Blötare än blött på Sydbillingen

I morse vaknade jag till regn. Jag satte mig vid datorn och skrev lite på min deckare. Jag hade ambitionen att ha klart ett utkast till första kapitlet idag. Men så fick jag ett meddelande från Jeanette, som undrade om jag ville med ut och springa på Billingen. Jag undrade om hon hade tittat ut genom fönstret ännu idag, men jag tackade ja. Snabbt slänga i mig lite frukost, byta om och packa ryggsäcken med vätska och lite energi.

På tur i ur och skur, och aldrig sur

Jag föreslog att vi skulle springa en runda på Sydbillingen. Det fanns en stig som jag gärna ville rekognosera statusen på. Jeanette är vid detta laget van vid att jag har en plan i fickan, så hon vet att det bara är att hänga på.

Nu springer vi åt rätt håll!

Här var det brant utför

Vi startade från Simsjöns stora badplats och sprang Billingeleden mot Skultorps Nabbe. Den som springer först får orientera, och efter en felspringning var vi iallafall på väg åt rätt håll. Jag börjar känna dessa stigarna som min egen ficka, så jag tvingade Jeanette att hänga med på kartan.

Blått, blått i hela skogen. Och skarpt grön mossa.

Efter Nabben fortsatte vi mot Herrekvarn. Regnet störde inte längre. Dimmolnen lade sig som en mössa över oss. Stigarna var fina, men bara några få blöta partier som kunde undvikas.

Ett stadigt tumgrepp.

Hmmm, höger eller vänster???

Än så länge lönade det sig att undvika vattenpölarna

Vid Herrekvarn var det dags att bege sig in i okänd terräng. Jag hade sett på vissa kartor att det skulle gå en stig från Herrekvarn, förbi tjärnen Svartesjö, över mossen Orrakycklingen, och vidare mot ryttmästarbostället vid Simsjön. Vi joggade upp Kanotstigen och hittade stigen. Stigen övergick till grusväg, för att sedan bli en stig igen. Eller kanske snarare ett dike...

Japp, här kan vi anordna swimrun!

Inga problem att hitta stigen

Stigen var glest markerad med blå färg, men var ändå inte så svår att hitta. Man behövde vara gå där det var som blötast... Att försöka hålla fötterna torra var ren fåfänga. Det visade sig att det faktiskt var spångat över Orrakycklingen, men huvuddelen av spången lång några decimeter under vattenytan... Ett bra tillfälle att tvätta skorna (om man inte gjort det tidigare). Jeanette var väl något tveksam över vägvalet, men insåg att det ju knappast skulle vara torrare att vända tillbaka...

Spången hade drunknat...

Fokuserad

Fotbad...

Den som trodde att det skulle vara torrare på andra sidan Orrakycklingen skulle bli besviken. Nu blev det myrlöpning på allvar :)) Himlen började ljusna och solen tittade fram.

När solen tittar fram känns allt så mycket gladare

Efter ytterligare någon kilometer kunde vi se bebyggelsen vid Simsjön, och då var det bara drygt en kilometer kvar till bilen. Nu stekte solen på ordentligt. Vi samlade ihop drygt 13 km, och det var verkligen i snigeltempo.