Nationaldagsvandring

De senaste veckorna har det varit dåligt med träningen. Jag kan skylla på jobbet och att jag varit i fält, men det beror också på att jag omedvetet drar mig för att träna därför att inte vill att det ska göra ont, och jag vill inte känna misslyckandet gång på gång...

Vandrare

Ramslöken blommar

I över ett år har jag kastats mellan hopp och förtvivlan, och varje dag har jag haft ont. Först i foten, och nu i baksida lår. Jag är livrädd för att ytterligare en sommar ska gå för att jag inte kan springa, vandra, paddla, cykla, simma på grund av en skada.

Nu när skogen grönskar börjar jag fotografera monokromt...

I går sprang jag en sväng på förmiddagen. Redan efter 3 km kände jag av baksidan, och de resterande 6 km gjorde bara ont. Jag blir så ledsen. Jag vet inte hur jag ska göra för att bli kvitt problemet. Jag har haft problemet sedan i slutet av 2013...

Uppställning!

Sannolikt beror det på att piriformis blir överansträngd, och orsaken till det beror nog på en obalans i höft- och rumpmuskulaturen, vilket i sin tur nog beror på att jag inte riktigt kan "koppla in" rätt rumpmuskler i vänsterbenet. Och det kan i sin tur beror på de låsningar jag har haft, och säkert fortfarande har, i ryggen. Jag försöker träna dessa muskler, men det gör ofta bara att piriformis blir irriterad, och då är det kört. Det kan ta flera dagar innan den muskeln lugnat sig, om jag inte tar till Ipren. Jag får ont när jag springer och sitter, men även ibland när jag cyklar.

När jag kunde börja gå igen, efter mitt långa uppehåll pga plantar faschiit, märkte jag att att jag tränade upp höfterna och rumpan, och att jag då inte alls fick ont i baksidan. Jag kände att jag fick ett starkt steg, särskilt i backar. Men när jag började springa mer än jag gick så kom problemet tillbaka.

Korkalm

Snart blommar Rhododendrondalen

Så nu ger jag upp mina försök att springa, åtminstone tills jag kommit närmare en lösning. Nu ska jag försöka gå mig i form. Gå mig i ultraform...

Hitta ut ur mörkret...

Idag sparkade jag mig själv i (den onda) rumpan och traskade upp på Billingen och deltog i Nationaldagsvandringen. En dryg mil längs mina favoritstigar. Jag hoppades dock att jag skulle bli introducerad till några nya.

Jag passade på att gå uppför slalombacken på väg till starten. Här får jag nog nå fler gånger... Maxpuls och mjölksyra utan några större problem.

Jag vandrade på egen hand, men gick i fatt folk som jag bytte några ord med. Jag hade kameran med och körde lite "fotoyoga", dvs jag kastar mig ner på alla fyra för att fotografera blommor ur grodperspektiv. Bra rörlighetsträning...

Inte så naturskönt... Men snyggt i svartvitt

Vilken fågel??? ;-)

Regnet hängde i luften, men det var uppehåll nästan hela vägen. Ganska varm så jag kunde faktiskt gå i shorts och t-shirt. Just det borde inte kännas unikt och exotiskt nu i juni... På hemvägen öppnade sig himlen och bjöd på riktigt nationaldagsväder...

Eftersom baksidan och piriformis redan var irriterad sedan gårdagen så var det inte helt smärtfritt att gå, och humöret var väl inte riktigt på topp. Jag är så trött på att ha ont. Dock är det ingenting mot hur ont jag hade förra sommaren... Jag få försöka vara glad för det lilla... Jag kan faktiskt gå 17 km, minst.