02 november 2013

Mellan Rydbo och Vaxholm

Dags att springa lite trail, och varför då inte lära sig banan där Blåfrusen kommer att gå, nämligen Blå Leden. En lagom sträckning är Rydbo-Vaxholm, och där har jag sprungit en gång tidigare i september. Då sprang jag i linne och kjol. Idag var det en gråmulen dag med regn i luften och runt 8 grader varmt.

Så nära en perfekt stig man kan komma.

Jag vaknade med lite ont i halsen och allmänt snurrig i huvudet. Hade inte sovit så bra. När jag hade ätit min frukost tog jag tallriken och började gå mot badrummet. Vad tänkte jag där? Att jag skulle borsta tänderna eller diska i handfatet. Hmmm, ska man verkligen bege sig ut i skogen en sådan dag? Packade ihop och begav mig till tåget. Missade att packa ner regnjacka naturligtvis. Men det gjorde inget.

Snart ligger mossan i ljusstaken. Fast det är ju egentligen en lav.

Tog Roslagsbanan till Rydbo och började springa vid 12-tiden. Såg till min glädje att ledmarkeringen hade förbättras, men bara bitvis. Mellan Rydbo IP och Kulla vägskäl var det fortfarande lurigt. Lite extra blåa snitslar hade satts upp, men ibland fortsatte snitslarna åt ett håll, och färgmarkeringarna gick åt ett annat. Hmmm... Sedan fanns det blåa och vita snitslar längs leden ibland, men de verkade leda till olika älgpass.

Blå och vit snitsel förvirrade lite.

Mellan gården Västralund och ut till stora vägen hittade jag inte en enda markering, och precis som förra gången sprang jag i kanten på gärdet. Men väl vid Kulla vägskäl så såg jag en stig och väldigt tydliga markeringer; där skulle jag tydligen kommit ut. Hmmm... Undrar hur man kommer till den stigen från Västralund? Får väl springa åt andra hållet nästa gång.

Här var det väldigt tydligt.

Sedan var det inga större problem att hitta leden. Visserligen har man haft snitsel-orgie i skogarna, men om man fokuserade på blå färgmarkeringar så var man på den säkra sidan.

En ny snitsel kommer in på banan.


Snitsel-orgie...

Stigen var bra. Lite hala stenar här och var. Och en glashal träspång. Sprang i ett par Inov-8 Trailroc, och de är inte helt optimala på blött underlag. Längs Blå Leden var det inte så blött eller lerigt, utan det gick att ta sig fram relativt torrskodd.

Höst-kladdigt

Sprang med min racevest; Salomon Advanced Skin S-LAB 12 set. Köpte den för något år sedan, men knappt använt den. Tänkte att jag kunde ha den i Stockholm. Men den passar mig inte riktigt. Det är egentligen inget fel på den, men jag har blivit bortskämd med Ultimate Direction-västen. Så om någon vill ha en Salomon Advanced Skin S-LAB 12 set, storlek XS/S så ge mig ett bud.

Under Blåfrusen hoppas jag att någon vill värma mig här ;-)

Vid Ellboda kände jag för att vara lite äventyrlig och lämnade Blå Leden. Istället fortsatte jag längs Alsikerundan till Alsike camping. En trevlig och lättsprungen stig.

Testar en ny stig.


Här kan jag springa fram och tillbaka tills det blir mörkt.


Elljusspår vid Alsike

Sedan fortsatte jag längs vatten mot Bogesund. Här började stigen bli allt mer lerig. Kanske berodde på att fler utnyttjade stigen, även hästar och MTB-cyklister. Vid Bogesund anslöt jag åter till Blå Leden.

Här leder Blå Leden bort till Bogesunds slott.

Den sista biten fram till Pålsundet lämnade jag Blå Leden och sprang landsväg istället. Jag vill minnas att det var ett myller av stigar på Tenö och att det var lite lurigt att hitta rätt.

En liten paus vid vattnet.

Väl över på Vaxholm struntade jag denna gången att fråga lokalbefolkningen efter vägen (det gick inget vidare sist), utan hittade de blå markeringarna utan problem. Först var det en ganska besvärlig stig, och sedan asfaltsväg fram till hamnen.

Rundningsmärket om drygt en månad.

Under Blåfrusen hoppas jag hinna till Vaxholm i dagsljus, men jag räknar med att springa tillbaka i mörker. Hoppas att det finns någon annan långsam löpare som jag kan ta sällskap med...

Får hoppas att denna inte behöver leta efter mig...

Bytte om till torr undertröja. Lite kaffe och en bulle innan jag satte mig på bussen tillbaka till Stockholm. Sedan traskade jag hemåt med lite stela ben.

Höststig.

Hur gick det med halsen och huvudet då? Inga större problem. Tog det lugnt i backarna för att inte pulsen skulle dra iväg, och huvudet kom igång det också efter ett tag. Det var nog bara frisk luft som saknades.

Älska livet. Även om hösten.














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar