30 december 2013

Sörmlandsleden: Handen till Flemmingsberg

När jag satte mig på tunnelbanan i morse undrade jag hur jag skulle klara denna dagen. Orkade knappt hålla ögonen öppna, kroppen värkte och jag ville helst krypa hem till sängen. Ombord påpendeltåget var det inte bättre. Skulle jag behöva börja gnälla redan efter 500m. Vad skulle Janne tycka om det? Risken var ju överhängande att jag aldrig skulle få följa med honom ut på några äventyr igen...

Nej, det fanns ingen utväg. Ut och springa det skulle jag.


Men när vi väl började springa kändes mina ben nästan lika ivriga som Vanjas, och tröttheten var som bortblåst. Tänk vilken underbar konstruktion kroppen är.

Vi sprang längs Sörmlandsleden etapp 5 fram till Paradiset och tog en lite rast. Därefter fortsatte vi längs etapp 6 fram till vägskälet där etapp 6:1 började, vilken vi följde upp till Flemmingsberg.

Fin stig och jag upplevde den inte lika bökig som de tidigare etapperna. Vi tog det lugnt och fint, och gick uppför backarna. Vanja skötte sig också exemplariskt, och sprang först och letade organgea markeringar.

En lång späng över en liten tjärn. Gäller att ha tungan rätt i munnen...

Och sol!!!

Duktiga Vanja som drog sin husse runt. Alla raster tyckte hon var fullständigt onödiga och slöseri med tid.

Jodå, här går leden, och spången...

Rena skor... Men oj vad kallt det var om fötterna.

Riktigt fint emellanåt. Ja, man får tänka bort Jannes fasta rumpa alltså...

Vanja tvekade sällan om vägen. Här svängde vi in på etapp 6:1.

Bäverland. Hela skogen var söndertuggad. Leden hade fått dras om och en ny spång låg lite längre bort.


Efter drygt 4 timmar var äventyret slut och vi svängde in till Flemmingsberg, glada och nöjda. Vanja hade slagit längdrekord. Min klocka visade drygt 25 km, medan Jannes visade drygt 27 km. Jag måste alltså springa mer effektivt än honom... Kan också bero på att jag har auto pause inställt...

Alla tre kom fram


Och nu har jag passerat 3000 löpta kilometer i år. Nöjd, men Janne har nästan gjort det dubbla. Måste vara mustashen ;-)

Tack Janne och Vanja för en finfin dag. Det får vi göra om!



8 kommentarer:

  1. Det ska vi göra :-)
    Tack själv, det var en helt underbar dag.
    Självklart får du följa med igen men det är inget fel på min rumpa ;-)

    SvaraRadera
  2. Verkar onekligen ha varit en riktig mystur för alla tre. Man får ju vårkänslor av bilderna, tänker då på solen och ljuset ;-)

    SvaraRadera
  3. Men Janne det är ju just det som är "problemet"; för att kunna njuta av naturen får man inte bli distraherad av din snygga rumpa hela tiden ;-) Se bara på Nicke som får vårkänslor av att titta på hur fint ljuset faller på den ;-)

    SvaraRadera
  4. Hej du, skoj att hitta din blogg!
    Undrar över din rygga (du får ursäkta om du redan berättat om den), den ser ut som nåt jag skulle gilla. Märke?
    God terränglöpning :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vad kul att du hittat hit. Min race-väst är från Ultimate Direction. Jag trivs med den, men jag har hört att den inte passar för tjejer med byst.

      http://www.ultramarathonrunningstore.com/Ultimate-Direction-Hydration-Packs-s/1884.htm

      Radera
    2. Tack! Ska genast googla! Inga problem med "plankkravet" här ;)

      Radera