24 december 2013

Min jul 2013

Den vanliga Svensson-julen; stressa, äta, sitta still, drömma om den perfekta julen och längta efter julefrid, men komma hem och vara tacksam för att det bara är jul en gång om året. Nej, det är inte min melodi.

Istället hade jag bestämt att ta en julaftonsjogg tillsammans med Nicke, längs hans ungdomsrunda på Järvafältet. Jag har kännt Nicke i över ett år, men vi har aldrig träffats.

Det spöregnade under natten och jag sov dåligt. Jag skulle kunna säga att orsaken var att jag var så spänd på vad jag skulle få i julklapp, men julklapparna hade jag ju redan öppnat.


Jag hade varit extra snäll (eller generös mot mig själv) i år. Några böcker, ett par Inov-8 Mudclaw och en Garmin Forerunner 620 låg i julklappssäcken, tillsammans med lite kläder från Inov-8 såsom en gosig och varm termojacka, en riktigt lätt vindjacka och tillhörande vindbyxor. Mycket nöjd.

Termojackan och vindbyxorna användes direkt när jag tog tunnelbanan till Centralen, där jag mötte Nicke. Sedan blev det pendeltåg. Det är lustigt vad lätt det är att prata med en person, som man visserligen haft kontakt med på facebook och Jogg, men aldrig träffat i verkligen. Man kan ju skippa alla hälsningsceremonier och samtalen kan ta vid där sista inlägget slutade. Mycket praktiskt. Och innan någon börjar få idéer; nej, vi har inte träffats på någon dating-site. Nicke är en löparkompis :)

Nicke Trail i sitt rätta element


Efter ett snabbt ombyte hemma hos Nickes mor bar det iväg. Var spänd på vilken terräng jag skulle möta, och hur min kropp skulle kännas. Gårdagens sega ben och molvärk i knät var riktigt oroande, men idag var kroppen pigg, både över och under midjan. Och regnet hade beslutat sig för att ta en paus.

Vi sprang mellan hus, över en väg och längs en cykelbana till en ridskola. Där hade julritten precis påbörjats, och glada tillrop och "god jul" haglade mellan ryttare och löpare.

Nicke skrämmer hästar


Sedan följde vi grusvägar och stigar. Ärligt talat vet jag inte riktigt var vi har varit. Ska bli spännande att ladda ner GPS-filen från klokan. Vi sprang iallafall längs Säbysjön.

Fågeltornet har tyvärr brunnit ner, men en van fågelskådare låter sig inte hindras.


Vi fortsatte att springa och pratade om allt mellan himmel och jord. Oj, en höjd och en backe. Klart att man måste springa upp. En lerig stig. Jag fick knipa med tårna i skorna för att komma upp. Här hade mina nya Mudclaw kommit väl till pass, men eftersom Nicke hade sagt att det mestadels skulle vara grus så hade jag inte några terrängskor på fötterna. Men nu vet jag vad "mestadels grus" innebär.

Utsikt från höjden

Och sedan sprang vi ner igen. Jo, det ser väl ut som en stig...


Det blev en härlig blandning mellan grusvägar och fina stigar. Naturen låg inbäddad i fukt som fick den gröna mossan att skimra. Tempot var lugnt och vi pratade hela tiden. Men varför valde jag att prata i uppförsbackarna. Pust, flås! Nåja, Nicke var snäll och ökade inte farten.

Att fotografera kräver koncentration...

Slingrande grusvägar längs betesmarker. Ljuvligt.


Rundan blev ungefär 13 km. Sedan blev jag bjuden på glögg och julfika, innan det var dags att ta pendeln tillbaka till stan. Förväntade mig stress och jäkt på Centralen, men det var ganska lugnt och  harmoniskt.

Nu väntar en lugnt kväll. Har redan somnat framför Kalle och hans vänner...



God fortsättning på julen!

Och Alex; termojackan och vindbyxorna levde upp till mina förväntningar avseende passform och funktion. Tomten vet vilka prylar som funkar.







6 kommentarer:

  1. Åh, vad jag önskar att jag hade kunnat vara med. :-)
    God fortsättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får höra av dig om du är i Huwudstaden, eller Skövde, så får vi ta en runda

      God fortsättning, och god fotisättning, till dig också :))

      Radera
  2. Tack för ditt sällskap Annelie och tack för din skildring av det nostalgiska juläventyret!

    Vi ses på lördag igen :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för julklappen! Och klart vi ses på lördag, åtminstone en stund vid Slussen :))

      Radera