Jag har gjort mitt val

När jag vaknade var världen inhöljd i dimma. Billingen syntes inte under sin mössa av dimmoln. Efter en kopp te begav jag mig iväg till vallokalen för att utnyttja min demokratiska rättighet och utföra min medborgerliga plikt. Valet var enkelt. Vi vet vad vi har, men vi vet inte vad vi får.

Sedan var det dags för nästa val; att välja att springa istället för att betrakta mig som skadad. Med foten hårt tejpad cyklade jag bort till Karstorpssjön. På fötterna hade jag mina Pearl Izumi N1 Trail. Ett par skor som fungerat bra tidigare, och som har lite dropp för att vara snäll mot vaderna.

Jag sprang en sväng i går. Då gjorde det ont i knän och lårmuskler i början innan jag blivit varm. Idag var jag väl uppvärmd genom cykelturen och kroppen kändes bara bra. Sprang på i lagom tempo för att hålla pulsen uppe, men utan att belasta kroppen för mycket. Jag kan tacksamt konstatera att jag, tack vare cyklingen och mina promenader, kunnat hålla konditionen och benstyrkan på en acceptabel nivå. Tyckte till och med att jag hade bättre spänst i benen än innan skadan bröt ut. När backar dök upp ville benen bara fortsätta springa.

Dimmolnen låg kvar och gav en mystisk och höstig stämning. Den senaste veckan har naturen tagit ytterligare ett stort steg mot hösten. Stigar, som varit dolda bakom sommarens grönska, dyker upp och lockar till upptäcktsfärd.

Jag sprang längs elljusspåret och även en sväng på småstigarna. Bytet av underlag märktes knapp. Benen och fötterna tyckte om allt från asfalt till tekniska stigar. Ett kort vätskestopp vid cykeln, där även tröjan åkte av, innan jag drog ut på ytterligare ett varv. Totalt blev det drygt 6 km. Jag hade kunnat fortsätta ytterligare ett varv eller två, men jag lät huvudet bestämma över hjärtat denna gången.

Det är så fantastiskt skönt att känna att jag kan springa igen, i dubbel bemärkelse, foten tillåter det, och konditionen och styrkan tillåter det. Att kunna springa 25 km om drygt en månad kanske faktiskt är möjligt. Jag hoppas att jag nu kan fortsätta att så smått lägga in löpning på schemat, men cyklingen kommer fortfarande att få stå för den mesta konditionsträningen.

Mot slutet av löprundan tittade solen fram genom dimmolnen. Plötsligt blev dagen ännu bättre!