Förra veckan fick jag min första stötvågsbehandling. Även om själva behandlingen gjorde ont så kändes foten riktigt bra dagarna efter, men i fredags började den göra riktigt ont igen och helgen har varit riktigt kass. Jag har ont under hälen, runt hälen, framför hälen. Jag har ont på utsidan om foten från lilltån och bakåt. Jag har ont i baksida lår, sätesmusklerna och i ryggen. Och som om det inte var tillräckligt så har jag återigen fått ont i min simmaraxel. Det gör ont när jag går, sitter, cyklar och säkert när jag simmar. Det gör ont när jag gör mina rehabövningar, så där har jag slarvat. Det är inte roligt längre!!!
Jag har inte längre någon lust att skriva här i bloggen. Det känns inte som om jag har något att säga, utan det blir mest gnäll. Imorgon blir det stötvågsbehandling igen. Jag hoppas att det känns bättre efter det, för så här kan jag inte ha det...
Hade tänkt gå på yoga i kväll, men jag vet inte. Vill inte känna mig mer misslyckad än vad jag redan gör. Vill inte vara tvungen att känna smärta och behöva anpassa alla övningarna, eller tillbringa hela passet i "barnets position"... Jag har ingen lust att vistas bland folk när jag inte kan göra mig själv rättvisa. Jag känner mig svag, fet och utan kraft och kondition. Bläää!!!
Ute regnar det idag, men jag begav mig ändå iväg ut på en promenad. Hösten får inte glida mig ur händerna. Smärtan i foten fick jag skjuta undan för några timmar för att kunna njuta av höstens skönhet.
Kramar till dig och dina bilder får oss andra iaf på gott humör
SvaraRaderaHmmm, skadeglädje är också glädje ;-)
RaderaVad tråkigt. Det måste vara frustrerande! Jag förstår att det känns jobbigt att skriva i det här läget, men snälla, fortsätt åtminstone med dina underbara bilder.
SvaraRaderaTack :)) Jag lovar. Att gå ut med kameran i handen är ett sätt att fly från verkligheten en stund.
RaderaJag känner precis igen det där från när jag hade hälsporre för ett par år sedan. Hemskt var det, riktigt hemskt.
SvaraRaderaJag körde stötvågsbehandling typ tio gånger och det gjorde ingen skillnad alls. Men det ska tydligen fungera för somliga så det kan ju vara värt att prova ett par gånger i alla fall.
Jag tycker att det värsta är ovissheten om när jag kommer att bli frisk och hel igen. Smärtan är jobbig, men ovissheten gör att jag tappar hoppet...
RaderaEfter vad jag har läst (och det är mycket) så verkar det finnas många olika anledningar till att man får hälsporre, och det är inte en typisk persontyp som får det heller. Därför är det nog bara naturligt att behandlingarna fungerar olika. Efter min första stötvågsbehandling kände jag en förbättring, och efter dagens behandling hoppas jag att foten känns mycket bättre imorgon.
Usch. Det var tråkigt att du fått bekymmer igen. Hoppas det är ett tillfälligt bakslag.
SvaraRaderaJag börjar hitta vad som orsakar bakslag och vad som håller problemet på en normal nivå. Det handlar mycket om att inte lata sig någon dag och tro att allt är bra. Då kommer det onda som ett brev på posten...
RaderaKrya på dig!!!!!/Ida
SvaraRadera