Från det att jag lämnade skolan i fredags tills vi började igen i måndags tillryggalade jag 80 km. Trodde att det skulle hålla mig lugn några dagar. Men i förmiddags tog effekten slut...
När jag inte har sprungit blir jag rastlös, nedstämd och livet känns sorgligt. Inget kul alls. Kontrasten mot en morgon efter jag har sprungit är slående.
Tyvärr känns kroppen lite sliten och jag kommer därför inte att springa idag. Jag får helt enkelt bita ihop. Men i morgon måste jag sticka ut. Annars blir kollegorna tokiga på mig...
Vad består insiktien i då? Jo, att långpass eller back-to-back-to-back-to-back pass är nyttiga, men om återhämtningen blir för lång får det oönskad effekt. "Lagom" belastning i form av intensitet och distans, som innebär minimalt återhämtningsbehov, är nog min melodi! Och vad är lagom för mig? Tja, det beror på.
När jag springer blir mina kollegor glada... |
Söta du, du börjar verkligen bli en ultralöpare av rang, jag är grymt imponerad!
SvaraRaderaTack Zara <3
Radera