Rehaben fortsätter; vind i seglen

Börjar så sakta bli smärtfri, men att börja springa är det inte tal om. Testade, men fick bara smärtan tillbaka. Nej, det är bara att inse faktum; Ultravasan ryker. Det finns inte en chans att jag kommer att kunna bli hel i foten OCH tillräckligt tränad för att kunna genomföra och göra mig själv rättvisa. Skit också!

Så en startplats till Ultravasan 90 säljes för 1350 kr. Jag har också boende i Sälen på Sälsäterns fjällgård i två nätter, som säljes för 500 kr. Hör av dig om du är intresserad. Först till kvarn...

Eller så fortsätter du läsa om icke-löprelaterade äventyr.

2014-07-04 -- 06 Fredag - Söndag
Eftersom det inte blev någon resa till Norrland så drog jag till västkusten istället. Min ursprungliga plan var att hänga med som ledare på en dagstur i Havstenssunds skärgård för att sedan på egen hand paddla söderut under några dagar. Paddla är skönt och avkopplande, och jag gillar att tälta och klara mig själv.

Vi gör oss klara för start

Bästa Ingela var med idag. Hon sprider alltid glädje. Hoppas få paddla mer med henne i år.

Men när jag tittade över rutten jag skulle paddla för att ta mig ner mot Orust så ville inte suget infinna sig. Sträckan genom Fjällbacka skärgård är fin, lika så Hamburgsund och genom Sotekanalen, men från Smögen och söderut tycker jag faktiskt att det är riktigt tråkigt att paddla. Mycket trafik och mest bara en massa över farter. Och området runt Orust är inte hellre så inspirerande heller. Särskilt inte då det oftast bara blir transportsträcka. Ja, jag har paddlat denna sträcka många gånger... Så att paddla den igen, även om det var ett par år sedan sist, kändes inte alls inspirerande.

Ibland är havet trångt och grunt...

Ibland är det stort

Tittade på långtidsprognosen också. Den utlovade just då kraftigt regn från måndag och framåt. Att paddla en tråkig sträcka i spöregn? Nej, det är inte nöjespaddling alls. Jag vet av erfarenhet att det inte heller alltid är så klokt att bege sig ut på en långtur utan att ha testat utrustningen och kajaken, och jag har inte paddlat sedan förra året. Sedan vet jag också att paddling brukar väcka nya muskler till liv, och det kan ge en del träningsvärk...

Man får inte vara rädd för att paddla nära land...

... men det där är väl lite att ta i

Så jag beslutade mig för att hänga med dagsturen och sedan följa med tillbaka till Ljungskile igen, och på kvällen ansluta till fortsättningskursen, som tältade i Ljungskileviken, och hjälpa till där under söndagen. På så sätt fick jag testa all utrustning, låta kroppen känna på paddling igen och njuta lite i kajaken.

Brännmaneter finns inte i Karstorpssjön

En duktig paddlare kommer alltid i land. Har raderat de mindre smickrande bilderna av denna landstigning...

Paddlare i en annan miljö...

Farväl havet för denna gången. Jag kommer snart tillbaka.

Vädret kunde inte varit bättre; sol, värme och svag vind. Att paddla i grupp är trevligt. Det finns alltid något att prata med, men samtidigt blir man bunden. Kände att jag längtade efter att paddla ensam. Eremiten vaknade till liv... Och väderprognosen såg allt bättre ut...

På väg ut till Oxholmen. Området innanför Orust skiljer sig verkligen mot klipporna utanför.

Jag kom lagom till middagen

Upp med tältet

 

Och lite kvällsmys med gänget

Kände tyvärr också av baksida lår/rumpa när jag satt i kajaken. Efter 20 min började det göra ont, och det är verkligen begränsande eftersom jag oftast sitter i kajaken under flera timmar i sträck. Det var inga problem med foten i kajaken, men på land kunde jag inte gå och skutta omkring bland klipporna som jag brukar. Att inte kunna promenera omkring på öarna, vilket jag tycker är en stor del av paddelupplevelsen, är också starkt begränsande.

Kajakerna måste nattas. Ett av momenten i fortsättningskursen.

Sämre sovplats kan en kajak ha

En tanke hemsöker mig; skulle jag ha paddlat i alla fall? Väderprognosen såg helt fantastisk ut. Men det innebär samtidigt att jag inte skulle vara ensam till sjöss. Båtfolk, paddlare och badgäster på varje holme. Mycket trafik, ingen stillhet. Och som laxen på moset en tråkig sträcka och ont i fot och lår...

Navigeringsövning... Kan ni gissa vart vi är på väg???

Nej, jag fattade rätt beslut. Jag kan komma tillbaka när förhållandena är bättre. Då kan jag också välja att bara paddla i de fina områdena.

Detta är vad paddling är för mig. Att njuta.

Efter att ha tillbringat ett år i Stockholm så har jag faktiskt blivit mätt på att vara på resande fot. Jag tycker faktiskt om att bara vara hemma och kunna göra allt det jag inte kunnat göra i Stockholm såsom att simma och cykla. Hade jag bara kunnat springa på Billingen också så hade lyckan varit gjord.


2014-07-07 -- 10 Måndag - Torsdag
Hemma igen, och det kändes bra. Under paddlingen hade jag stretchat en del för att kunna sitta still i kajaken. Upptäckte att jag var ovanligt stel i baksida och insida lår, samt i ländryggen. Och efter stretchen kände jag faktiskt att foten kändes lite bättre. Hmmm... Massage och extra mycket stretch kan ju inte skada i min rehab.

Bokade upp två tider för thaimassage. Tycker att det ger den bästa genomköraren för kroppen. Så skönt för musklerna. Det var längesedan sist. Efter bägge behandlingarna kände jag mig faktiskt nästan smärtfri i foten.

Glädje efter en kort jogging tur.

Så smärtfri att jag på tisdag morgon bestämde mig för att jogga en kort runda. Det kändes lite, men efter en kilometer var det nästan som vanligt, förutom att lår och knän knorrade... Tro mig, jag stack inte ut på någon mil-runda. Det blev bara 1,5 km. Något vett i skallen har jag. Foten kändes bra direkt efteråt, men under eftermiddagen började den ömma igen. Typiskt! Ja, jag ska nog strunta i löpningen ett tag till...

Svettigt även på cykeln, men snygg är jag

Cykla fungerar däremot utan större problem. Under onsdagen testade jag en ny runda över Böja och Ullervad. Riktigt fin. Dagen var varm som bara den och inte ens på cykeln blev det någon större svalka. Efter nästan 8 mil var jag ganska matt.

Det har även blivit lite simning. Jeanette tog med mig upp till Vristulven där vi simmade ut till Skräpön. Varmt och skönt i vattnet så vi hade egentligen tänkt ta en längre runda, men mullrande åskmoln närmade sig så vi vände tillbaka. Vi lyckades simma igenom de stenigaste områdena och höll på att "gå på grund" flera gånger. Den sista biten ökade vinden och det blev lite skvättigt. Vi hann i stort sett bara byta om innan åskovädret bröt ut. Då var det skönt att sitta inne i stugvärmen och fika i trevligt sällskap.

Vristulven före ovädret

Simmade även under torsdagen, och då var det ännu varmare. Svettades i våtdräkten när solen stekte genom vattenytan. Vattnet var så varmt att det knappt förmådde svalka ansiktet. Det blev i alla fall 4000m innan det var dags att sticka i väg på akupunktur.

Jag är inte snygg, men ganska glad

Så har dagarna förflutit. Har egentligen haft ambitionen att göra mer, så har det inte blivit. Slappar för mycket... Men det är ju ändå semester.

Foten känns bättre och det smärtar inte längre så mycket att gå. Jag har fortfarande gott hopp om att kunna springa snart igen, men Ultravasan är nog inte att tänka på. Det är bara att sätta för mycket press på mig själv. Nej, jag hoppas att det finns någon där ute som kan göra mitt startnummer rättvisa.