Är jag en cyklist nu?

Jag har aldrig ansett mig vara en cyklist. Jag har inte cyklat för att bli bättre på det. Cykling har varit alternativträning till löpningen och nyttjats för återhämtning. Cykling har givit en frihetskänsla, men varit ganska jobbigt för ben, armar och rumpa. Cykling har skett då det varit fint väder och varmt.

Men den senaste tiden så har cyklingen fått utgöra den största delen av min träning, och jag börjar inse att jag gillar det. Jag känner att jag blir starkare och att cyklingen kan göra mig till en bättre löpare på sikt. Jag har förändrat min inställning och ser cyklingen som något jag kommer att hålla på med så länge det är barmark.

Därför har jag beställt kläder och utrustning för att klara mörker, kyla och regn. Fredagsmyset bestod i att montera på nya däck på min cyklocross; landsvägsdäck med reflexrand, prova cykelkläder och testa nya belysningen.

Cykelpendling i solen

Cyklocrossen köpte jag 2010 för att ha som höst- och vårcykel och för att kunna cykla på grusvägar om jag ville. Eftersom jag är vackertväder-cyklist så har cyklocrossen inte använts så mycket. Hade också lite svårt att komma överens med den. Hade nästan totalt cykeluppehåll 2011 och 2012, och efter det var det mest min vanliga landsvägsracer som fick rulla.

Ljuvligt

Men i somras tog jag tag i och fixade i ordning alla mina fyra cyklar så att jag skulle kunna förflytta mig överhuvudtaget. Cyklocrossen fick ny styrstam och sadel, och vips så tyckte vi bättre om varandra. Nu ska vi möta hösten tillsammans.

Efter semestern har jag cyklat efter jobbet några gånger i veckan de veckor jag haft möjlighet. Det har blivit en runda på ca 4 mil. Lagom långt att hinna göra sig av med irritation, lösa problem och få kreativa idéer. Att vädret varit fantastiskt har ju inte gjort turerna sämre.

I Tidavad brukar jag lägga in en obligatoriskt rast. Denna utsikten är en av orsakerna.

Men idag tog jag med mig racern ut på tur. Kanske årets sista för den. Det blev rundan över Rånna - Sotaliden - Böja - Borterstena - Ullervad - Tidavad - Stöpen - Fjället. Otroligt vacker runda som går genom Skaraborgs kulturlandskap. Fina vägar med gles trafik, som passerar mellan åkrar, betande kor, skogspartier, små byar och åar. Doft av gödsel, jord, äpplen och mossa.

Denna söta kalven fick mig att stanna en stund

Korna var helt ointresserade av cyklister

Bland tomtar och troll

Eftersom jag mest cyklat på cyklocrossen med terrängdäck så gick det otroligt lätt och snabbt att cykla idag. Benen bara trampade på, sugna på att känna mjölksyran svida.

Min snygga snabba racer

I Skövde sken solen, men redan vid Rånna började dimmolnen dra in. Världen blev lugn och stilla. Ingen vind, ingen stress. Höstkänslan infann sig. Jag bara njöt. Temperaturen sjönk och jag var glad att jag klätt mig lite för varmt. I Stöpen tittade solen fram igen och världen fylldes med liv.

Fortfarande soligt

Dimman drar in

Trött, men lycklig, kunde jag så rulla in i ett soligt Skövde. Klockan, som visade sig vara urladdad när jag startade, gav upp efter knappt 6 mil, men eftersom jag har cyklat rundan tidigare så vet jag att den är ca 76 km lång. Ett bra lördagsnöje.

På väg mot Stöpen lättade dimman

Så åter till frågan om jag är en cyklist eller inte. Jag definierar en cyklist enligt följande:

• Cykeltränar hela året, inte bara inför tävlingar som Vätternrundan och Cykelvasan
• Har olika cyklar beroende på vad den tränar
• Klär sig i cykelspecifika kläder, och inte samma kläder som den springer eller gymmar i
• Tränar cykelspecifikt
• Läser böcker och tidningar om cykling

Av dessa har jag ambitionen att uppfylla det första kriteriet. Andra och tredje uppfyller jag, men de två sista ska jag jobba på lite. Dessutom får jag ge cykelråd till kollegor, så jag betraktas kanske som cyklist.

Vägen mot framgång?

Andra har nog annorlunda kriterier som de definierar en cyklist utifrån, tex:

• Deltar i cykeltävlingar
• Medlem i cykelklubb
• Använder Strava eller andra program för att jämföra segment
• Cyklar främst tillsammans med andra cyklister
• Har smycken mm med små cyklar

Här tar jag inte hem ett enda poäng... Cykling är för mig inte en social verksamhet, utan jag gillar att göra det på egen hand.

Kossorna är mina cykelkompisar. Mer socialt än så behöver det inte bli.

Så har jag blivit en cyklist? Jag vet inte riktigt, men jag är nog på god väg.