Rehaben fortsätter; vänder bladet

Beslutet är fattat så nu kan jag fritt vända blad. Ingen idé att gråta över spilld mjölk. Nu finns bara möjligheter. Och en nyfunnen vän som också vill hitta på tokigheter.

2014-06-30 Måndag
Igår var jag på ytterligare en akupunkturbehandling. Fler nålar och mer ström. Vi diskuterade vad som kunde vara orsaken till besvären. Om det var plantarfascian, hälsenan eller andra senor och muskelfästen. Om litet drop skapade större påfrestningar på senorna. Visserligen brukar VFF vara det som mina skor tycker bäst om när de har ont, men jag ska testa att hålla mig till skor med större drop under rehabiliteringen. Någon som har ett bra tips på ett par sköna högdrop-skor?

Ska också bli bättre på att ha inomhusskor. Usch, jag som älskar att gå barfota. Men jag får väl erkänna att mjuka tofflor mildrar smärtan.

Det var faktiskt på väg hem efter jag köpt ett par foppa-tofflor som jag kom till insikt och fattade beslutet att inte åka upp till Abisko och därmed inte starta i det loppet som jag mest sett fram emot i år. Jag gick och funderade på om jag kunde göra min packning lättare och om jag helt enkelt skulle strunta i att ta med mig utrusningen för loppet, och bara ha vandringskläder med. Men så kände jag hur ont hälen gjorde och insåg att det kanske inte skulle kunna bli så mycket vandring heller. Så vad skulle jag då ha i packningen? Utrustning för att kunna sova och äta, eftersom det hade jag ju redan betalt för och det var för sent att avboka? Så tofflorna kanske lindrar smärtan på flera sätt...

Nu när beslutet är fattat vänder jag bladet; ingen idé att gråta över spilld mjölk. Jag kommer att kunna springa igen, och då vill jag inte känna det som om jag konditionsmässigt måste börja om från början. Därför är mitt närmaste mål att vara i riktigt bra form när jag väl kan börja springa igen, och för att nå dit måste jag fortsätta att träna. Jag cyklar för att träna benen och jag simmar för att träna kondition.

Började med att avsluta dagen med simning i Göta Kanal i Sjötorp. Helt underbart. Så häftigt att simma längs kanalen alldeles nära kanten. Man kunde ju se hur snabbt det gick och jag hade kunnat plocka blommor. Vattnet lång blankt. Önskar att jag hade en kamera med mig i vattnet. Tack Jeanette för att jag fick följa med. Simma i kanalen vill jag göra fler gånger.

Strong girls in neoprene

2014-07-01 Tisdag
Tröttnat på att behöva lämna återbud till lopp. Har blivit ganska många i år. Nej, jag får inte anmäla mig till fler förrän mina skador är läkta för gott!

Började dagen med 55 km cykling. Härligt! Att bara susa fram, lätt flåsig, men utan någon mjölksyra, och utan smärta. Drabbades av några regnskurar, men ingenting som förstörde humöret.

Årets första hallon

Svängde in om godisaffären på hemvägen. Ett dåligt beslut... Köpte alldeles för mycket godis. Åt upp alldeles för mycket på en gång. Det gjorde att jag blocksomnade i soffan och vaknade helt groggy i huvudet. Att jag aldrig lär mig!

Ja, det blev inte så mycket mer gjort därför, förutom att jag började planera och göra inköpen för nästa veckas paddling. Ser fram emot det.

Förra årets paddling förbi Käringön

Vet inte om det är inbillning, men foten gör allt mindre ont. Kan det vara så att genom att fatta beslutet att inte åka upp till Abisko tog bort stressen och därför gjorde att läkningen underlättades? Jag tror stenhårt på body/mind-kopplingen. Nu måste jag fortsätta med positiva och hoppfulla känslor, så kommer jag snart vara ute i löparspåren igen.

Visst far tanken igenom huvudet att jag kanske borde åka upp till Abisko ändå nu när foten känns bättre, men nej, mitt beslut står fast. Att vela fram och tillbaka har aldrig lett till något bra. Bättre att göra det jag företar mig ordentligt. Jag tror stenhårt på det som Nina skrev i en kommentar: "Tuffa beslut brukar leda till något oväntat bra!"


2014-07-02 Onsdag
Idag hade jag tänkt hinna med att både cykla och simma. Solen sken och det var nästan vindstilla. Det jag inte hade planerat för var det där med att tänka. Tänkte träna hela förmiddagen, och tillslut packade jag ner våtdräkten och kom iväg. Gick sista biten fram till bryggan. Nu gjorde foten ont igen. Nåja, jag fick under en kort stund känna av hur det var att vara smärtfri.

Hade tänkt försöka simma lite längre idag. Blev lite besviken när jag märkte att allt regn gjort sjön kallare. Började simma mellan bryggorna, totalt ca 2000 m. Sedan simmade jag ett varv runt sjön, ca 1500m. Det kändes riktigt bra. Teknik och kondition i harmoni. Jag bara gled fram nästan utan ansträngning. Så jag tänkte; jag tar ett varv till. Inga problem. Hade nog kunnat simma ytterligare ett varv, men jag började bli låg på energi. Får komma ihåg att ta med lite mer än några russin nästa gång.

Snygg efter 5 km

Det var med en skön känsla i kroppen som jag cyklade hem igen. Så skön känsla att jag struntade i cyklingen utan nöjde mig med middag och vin i solen på balkongen. Livskvalitet! Jag blev så behagligt trött som man bara blir efter ett ordentligt träningspass följt av mat och vin.

När jag simmade mötte jag en ung kille som testade sin våtdräkt. Han skulle testa klassikern och simma Vansbro till helgen. Han hade inte koll på att det var ordentligt kallt i Västerdalälven mm. Det fick mig att fundera lite över det där med förberedelser inför tävlingar. Klassikern har blivit explosionsartad populär och var och varannan människa ska göra den. Samma sak gäller andra populära "extrema" tävlingar som BAMM, Fjällmaran mm.

Hur mycket förbereder de sig. Förberedelser är inte bara träning. Det handlar också om att testa utrustning, träna i olika temperaturer och förhållanden som kan uppkomma, läsa in sig på banprofil osv. Jag får uppfattning att många "bara åker dit och hoppas på det bästa". Att testa sin våtdräkt för första gången veckan innan ett lopp tycker jag är lite oansvarigt. Precis som att inte kunna valla sina egna skidor eller byta slang på cykeln. Det gör ju att tävlingsledningen måste "curla" de tävlande.

För mig är ett lopp så mycket mer än bara den fysiska prestationen; det är upplevelsen också. Och för att det ska kunna bli en bra upplevelse så vill jag känna att jag kommer bra förberedd. Visst, någon gång kan ju upplevelsen bestå i att inte känna till bansträckningen, men jag måste ändå ha koll på ungefär var banan innebär. Jag måste också ha koll på och förbereda mig inför hur väder och temperatur påverkar loppet. Jag vill inte vara beroende av att andra gör det jobbet åt mig. Men det är sådan jag är.

2014-07-03 Torsdag
Regn och blåsigt. Började dagen nere vid Karstorpssjön där jag mötte upp med två tjejer som skulle simma Vansbro. Eftersom det är så kallt i älven så är loppet avkortat. Men de ville ändå testa lite utrustning för att kunna hålla värmen i 13-gradigt vatten. Jag hade tipsat om diskhandskar med ullvantar inuti samt silvertejp. Övrig utrustning som testades var ullunderställ, kompressionskläder, plastpåsar samt överdragsskor till cykling. Mycket skratt under påklädningen. Tur att vädret var dåligt så att det inte var så mycket folk ute. Efter 500m simning hade tillräckligt med erfarenheter dragits.

Foten tycker om att simma, och det gör jag också. Även om jag lovat att inte anmäla mig till några lopp förrän foten är hel så har jag nu anmält mig till Forsbackarännet. Mer ett socialt event än en tävling, men det ska ändå simmas 21 km under en dag. Det är uppdelat på flera etapper med mat och fikaraster. Ser verkligen fram emot denna utmaningen. Lär vara skrynklig efteråt!

På kvällen åkte jag ut med Jeanette, min nyfunna bästis, för att rekognosera sjöar att simma i. Hon har också blivit biten av mina idéer att simma runt olika sjöar. Trailsimning kallar vi det. Vi spanade in Lången, Flämsjön och Ämten.

Flämsjön

Ämten

Vi tog även en liten promenad över Eahagen-Öglunda ängar, och fikade så klart bland korna. Här föddes också idéer inför upplägget av höstens traillöpning i skrattempo. Vi rekade också en annan väg tillbaka till bilen...

Kvällen avslutades med nålar och ström i foten. Fokus även på hälsenan denna gången. Tack, för att du tar dig tid! Kunde traska hem utan att halta. Hoppet lever.

På det hela taget så känns det mycket mer positivt nu. Stressen över SAU är borta och jag kan fokusera framåt. Jag har insett att simning är riktigt kul och det går faktiskt att kombinera det med att komma ut i naturen och uppleva omgivningen. Simning behöver inte bara ske i bassäng eller mellan bryggor. Och man kan simma långt bara man tar tid på sig.

Fortsätter att njuta av semestern