    Jag håller med dig helt och fullt!
    Jag gillar att cykla med vänner ibland, men jag vill kunna sticka iväg på egen hand, bestämma fart och rutt själv så det blir bäst ensam!
    Jag älskar CT med allt som finns där, och som du säger, även jag kunde skaffa mig en teamdräkt!
    Jag cyklade Tjejvättern med CTs startgrupp men cyklade större delen utan någon annan CT-tjej. Hade ett fantastiskt lopp där jag cyklade om många och många cyklade om mig!
    Och vilken känsla det var att starta tillsammans med dryga 40 andra blåklädda CT-tjejer!! Hejja oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så skönt med en sport där det faktiskt går alldeles utmärkt att köra ensam. Hade varit värre om man vore asocial, men gillade att spela fotboll...

      Radera
  7. Jag försökte mig på detta med landsvägs hoj men det föll mig inte riktigt i smaken....däri mot hojar jag gärna MTB...Riktigt roligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Du får väl testa MTB-klunga ;-) Garanterat hålla-tungan-i-rätt-mun-varning :))

      Radera
  8. Hej! Vilken trevlig blogg och kul inlägg om cykling. Jag själv har testat klungkörning två gånger och har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker i hjärtat. Lite kul med fart är det dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helena!

      Det är absolut inget fel på klungkörning, och vill man bli ett bättre cyklist och tävla på cykel så är det ju nästan en förutsättnning att kunna, och gilla, köra klunga. Men jag kommer på sin höjd att cykla i samband med triathlon, och då får man inte köra klunga ändå. Så jag måste träna på att göra jobbet själv :)

      Radera