Triggers och anti-triggers

För några år sedan var jag på en föreläsning med Malin Ewerlöf-Krepp. Hon berättade om sin träning och tävlande. Hon berättade om vad det var som motiverade henne att träna och vad för typ av mål hon satte. Det var saker som tävlingar, att förbättra sig, att tävla mot andra, tider mm.

Jag reflekterade över att det som motiverade henne inte var det som triggade mig. Att tävla och mäta tider är snarare mina anti-triggers. Så under föreläsningen började jag fundera över vilka som var mina triggers. Det jag kom fram till var upplevelser, natur, löpning i mörker och tidiga mornar, att jaga kilometer istället för tider, att springa ensam i skogen etc.

En bild fylld med triggers

I somras gick jag på Pilgrimsleden längs Hornborgasjön och vidare till Varnhem. Jag lovade mig att komma tillbaka hit under hösten. För att slippa transportsträckan från Falköping eller Gudhem så ville jag ta bussen till Hornborga, men den bussen går bara vardagar. Så när en ledig fredag dök upp så var det bara att planera in denna turen.

Jag älskar det bleka morgonljuset

Gryningsljus och utsikt över Mösseberg

När jag tittade närmare på tidtabellen så visade det sig att det bara gick bussar tidigt på morgonen, eller sent på eftermiddagen. Jag skulle behöva ta en buss hemifrån klockan 06:35. På en ledig fredag... Det fanns också en möjlighet att springa från Varnhem till Hornborga och ta en eftermiddagsbuss istället. När jag kröp till sängs på torsdagskvällen hade jag ännu inte bestämt mig.

Solen går upp bakom Billingen

Vaknade ändå tidigt på fredagen. Det blåste ordentligt ute, vilket hade väckt mig flera gånger under natten. Tänkte skylla på det för att tillåta mig en sovmorgon. Men så började jag fantisera om Hornborgasjön och dess stränder i gryningsljus, daggvåta stigar, stilla betande kor, rast i en solvägg. Detta skulle jag bara kunna uppleva idag; här och nu. Och plötsligt var det svårt att ligga kvar i sängen.

Under bussfärden såg jag tranor som rastade på åkrarna. Morgonen började ljusna. Hoppade av bussen i Hornborga och följde vägen till Ytterberg. Det blåste fortfarande, men annars var det härligt lugnt ute. Joggade förbi några gårdar  i det bleka morgonljuset innan jag kom ut till fågeltornet längst ut vid Ytterberg. Gäss och svanar höll till i vattenkanten.

Fågeltornet vid Ytterberg

Solen reflekteras i viken

Nyfikna ungtjurar dundrade fram över ängarna.

En blick bakåt mot Ytterberg

Lämnade Ytterberg och begav mig i riktning mot Hornborgasjöns Naturum. Stigen leder över våtmarker, genom små skogsdungar och över åsar och kohagar. Mötte bara några enstaka människor under hela turen. Det var inte svårt att släppa alla tankar och bara jogga på. Fötterna och benen valde själva väg och tempo.

Ängsladan bjöd på en rast i solväggen

Naturum har stängt för säsongen, men parkeringen var ändå full av fågelskådare

Satte mig i lä vid fågeltornet vid Naturum och tog en längre rast. Behagligt i solen. Funderade över att bjuda in till en löptur här längre fram i höst eller vinter. Fantiserade om att springa här en solig vinterdag med frost i gräset och ånga som stiger ur sjön.

Lämnade Hornborgasjön bakom mig och började stigningen upp på Billingen. Joggade genom hagar, förbi gårdar, längs skogsmaskinsspår och ljuvliga stigar. Solen värmde, vinden svalkade, och älgflugorna irriterade...

Varför ställer sig korna mitt på stigen??? Tur att jag inte har koskräck

Utsikt från gården Utsikten

In i skogen

Konstverk vid en vattenkälla vid Timmerbacken

Smultronen blommar. Ur led är tiden...

När jag hade drygt en halvmil kvar kontrollerade jag busstidtabellen. Jag skulle kunna hinna med 11-bussen om jag skyndade mig, men jag valde att ta 12-bussen istället. Då skulle jag ha tid att utforska och njuta. En extra timme i solen är ju snarare en belöning.

Denna bäck är nog en av de mest fotograferade i området.

Denna bäck har inte bara varit vacker. Här har funnits en kvarn. Längre ner finns resterna av en damm och en turbin.

När jag kom fram till klosterkyrkan stod solen högt på himlen

De sista kilometerna tog jag verkligen tid på mig för att utforska och bara njuta. Avslutade med en tur i klosterträdgården innan jag traskade bort till busshållplatsen.

Hmmm, undrar om munkarna använde denna mycket...

Denna typ av träning är vad som triggar mig. Att vara utomhus i vacker natur. Att uppleva unika tillfällen och att utforska omgivningar. Inget tävlande, inget jämförande, bara en tillfredsställelse som kommer inifrån. Jag vill redan springa här snart igen. Fram för fler lediga fredagar!