Recension: Brooks Pure Grit 3

Jag skaffade denna skon i somras, men jag har ju inte använt den så mycket. Tills jag upptäckte att min fot verkligen tyckte om att gå i skogen med den. Detta är en bekväm sko i första hand, och den passar i snälla förhållanden på hyfsat torra stigar och andra fasta underlag.

Brooks skapade sin Pure-serie för att tillgodose de som ville ha skor ur "natural running"-segmentet. Det finns framförallt landsvägsskor i fyra modeller (Pure Flow, Cadence, Connect och Drift) och en terrängsko; PureGrit.

De första modellerna av PureGrit har skrivits ner av många för att de var klumpiga. Jag har ett par PureGrit 2, men de blev aldrig någon favorit. PureGrit 3 är däremot en riktigt trevlig sko som gör fötterna lätta och nätta.

En lite svängd läst som passar mig

Så här beskriver Running Warehouse Brooks PureGrit 3:
"The Brooks PureGrit 3 molds to your foot while grippy traction hugs every surface. Resilient cushioning delivers a responsive ride with a great feel for the ground while the Ballistic Rock Shield helps protect the foot from protruding rocks. Up top, the breathable upper wraps the foot for lasting comfort, while asymmetrical lacing offers a natural yet supportive fit."

Nedan kan ni läsa hur jag upplever skon.

Passform
Detta är nog min absolut bekvämaste sko. Den sitter perfekt på MIN fot. Jag vill att en sko ska sitta tight över hälen och hålla fast mellanfoten. Jag tycker verkligen inte om när det känns som om hälen glider omkring i skon så fort underlaget lutar lite. Framfoten vill däremot ha gott om plats och tårna vill inte bli hoppressade.

PureGrit 3 är ganska välpolstrad så den är bekväm direkt ur kartongen.  Även  om jag mest har gått i skon, och bara sprungit kortare sträckor, så har jag inte fått ens någon antydan till skav.

Sitter som om min fot vore gjutformen

Ovandel
Ovandelen är gjord av dubbelt mesh som håller grus och smuts på utsidan. Den är inte vattentät utan jag blir snabbt blöt om fötterna om jag går i snö. Eftersom det är ganska mycket polstring runt foten så förblir skorna blöta, men eftersom detta inte är en sko som är skapad för orientering så tycker inte jag det gör så mycket om den har hög våtvikt. Bekvämlighet är viktigare för mig när det gäller denna skon.

En irriterande sak med skon är det så kallade NavBand. Det är ett brett gummiband som löper över mellanfoten. Syftet ska vara att förbättra passformen och få skon att "krama" foten, men tyvärr måste man ha extremt höga fotvalv eller tjocka fötter för att få uppleva det. Gummibandet är alldeles för slappt och långt. Många klipper helt enkelt bort det.

NavBand:et är ett mysterium...

Eftersom NavBand löper över tungan så finns där ingen ögla som skosnörena löper igenom för att hålla tungan på plats. Detta resulterar i att tungan glider och lägger sig åt ena eller andra sidan. Irriterande... Jag funderar på hur jag ska lösa detta.


Sulan
Det där med dämpning är ju väldigt individuellt. Jag tycker att denna skon känns mjuk och skön under foten. Kanske skulle jag kunna välja den för en kortare terrängultra i gynnsamt väder.

Sula med lite riv i

Sammanlagt är sulan 15 mm tjock under framfoten och 19 mm under hälen. Det ger ett dropp på 4 mm. Jag upplever också sulan som skönt flexibel och begränsar inte fotens rörelse. Hälen är rundad och ger bra kontroll. Det känns stabilt och agilt samtidigt.

Yttersulan är mönstrad med kantiga ca 5 mm långa dobb. Dobben sitter ganska tätt vilket förhindrar att större stenar fastnar i sulan, men gör de också bekväma att springa i på hårt underlag som grus och asfalt. Sulan är formad så att den går upp i hålfoten och har även dobb här för extra grepp.

Sulan går upp i hålfoten

Hur är greppet då? Tja, ska man ta sig uppför en brant backe med lera eller vått gräs så kanske skorna inte är optimala. Inte heller om man vill ha grepp på blankis. Då krävs metalldubb. De har inte heller en tillräckligt bred plattform för att fungera bra i djup lössnö, men det är ju bara snöskor som klara det.

Lila Milen. Här var snön bara trampad.

Däremot tycker jag sulan greppar utmärkt på någorlunda torra stigar, och jag känner mig även trygg att trampa på fuktiga stenar och hällar. Jag tycker att de skor jag testat från Brooks över lag har sulor med bra friktion mot underlaget, vilket gör att de "greppar" fint på sten, rötter, spång, packad snö och frostig is. Många andra trailskor har alldeles för hård sula, eller för aggressivt mönster, för att fungera på denna typ av underlag.

Ja, detta är ju då skidspåren på Billingen... Jag tror att jag hade vallat rätt idag.

Idag traskade jag runt på både packad och lös snö, ibland med is under. Inte en enda gång halkade jag. Om det berodde på skorna eller på min teknik låter jag vara osagt.

Det går att ana en liten nötning av sulan

Hållbarheten på sulan kan jag inte svara på, men jag kan redan se lite nötning. Detta är dock konsekvensen av att få bra friktion mot sten och trä.


Användningsområde
Detta är inte en extrem sko på något sätt eller åt något håll. Den är inte till för orientering eller off-trail. Den är inte till för att springa i blöta och leriga förhållanden. Det vore en olämplig sko för mud-race eller swimrun. Om det är en lämplig sko för ultra är väldigt individuellt, men jag tror att jag skulle trivas i den.

Detta är en bekväm träningssko för de sköna passen längs grusvägar, motionsspår och stigar. Jag skulle gärna sprungit med dessa i torr och stenig fjällmiljö.

Sammanfattning
Det negativa med denna skon är NavBand:et och att tungan hamnar på sidan, samt att skon blir och förblir blöt om man går i snö eller blött gräs etc. Det senare är ju lätt att undvika genom att använda skon under lite gynnsammare förhållanden. Detta är inte en off-trail sko.

Det mest positiva är att de är så grymt sköna på foten, och att jag känner mig säker på foten också. Trampar inte alls snett eller snubblar med dessa på fötterna, vilket sker då och då med alla andra skor.