Bloggen fyller 6 månader

Så det bästa sättet att fira 6-månadersdagen måste väl vara att dra ut på ett långpass längs Sörmlandsleden tillsammans med Jan-Erik, Åsa och Vanja.

Gissa vem som är vem...

Vi hade länge planerat denna tur, och träffades i Flemmingsberg. Ja, jag och Åsa sprang på varandra redan på T-centralen. Planen var att springa, via Lida friluftsgård, till Östertälje. Totalt 36 km skulle det visa sig bli. Och ett OS-guld hann vi också med!

Obligatorisk gruppbild. Det var ganska varmt ute som ni ser. Bara undertröjor på överkroppen!


Vädret skiftade från klar himmel tidigt på morgonen, till mörka moln i väster när vi klev av pendeltåget, till duggregn under större delen av dagen, tills vi nästan var framme då solen tittade fram igen.

Solen!!!

Så det var bara att ge oss iväg i maklig fart, vilket Vanja inte alls gillade. Hennes recept är att börja långpasset med intervaller...

Många långa backar... Men Vanja kör intervaller.

Det gick ganska snabbt att ta oss de första 10 km och ansluta ner på huvudleden. Det var ganska lättsprunget med mycket grus eller breda stigar.

Här anslöt vi till huvudleden och etapp 6

Sedan var det bara ca 6 km till Lida friluftsgård. Där hade Jan-Erik lovat att de skulle ha TV3 så att vi skulle kunna se upplösningen av herrarnas längdstaffett.

Ibland blir man glad av att Lida...

Nu visade det sig att det inte alls fanns någon TV på värdshuset, men däremot hade de bristfällig mobiltäckning. Ändå lyckades vi bli uppdaterade under tiden vi rastade om att Johan Olsson hade ryckt under sin tredje-sträcka och lämnat Finland bakom sig. Vi hade guldvittring!

Vanja slog distansrekord idag. Snart är hon ultra hon också!

När vi fortsatte att springa krävde jag att vi tog en rast efter en kvart. De andra bara hånade mitt OS-intresse. Men i en backe plockade jag fram telefonen och surfade in på SVT och inser att Hellner redan gått i mål som förste man, och Sverige hade tagit ytterligare ett GULD!!! Det blev en kort paus för att kunna läsa upp artiklarna om hur det hade gått till. Stor glädje i skogen!

Glada efter OS-guldet! Och för att det var en lång ultrabacke...

Sedan fortsatte vi längs grusvägar och stigar. Uppför backar och över vägar. Längs leriga ridspår och fina elljusspår. Och vips var vi framme! Nja, riktigt så lätt gick det väl inte, men mitt gnäll om att rumpan grät kan vi ju utelämna...

Jag fick tugga lite pannben idag också...

De andra skötte sig bra. Ingen ramlade i leran, men Vanja gillade inte alls att utsätta sina tassar för lerinpackning.

Om leden nyttjas för ridning blir det väldigt lerigt...

När vi väl ramlade in på Östertälje pendeltågsstation hade vi ca 30s tillgodo innan tåget gick. På stela ben kastade jag och Åsa oss ombord. Snacka om timing!

Efter bestigningen av sista berget. Tack för härligt sällskap!

Och tack alla trogna läsare, och särskilt ni som tittar in, trots att jag ibland har varit dålig på att uppdatera. Bästa feedbacken fick jag i juletider: Slår mig själv i huvudet och undrar varför jag inte hittat din blogg tidigare! Grymt bra läsning! Jag ska göra mitt bästa för att fortsätta leverera läsvärda inlägg.