Trafikvett

För några veckor sedan var det en mardröm att cykla till och från jobbet. Snö och modd på cykelbanorna, men det var inte det som gjorde mig mest nervös. Nej, det var mina medtrafikanter.

• En cyklist som cyklade långsamt mitt i cykelbanan utan att ha någon uppfattning om att det fanns de bakom som skulle vilja cykla om. 
• Ett par som står och pratar mitt på gång- och cykelbanan. Kvinnan ser mig och gör mannen uppmärksammad, men istället för att ha flyttar sig till samma sida som kvinnan så kliver han plötsligt över till andra sidan av vägen. Fullständigt ologiskt.
• En gångare som kom från vänster över ett övergångsställe, som går och tittar rakt ner på sina egna fötter, och upptäcker mig först när jag bara är någon meter ifrån. Jag hade full koll, men hon blev rädd.
• En gående som när jag plingar med ringklockan inte lugnt flyttar sig åt sidan, utan vänder sig om och börjar närma sig mitten på gång- och cykelbanan istället. 
• Jag möter ett helt gäng studenter som korsar vägen i bredd vid ett övergångsställe med ljussignaler. Jag är tvungen att ropa Hallå!!! för att de ska lämna en lucka åt mig att passera igenom eftersom de uppenbarligen var så närsynta att de bara såg sina egna näsor...

I höstas när jag var på väg hem med cykel kom jag ikapp en tjej på cykel. Hon cyklade mitt i gång- och cykelbanan och hade stora hörlurar på sig. Jag plingade och plingade, cyklade upp bakom henne och ropade, men ingen reaktion. Till slut när hon vinglade lite åt vänster så kunde jag smita förbi henne på höger.

Ibland spelar det ingen roll hur mycket man blingar och låter...

När jag var ute och gick igår kom jag ikapp en pappa som gick med barnvagn och med två barn på varsin sida om den, och gick självklart mitt i gång- och cykelbanan. När jag lyckades passera såg jag att han gick och pillade på sin telefon. Jag undrar vad som hade hänt om han mött eller blivit omkörd av en cykel.

För ett tag sedan mötte jag en man som var ute med sin hund. Mannen gick på ena sidan av gång- och cykelbanan, och hunden på den andra, och kopplet däremellan. mannen går och tittar på sina fötter och bryr sig inte om omgivningen. Jag söker hundens uppmärksamhet, och får den. Hunden flyttar sig så att jag kan passera på hundens sida. När jag är knappt en meter från hunden upptäcker mannen mig, och rycker till i kopplet. Hade inte jag och hunden redan "boundat" så är risken stor att hunden hade blivit rädd av rycket och nafsat mig i benet.

När jag sprang idag, i Icebugs som verkligen hörs när de kommer, så kom jag ikapp ett äldre par som var ute och gick. Mannen hörde mig när jag var några meter bakom mig och försökte göre sin fru uppmärksam. Hon hade en stor huva uppdragen över huvudet och tog lång tid på sig att förstå vad mannen försökte meddela henne. Tur att det var uppförsbacke och att jag springer sakta.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Jag är ingen fartdåre vare sig när jag cyklar, springer eller går. Jag är tålmodig och visar hänsyn, men jag vill kunna röra mig framåt iallafall. Jag klär mig inte heller i osynlighetsmantel... Jag är däremot förvånad över att det inte sker fler olyckor.

Det står ingenstans att man ska gå mitt i vägen...

I ett blogginlägg på GP från 2012 kan man läsa följande:
"1970 omkom 308 fotgängare i trafiken, nästan en varje dag. På 20 år halverades antalet, på 30 år hade det minskat till en fjärdedel och det fortsatte att minska. År 2000 omkom 73 fotgängare i trafiken. 2010 omkom endast 31. Men nu har trenden vänt, antalet dödade fotgängare fördubblades 2011 till 54 personer. 
Trafiksäkerhetsexperterna står frågande men det finns misstankar om att allt fler går i egna tankar med musik på hög volym i hörlurar som stänger ute det mesta av omvärlden, som knappar på sin mer eller mindre smarta mobiltelefon med applikationer som ger allt från Facebook och Twitter till våghöjden utanför Marstrand och tågtiderna i Boden."

I Australien trillade en tjej i vattnet från en pir och var tvungen att bli räddad när hon surfade på facebook. I Japan har man börjat ge surfande gångtrafikanter en egen gångbana. En japansk mobiloperatör har också tagit fram en tjänst som varnar mobilanvändaren för att promenera och utföra sysslor på mobilskärmen samtidigt. 

Vart är vi egentligen på väg???

 
På Transportstyrelsens sida kan man läsa om trafikregler. Det framgår vad som gäller för cyklister och var gående skall gå, men inte så mycket hur de skall uppträda på dessa anvisade platserna. Det mesta handlar om bilisterna.

Från 1 december 2013 har reglerna skärpts avseende användandet av mobiltelefon, men bara i motorfordon. Det står att "vid färd på väg med motordrivet fordon, ägna sig åt aktiviteter såsom användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på framförandet av fordonet." Varför gäller inte detta även övriga trafikanter?

Det framgår också att en cykel skall vara utrustad med bromsar och ringklocka. Ja, bromsar behövs verkligen, men ringklockan har liten effekt nu när så många går omkring med musik i öronen. Det finns dock inga krav på hur ringklockan ska se ut eller låta, så undrar om man kan montera ett starkhorn på 200 decibel???

Tuuut eller pling?

De sinnena som vi förlitas oss på i trafiken är syn och hörseln. I Tyskland är det förbjudet att använda hörlurar när man cyklar. Enligt §23 i den tyska vägtrafikförordningen ansvarar alla ”fordonsförare” för att syn och hörsel inte inskränks.

Genom att gå och titta ner i en mobiltelefon upptäcker man inte någon som närmar sig förrän denne är max 3 meter ifrån. Är detta en bil eller en cykel så kan denna sträcka vara för kort för att undvika en olycka. Konstigt nog går många och tittar rakt ner i backen även utan telefon, även när de går på slät asfalt. Har nackmusklerna förtvinat? En ny folksjukdom?

Lika farligt är det ju att ha musik i öronen och inte hör vad som händer runt omkring. Och att kombinera dessa två är ju helt sinneslöst i dubbelbemärkelse. Tänkt då att det finns andra trafikanter runt omkring som gör på samma sätt...

När jag ska cykla hem från jobbet känner jag mig nästan tryggare när jag tar det långa rundan på 4 mil längs smala landsvägar i mörker, än att cykla förbi Resecentrum i rusningstid. Jag är inte rädd för att ramla eller så, utan att behöva köra in i någon annan och bli inblandad i en olycka som jag inte kunnat förhindra på annat sätt än att inte vara där. På något sätt hoppas jag att bilister är något bättre på att följa trafikregler och vara uppmärksamma på omgivningen...

Så hjälps åt att leva upp till Trafikförordning (1998:1276) kap 2 1§. För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna. En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik.


Mina tips är:

• Låt telefonen ligga kvar i fickan. Om du måste surfa eller sms:a gör det då stillastående.
• Räta upp nacken och titta framåt. Det är bra för hållningen.
• Titta bakåt och åt sidorna om du gör riktningsförändringar.
• Ha inte hörlurar i bägge öronen.
• Gå inte mitt i gång- och cykelbanan utan vid ena kanten. Samma gäller för cyklister.
• Cykla helst inte i bredd, och gå inte i bredd så att du blockerar hela gång- och cykelbanan.
• Om du hör en ringklocka flytta dig lugnt mot kanten av gång- och cykelbanan. Vänd dig inte om! Byt inte sida! Är du osäker; stå helt stilla!
• Samarbeta och tänk några steg framåt
• Och ni cyklister; använd hjälm!

Är det bara jag som blivit en surkärring, eller är det fler där ute som upplever samma sak???