17 augusti 2013

Fördragsamhet

Vår lärare och mentor introducerade oss till ett nytt ord; fördragsamhet. Det kan översättas med tolerans, tålamod och överseende. Att inte hänga upp sig på detaljer, utan se helheten. Se bortom här och nu, och att ha förtröstan att det kommer att ordna sig till det bästa tillslut.

Kanske tänker man att det är främst mot sin omgivning man ska visa fördragsamhet, men kan det inte vara minst lika viktigt att visa fördragsamhet mot sig själv?

Bild lånad från internet

I dagens resultatinriktade samhälle kan det vara svårt att tillåta sig själv att skynda långsamt, att låta resultat och framgång komma i den takten som kropp och sinne är redo för. Paniken som kommer efter en veckas ofrivillig vila, eller om man inte slår sitt personbästa gång på gång. Att lyssna på kroppen uppfattas som en svaghet i karaktären. Protesterar kroppen ska den straffas. Missad träning ersätts med ett dåligt samvete.

Orkar man leva så i längden? Vad är det jag eftersträvar? Vad är ett godkänt resultat för att andra, och framförallt jag själv, ska ge mig den bekräftelse jag behöver? Hur dåliga resultat kan jag acceptera? Hur mycket tolerans och överseende ska jag ha mot mig själv? Hur mycket tålamod är min enda kropp värd?

"Lätt fånget, lätt förgånget" (Bild lånad från internet)

Så, ha fördragsamhet. Var snälla mot er själva. Stanna upp och njut av stunden. Slut ögonen och sänk axlarna. Just den stunden äger Du, och ingen annan än Du själv kan ta den ifrån dig.



Jag tror att dikten "If" av Rudyard Kipling nog handlar om just fördragsamhet.






2 kommentarer:

  1. Det är så sant, man vill så gärna göra allt på en gång, istället för att ta ett steg i taget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju det där med genvägar och senvägar... ;-)

      Radera