Vårtecken

Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader, och den får inte inträffa före 15 februari. Här i Skövde har vi därför haft vår i minst en vecka.

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Igår var jag ute och sprang med Sigge igen. Det blev en sväng upp på Billingen och bort över Ryds ängar. Sigge var överlycklig, och jag förlät alla hans bus och tvärnitar när han hjälpte mig att hitta årets första blåsippor!

Sigge har också vårkänslor

Idag var jag ute och sprang på egen hand. Jag ville springa i skogen och tanka massor av energi, så det fick bli en löptur på mina älskade Ryds ängar och vidare mot Rånna och Mölltorps hage. Stigarna var nästan helt rena från snö, mjuka och fina. Lite blött på några ställen, men det var inget som förtog glädjen av att springa i skogen.

Torra, snöfria backar

Lite blött här och var

Sötnosar som gillar solen

Vad jag har längtat efter torra rena mjuka stigar

Här och var låg snön kvar...

Porlande vårbäckar

Kan en stig bli mycket mer perfekt?

Snart står Mölltorps hage i full blom

Passa på att fånga solstrålarna

Hittills i år så har jag bara sprungit 140 km, och huvuddelen har varit i februari. Det mesta har varit lugn jogg på snällt underlag. Löpkonditionen och uthålligheten har varit dålig, men den kommer sakta men säkert tillbaka. Jag har heller inte vågat springa på i utförsbackar eftersom musklerna i framförallt säte och lår inte varit vana vid den belastningen, och för att jag inte har litat på balans och stabilitet i fötter och fotleder.

Men idag kände jag faktiskt att jag kunde och vågade springa på utför de härliga, inte alltför branta, slingrande stigarna. Det var en fantastisk känsla att känna att lårmusklerna orkade stå emot, och att kommunikationen mellan öga, fötter och balansmusklerna fungerade. Och jag orkade mata på med hög höft, blicken långt fram och mjukt steg. Och utan smärta. Detta gav verkligen mersmak och längtan tillbaka.

Mördarbacken...

Mördarbacken. Stigen är djupt nedskuren, troligen är det rinnande vatten som gjort det.

Mjukt och grönt

Här gick jag och haltade med ond fot i somras. Det som höll mig uppe var att jag förhoppningsvis skulle kunna springa här till våren. Idag sprang jag som en kalv på vårbete! Tålamodet tog mig hit.

Embrace the mud! Eller gå runt...

Porlande bäckar och sjungande fåglar. Ja, det är så våren låter!

Löpturen började i strålande sol som värmde ryggen, men avslutades i moln och en kall vind. Så även om våren är här så är det nog ytterligare några kyliga dagar kvar.Vi vår glädjas och njuta så länge vi kan, och kom ihåg att när den meteorologiska våren väl inträtt så kan den här för att stanna. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer och snö så räknas det fortfarande som vår.