Juniperus

Ikväll var jag på en magisk föreställning. Juniperus. Blev uppmärksammad på den av en slump när jag råkade se ett inslag om den på Västnytt, och jag upptäckte att en av dansarna var min kusin. När jag såg att föreställningen gick utomhus på Axvalla Hed så bestämde jag mig att jag definitivt måste se den. Det är ingenting jag ångrar.

Måste erkänna att jag inte ser mig själv som en kulturell person, men jag är nyfiken och öppen för nya sätt att se på världen. Detta skulle bli spännande och annorlunda.

Denna föreställningen lämnade mycket utrymme för den enskilde att tolka vad den ser. Inspirerad av Axvalla Heds historia att vara ett exercisfält för Skaraborgs- och Västgöta regementen så såg jag en skytteplutons framryckning och strid.

När striden är som intensivast och det ser ut som om motståndaren ska vinna kommer brigadchefen till platsen.

Brigadchefen samordnar förbanden och ljuter mod i truppen i truppen inför det avgörande slaget.

Segern är fångad!

Slaget blir en framgång. Brigadchefen är nöjd.

Det var fantastiskt att träffa min kusin efteråt. Vi har nog inte setts på 30 år, men ibland kan det ändå kännas som om tiden stått stilla. Det kändes speciellt att återse henne just här, då hennes scen är den mark där mitt regemente en gång "dansat". En cirkel som sluts.

Min kusin

Imorgon lördag ges sista föreställningen av Juniperus. har ni möjlighet gå dit och se den. Magiskt!