Recension: Skor och tips för vinterlöpning

Ett säkert vintertecken är att många inlägg och frågor i olika forum handlar om hur man får fäste och vilka skor man ska välja vid vinterföre. Av någon anledning verkar man ha förträngt hur det var förra vintern, och när snön faller blir man bryskt påmind.

Men det finns inte ett vinterväglag, lika lite som att alla löpare har samma behov. Jag reflekterar mycket över hur skosulan och markunderlaget egentligen interagerar. Och hur löpsteget påverkar greppet. Och överhuvudtaget vilka olika typer av vinterväglag som det finns. Kanske är det bara jag som är nördig som jämt och ständigt tänker på sådana grejer, men det hjälper mig att förstå hur jag ska kunna springa hela vintern tryggt och säkert.

Vägval? Springa ute eller inte under vintern?

Vad är då nyckeln till framgång om vintern? Medvetenhet skulle jag säga. Medvetenhet om miljön omkring mig och medvetenhet om mig själv. Jag ska förklara vad jag menar.

Det finns som vanligt inga enkla svar på komplicerade problem, som vinterlöpning kan vara. Någon skulle säga "köp Icebugs" och så är du på den säkra sidan, och det är väl det närmaste en "quick fix" man kan komma, men även ett par Icebugs kan ha vissa tillkortakommanden ibland.

Icebugs är inte den enda lösningen för att överleva vintern

Innan jag går in på skorna ska jag reflektera lite över väder och löpteknik.

Genom att vara medveten om väder och väderförändringar och hur de påverkar väglaget kan man enklare förutse vilka utmaningar som underlaget kommer att innebära, och planera sin löpning utifrån det. Om det har töat under dagen och sedan blir minusgrader under natten kommer man nog att behöva skor som greppar bra på is om man ska ut och springa på morgonen. Ska man ut och springa när det är -15 grader kommer man ha ha betydligt bättre grepp på is än vad man har vid -2 grader, även om man springer i vanliga skor.

Och lär man sig hur kommunen plogar så kommer man också att hitta vilka cykelbanor som man ska välja efter ett kraftigt snöfall. Och springer man ofta en runda i skogen kommer man också att lära sig var det bildas is och var underlaget är torrare.

Definitivt oplogat...

Det som jag anser vara det viktigaste verktyget, för att kunna springa säkert på vintern (förutom reflexer), är ett bra och balanserat löpsteg. Att landa på en isfläck med benet utsträckt framför kroppen kan ju bara sluta på ett sätt om man inte har metalldubb, och kanske även då. Genom att istället landa med foten så rakt under kroppen som möjligt och behålla knät lätt böjt kan utgången bli betydligt lyckligare.

Om man också ser till att ha tillräcklig balans och bålstyrka att kunna hålla överkroppen stilla, och låta underkroppen röra sig, kan man relativt obehindrat springa i knölig och halkig terräng. Springer man i lös snö kan man också fokusera på att inte trycka i från med foten mot underlaget, utan istället lyfta foten. Det är samma teknik som man behöver använda när man springer i sand.

Med en bra teknik blir all terräng lättare att ta sig fram i

Genom att ta korta och snabba steg kommer man att ha kort tid som foten är i kontakt med underlaget, och skulle man börja halka kommer snart nästa fot att få markkontakt och kan reda upp situationen. Jämför man med lång markkontakt, som det blir om man tar långa steg med låg frekvens, så kan det hända mycket mer innan den andra foten kan komma till undsättning.

Detta skulle inte bli ett inlägg om löpteknik, men att bli medveten om sitt löpsteg kan göra dig till en säkrare vinterlöpare. Se det hala underlaget som den absolut bästa, och billigaste, löpcoachen som ger direkt feedback om du slarvar. Använd vintern till att finslipa löptekniken, och du kommer att tacka dig själv till våren.

Det kan vara svårt att utvärdera sin egen löpteknik, men halkar man mycket kan det vara läge att börja jobba lite med den.

Vintern är ju den årstiden då man kan hitta flest olika typer av underlag att springa på, på gott och ont... Och det är alla dessa olika väglagen, och många gånger snabba växlingar, som utgör utmaningen vintertid. Därför tänkte jag gå igenom ett antal olika typ-underlag och ge lite tips på hur man kan bemästra dessa för att kunna springa säkert och avslappnat, och tycka att vinterlöpning är det bästa som finns.


1. Barmark eller bara lite snö eller frost, flera minusgrader och tjäle i marken.
Detta är verkligen favoriten. Som att springa en torr sommardag. Bra grepp på alla underlag, inte minst på skogsstigar. Och tillsammans med en blå himmel vill jag bara fortsätta länge, länge. Här fungerar skorna man brukar använda under sommarhalvåret, kanske med en tjockare strumpa.

Jag längtar ut till dig, min kära stig!

2. Barmark och plusgrader, och vanligtvis lite blött eller fuktigt, och lerigt i skogen
Detta är väl typiska höstförhållanden, men kan också uppträda i södra Sverige under vintrar då snön kommer och går. På asfalt och grus fungerar de vanliga skorna, men ska man ut i terrängen behövs skor som ger bra grepp i leran.

Inov-8 Mudclaw 265

Inov-8 Mudclaw och X-Talon är ett exempel på skor som är specialiserad på leriga förhållanden. Greppet kommer från att sulan har ett ordentligt mönsterdjup med sina rejäla dobbar; ju djupare desto bättre grepp när det är riktigt mjukt i marken, eftersom dobbarna kan "klösa" sig ner genom det mjuka topplagret för att få grepp i fastare underlag. Men en grovmönstrad sula med rejäla dobbar kan i vissa fall vara obekväm att springa med på hårt underlag, och på ren is är det något av det sämsta man kan ha på fötterna. Om ni inte tror mig; testa!

Kladdigt...

Under blöta förhållanden kan det dock vara motiverat med metalldubb om man springer i terräng med mycket rötter och spänger. När trä blir blött har det en tendens är bli såphalt. Jag har ännu inte hittat några skor som har en sula som greppar där, förutom just de med metalldubb. Det finns en uppsjö av trail/off-trailskor med metalldubb. Leta bland orienteringsskor!

En såphal spång bör man kanske inte springa på. Dels för att det är lätt att halka, och dels för att det är onödigt att beslasta den så att den kanske går sönder. En trasig spång är en farlig spång. Men vill man ha lite grepp på blöta spänger är det metalldubb som gäller...

När det är kallt ger inte naturen ifrån sig å många dofter, men när det är varmare och fuktigt i markerna stiger dofterna av gran och multnande löv. Glöm inte att stanna upp och lukta. Tryck ner näsan bland blåbärsris och mossa. Naturens dofter är som solsken för själen.

Mudclaw i doftande mossa.

3. Töväder som gör snön till slask
Ett snöväder drar in och täcker världen i ett vitt täcke, men nästa dag blir det flera plusgrader, vind och duggregn. Ett ganska vanligt förekommande fenomen under milda vintrar i södra Sverige. Slaskigt underlag brukar sällan bjuda på några problem för fästet, men däremot riskerar man att bli obehagligt blöt om fötterna.

Det är inte alltid man har sådan tur att det finns en spång.

Eftersom valet av skosula till stor del liknar det som presenterats ovan så tänkte jag här fokusera på valet av material i skons ovansida. Här finns det två riktningar som man kan gå.

Antingen så vägrar man bli blöt, åtminstone från det som finns utanför skon. I vissa fall kan det vara klokt, t.ex. om man lätt får skavsår av blöta sockar, eller ska springa väldigt länge och blöta/kalla fötter kan innebära risk för köldskador.

Här blir man snart blöt och kall om fötterna.

Det finns flertalet skomärken som erbjuder modeller med Gore-Tex eller annat vattentätt/vattenavstötande material. Dessa fungerar bäst om man inte riskerar att trampa i djupt vatten som kan rinna över kanten på skon. En vattentät sko har ju av naturliga skäl dålig dränering, och vattnet stannar därför kvar i skon. Och eftersom en vattentät/avstötande sko många gånger kan vara ganska polstrad sugs vattnet upp och skon blir tung och "svampig".

Ett annat alternativ är att välja en sko som har bra dränering. De flesta trail/off-trailskor hamnar i detta segmentet. Då kommer det vattnet som kommer in i skon försvinna ut igen efter några steg. Självklart blir ju strumporna blöta, men tillräckligt mycket vatten försvinner ut ur skon för att man enkelt ska, men sin kroppsvärme, kunna värma upp det vattnet som är kvar.

Ibland behöver man skor som dränerar bra... Och strumpor som isolerar...

Väljer man ullstrumpor blir det ännu bättre eftersom dessa fortsatt isolerar i blött tillstånd, och det går att åka pendeltåg och tunnelbana i över en timme utan att frysa om sina blöta fötter.

En annan kombination är att välja ett par väldränerande skor tillsammans med en vattentät socka som t.ex. Sealskin, eller i västa fall en platspåse (men det kan kännas ganska halkigt). Dock ska man vara medveten om att man inte blir av med fotsvetten...


4. Isgata orsakat av att det töar på dagen och fryser på natten
Detta är riktigt lurigt. Blankis! Stenhård och ingenting att greppa i. Skridsko är ett alternativ... Eftersom detta oftast inträffar om våren så är det nog detta som man minns, och fasar inför, när temperaturen börjar krypa nedåt igen i slutet av året.

Detta är det underlaget som jag framförallt rekommenderar ett par skor med metalldubb, men inte ens dessa kommer att ge perfekt grepp. Och som tur är det sällan som hela världen består att isbark, utan det brukar vara vissa partier längs löprundan, och då kan man ta det lite lugnare just där.

Kung Bore's väg

Det finns flera olika lösningar för att få grepp på is. Den billigaste lösningen är ett par dra-på-broddar. Hittar man ett par som sitter bra så får man hyggligt grepp på is, och de kan tas av när man kommer till partier med ren och torr asfalt. Nackdelen med broddar kan vara att de kan lossna om de inte sitter perfekt, och för att de ska sitta perfekt kan de vara riktigt jobbiga att ta på.

En annan faktor man måste förstå är att de broddar som bara har metallspik monterade på en slät gummiplatta naturligtvis inte kommer att ge något grepp i lös snö. Då spelar det ingen roll att man har dragit på dem på de värsta terrängskorna. Men springer man mest på plogade cykelbanor eller gångstigar så är det en prisvärd investering.

Springyard Crosscountry

En annan billig lösning är att dubba ett par vanliga skor. Antingen gör man det själv med t.ex. BestGrip, eller så går man till en däckfirma. Man väljer själv hur många metalldubb man vill ha och var de ska sitta.

Denna lösningen ger ofta riktigt bra grepp på is, och man får ju också fortsätta springa i sina egna skor som man tycker om. Till våren kan man sedan skruva ur dubben och de lämnar knappt några märken i sulan. Eller så låter man dem sitta kvar till nästa vinter.

De flesta skor går att dubba, men det måste ju finnas något att skruva dubben i. En mönstrad sula med många dobbar kan vara svår att skruva fast metalldubben i, eftersom dobbarna inte är tillräckligt breda. Och skruvar man metalldubb i en tunn sula finns risk att man kommer att känna av dem när man springer.

Jag har testat att dubba ett par Merrell Mix Master. Fungerade utmärkt. Dubben passade fint i dobbarna., och sulan hade bra grepp på packad snö.

Vet man att man ska springa mycket, ofta och i blandad terräng i alla väder kan det vara motiverat att skaffa ett par skor med monterade metalldubb. Märken som Icebug, Inov-8 och VJ har dubbade skor. Dock är de flesta modeller inriktade för trail/off-trail, vilket gör dem ypperligare för att springa i skogen på vinterna, men ganska obekväma om man bara springer asfalt. Skorna är också ofta konstruerade för att ha bra dränering och låg våtvikt, vilket gör att de kan kännas hårda och ge skav.

Men de senaste åren har, både Icebug och VJ, tagit fram metalldubbade skor för grus- och asfaltslöpning.

Icebug Certo BUgrip är en terrängsko med metalldubb. Bekväm nog för att springa långt med.

5. Plogade vägar som lämnat ett underlag av is eller hårt packad snö
Detta är nog mitt favoritunderlag på vintern. Och det får gärna vara bitande kallt. Visst kan det vara lite halt, men det ger tillräckligt bra grepp för att kunna springa med vanliga skor, såvida det inte är alltför mycket is eller lutning på vägen.

Härligt vinterväglag

Under förra vintern hade vi ju mycket av just detta vädret och vägförhållanden. Den skon som jag använde absolut mest, när jag sprang till jobbet på morgnarna längs framförallt cykelbanor, var ett par Brooks Pure Connect. En utpräglad asfaltssko. men det var något med sulan som gjorde att den gav alldeles utmärkt friktion mot snö och frost. Jag har även hört att Brooks Green Silence är pålitliga på detta underlaget.


Brooks Pure Connect 2.
Denna skon sprang jag med större delen av förra vintern, framförallt när det var isiga och hala vägar.
Sulan gav bra friktion mot frost, snö och is, och med ett balanserat löpsteg kände jag mig trygg.

 

Vill man inte förlita sig på friktion är en sula med relativt "vasst" mönster, men inte alltför höga dobbar att föredra. man vill ju ha något som river sig fast i den hårda snön. Sulan på Merrell Mix Master är ett bra exempel. Och självklart trivs ett par Icebugs alldeles utmärkt.

6. Massa nyfallen snö på oplogade vägar, minusgrader eller runt nollan
Inget underlag som man sticker ut på ett långpass i, men riktigt bra styrketräning. Här får alla små muskler jobba, tillsammans med flåset.

Skovalet i dessa förhållanden liknar mycket det som för leriga underlag. Man vill ha en sula som ger grepp i den snön som man lyckas packa ihop under foten.  Här hjälper inte metalldubb, såvida man inte trampar ner till eventuell is under snön.

Cykelbana...

Men skon ger bara marginellt med hjälp. Det som är avgörande här är löptekniken. Det är ungefär som att springa i lös sand. Att försöka skjuta i från innebär bara att man gräver ner sig. Eller så väntar man på plogbilen...

En pryl som gör löpningen mer angenäm är ett par gaiters, alltså damasker som hindrar snön från att ta sig ner i skon. Det finns många olika modeller (Icebugs, Inov-8 och Salomon), men Dirty Girls Gaiters har de absolut snyggaste.

Snöskor? Ingen snö i skorna i alla fall.

Det är dessa förhållanden man också möter om man springer i skogen när det är snö. Om det inte ligger packad snö under kan det vara riktigt lurigt, eftersom det är lätt hänt att trampa snett eller fastna med fötterna mellan stenar. Ligger det däremot gammal hård snö under ett lite tunnare lager nysnö så är det absolut bästa förhållanden för löpning i skogen. Alla knöligheter jämnas ut och det är bara att springa på.


7. Moddiga vägar när snön luckrats upp (bla av salt) så att det blivit som potatismos, ofta isfläckar under, minusgrader

Detta är nog det värsta underlaget. Ingenting att greppa i, utan allt bra "flyter" undan. Modden under skon hindrar att få grepp i eventuell packad snö eller asfalt. Det går inte att få till något frånskjut eftersom underlaget glider undan. Detta är riktigt tålamodsprövande.

Typisk snömodd. Bilden lånad från http://petrabloggen.blogspot.se/

Vad är knepet för att springa här då? Vilka skor ska man välja? Jag har faktiskt inte något bra svar. En bra löpteknik underlättar, likaså ett par skor med bra mönster och ganska bred sula, vilket gör att det känns stabilare. Annars är det nog bara ett glatt humör som hjälper.

Även om man kan förbättra oddsen för bra vinterlöpning med hjälp av kloka skoval, så måste man fortfarande springa med huvudet. Anpassa fart och ambition efter underlag och temperatur. Att springa i snö kan stärka löpsteget och alla små balanserande muskler, men vid för mycket snölöpning är det lätt att dra på sig en överansträngning om man är ovan.

Och skulle motivationen tryta under vintermånaderna är det bara att drömma om våren, och hur mycket lättare det kommer att vara att springa då om man har underhållit löpningen under vinter.

Det var allt jag hade för denna gången. Hoppas att jag satt igång några tankar hos er. Jag skulle bli jätteglad för feedback om detta inlägg varit användbart. Denna vintern har, åtminstone jag, bara fått en kort försmak av vad snö innebär. Men var så säker. Snön kommer även i år.

Snöglädje