Recension: Merrell All Out Terra Trail; första intrycket

Det är längesedan jag skrev en recension nu. Kanske beror det på att jag inte har löptränat ordentligt under drygt ett år, och att jag varit hänvisad till tråkiga skor där jag får plats med iläggssulor. Men nu börjar kroppen kännas bra och jag hoppas att jag snart ska kunna löpträna med större regelbundenhet igen. Och att jag ska kunna slippa iläggssulorna åtminstone på turer som är kortare än ultra.

Vad döljer sig i blåbärsriset???

Merrell All Out Terra Trail

Såg denna sko redan i våras i någon artikel om nyheter på skofronten, men hittade då ingen återförsäljare. När jag nu för några veckor sedan såg att Northsport fått in dem så blev det ett impulsköp. Mina förhoppningar var att detta skulle bli en bra trailsko för höst och vinterstigar, med bra grepp och passform samt tillräckligt rymliga för att få plats med en extra socka.


I somras blev det knappt någon löpning alls, och efter semestern har det mest blivit kortare turer på asfalt och motionsspår. Jag har nästan blivit lite rädd för att springa eftersom jag inte vill uppleva fler bakslag. Varje gång jag känner av baksidan eller foten så dyker humöret till nya bottenrekord. Men med en klarblå himmel över Billingen, och en kropp som känts bra de senaste veckorna, så fanns det inget ursäkt längre till att inte bege mig ut på lite riktigt traillöpning. Och varför då inte testa de nya skorna?

Äntligen en tur längs mina älskade stigar

Jag hade inget mål med löpningen annat än att känna på det. Kunde jag fortfarande springa längs tekniska stigar, eller skulle jag snubbla på första roten?

Jag började att springa på asfalt bort till Slalombacken. Det märktes att jag hade trailskor på fötterna. Inte särskilt optimala på asfalt, tyckte jag då iallafall. Däremot kändes steget piggt och benen matade på snabbare än vad jag brukade springa föra skadan. Uppför backen utan att kroppen ville börja gå, och inte på stigarna. Uppför, tekniskt, sol och glada fötter! Så jäkla härligt!!!

Passform
Detta är en skön sko med utrymme för tårna, samtidigt som den sitter stabilt runt häl och mellanfoten. Inte så att foten sitter som i ett skruvstäd, men tillräckligt för att foten inte ska glida runt i trixig terräng eller när man springer på skrå. Sulan i skon går att ta ur och man hamnar då närmare marken och det gör att skon sitter ännu stabilare för rörelser i sidled.

Storleksmässigt så upplevde jag de som jämförbara, eller något större, än Merrell Pace Glove i samma storlek. Och eftersom jag vill ha de som vinterskor så är det bra. Skulle jag vilja ha dessa som en sommarsko så skulle jag välja en halv storlek mindre.

Jag fortsatte längs stigarna och förvånades över hur säker på foten jag kände mig. Jag kunde springa på utan att känna mig rädd för att snubbla. Det var som om mina fötter hade fått egna ögon. Man ska ju aldrig behöva titta på fötterna när man springer, utan blicken ska vara riktad framåt. Kanske 15-20 m framför sig när det är bra stig, 5-10 m när den blir lite svårare. Men aldrig närmare än 2-3 m. Idag kändes det som om skorna överensstämde med mina fötters självbild av sig själva. Har jag för stora eller för höga skor tycker jag att jag snubblar mest hela tiden, men idag skedde det ytterst sällan och skulle nog inte ens kvala in som en snubbling. Och ändå sprang jag på tuffare än många gånger tidigare. Ett riktigt bra betyg för en trailsko!

Ovandel
Tyget känns mjukt och följsamt. Det ger inte direkt någon stabilitet år foten, men det lyckas sulan och den allmänna passformen ge. Förstärkningar vid tårna och på insidan kan säkert öka livslängden. Detta är inte någon vattentät sko, men det vattnet jag fick in dränerades ut blixtsnabbt. bra mycket snabbare än tex Salomon Fellraiser.

Skon har en inbyggd strumpa som ska försvåra för skräp att hamna i skon. Den sitter inte åt jättehårt. Idag fick jag inte ner varken stenar eller barr, men ska jag springa lopp så vill jag nog komplettera med ett par gaiters för säkerhets skull.

Jag sprang bort och förbi Ymsingborg. Naturen börjar växla till sin höstskrud, men den verkar lite förbryllad och vill samtidigt fortsätta vara grön. Fötterna löpte fortsatt glada över stock och sten.

Det är härligt att springa på hösten. Stigarna blir lite mer öppna allteftersom sommarens grönska drar sig tillbaka.

Sula och grepp
Denna skon ska ha 6 mm drop. Det är bra tycker jag för att spara mina vader lite. Dock upplever jag inte skorna som att ha särskilt mycket drop, eller snarare det är ingenting som påverkar min löpning. Jag tycker att jag får, och kan bibehålla, ett bra driv i löpsteget med dessa, utan att förmågan att springa i teknisk terräng påverkas.

Skon har en ganska kraftig iläggssula. Faktiskt ovanligt kraftig, och ger därför bra dämpning och skydd mot genomslag. Denna sula går att ta ur och ersätta med en gjuten sula, eller helt strunta i den.

Yttersulan har en bra mönstring där det inte är för tätt mellan dobbarna. Detta gör att mönstret inte blir helt igentäppt med lera efter en stunds löpning. Greppet kändes mycket säkert på torra och lätt leriga stigar samt på gräs. I djupare lera är det av naturliga skäl svårare att få grepp. Inga problem på torra stenar, rötter eller blöta löv. Hur greppet är på blöta stenar var svårt att utvärdera, men inte sämre än genomsnittsskon skulle jag gissa. Jag provocerade faktiskt greppet ibland, men fick det inte att släppa. 

När jag sprang upplevde jag hälen som att den skulle vara avrundad, eftersom jag inte kände att den begränsade mig på något vis. När jag tittade efter lite noggrannare blev jag faktiskt förvånad över att den ändå var så kraftig.

Ner för berget och sedan flera kilometer med härlig stig och svagt utför. Bara att stå på så fort man vågar. Och idag vågade jag faktiskt. När denna utförslöpning var gjord så började det kännas i musklerna i höfter och underben. Inte ont, utan mest trötthet. Detta var lite tuffare än vad jag gjort på länge.

Jag fortsatte ytterligare några kilometer på härliga stigar med blandad kupering. Vid Linoljedammen pep klockan för 15 km. Då beslutade jag mig för att stanna och stretcha lite, och sedan utnyttja de sista kilometerna hem för att gång och nedvarvning. Det var skönt att kunna sträcka ut höfterna ordentligt.

Löpglädjeoch prestation
Denna skon levererade faktiskt den löpglädje som jag letar efter hos en sko. Det var lätt att hålla ett driv i steget och att lyfta fötterna. Jag kände mig aldrig osäker över greppet eller balansen. Jag vågade springa på längs smala stigar även om solen bländade mig och jag inte kunde läsa av stigen framför mig. 

Jodå, idag fanns det löpglädje

Efter att ha sprungit med dem ett tag så gillade jag även dem på grus och asfalt. Till och med så att benen såg fram emot dessa underlag. I vanliga fall så brukar det kännas som att jag springer i sirap när jag växlar från stig till grus, men idag fick benen fart istället. Kanske hade det mer med löpteknik än skorna...

Detta kanske inte är en sko som passar alla, men för mig var det faktiskt en så nära fullträff man kan komma. Överväger faktiskt att välja dessa till Sörmlands Ultra om knappt två veckor. Jag ska inte tävla, utan har lovat att springa som "kvast" och ta hand om de som behöver hjälp och stöd. Där springer man på allt från riktigt knöliga stigar till asfalt. Om skorna kändes bra på dagens 15 km så klarar de förhoppningsvis även 50 km.