26 oktober 2013

Att klä sig i höst och vinter; Del 3: Få kläder på kroppen

Ute är det regnigt och blåsigt. Vintern har ännu inte satt sina klor i Sverige, men den förberedde överlever...

För er som har läst de två första delarna så hoppas jag att jag kunnat ge några nya kunskaper. Som jag sagt tidigare så tycker jag att det är ganska orelevant att ge råd om hur en annan person ska klä sig i form av hur många lager den ska ha på överkroppen etc. Det är helt individuellt och beroende på denna personens ämnesomsättning och vilken aktivitet som ska bedrivas.

Nu ska jag ge exempel på hur jag nyttjar dessa kunskaper när jag springer. Vad är mina förutsättningar? Jag är kvinna. Jag har inte särskilt mycket bröst eller mage som jag kan frysa om, däremot brukar jag bli kall om rumpa och lår. Jag är inte särskilt frusen av mig. Jag svettas inte överdrivet mycket. Jag springer under vintern vanligtvis lugna distanspass där jag är ute >1h.

Det är för dessa förutsättningar jag klär mig. Men även om ni har andra förutsättningar så tror jag att ni kan hitta inspiration i mina idéer.

Snart är världen frusen...
På benen
Vi börjar med det enklaste: benen. Jag tycker att det är enklast eftersom jag inte svettas särskilt mycket om benen. Visst kan för mycket kläder på benen göra att hela kroppen blir överhettad, men det är sällan jag upplever att jag måste ventilera bort svett på benen under vinterhalvåret. Alltså, när det gäller benen så klär jag mig för att skydda mot kyla.

Jag utgår från ett par långa tights som jag tycker är bekväma. Just nu är det ett par 2xU kompressionstights. Ofta har jag också på mig kompressionsstrumpor eller ett par s.k. sleevs för vaderna.

När det blir kallare bygger jag på med kläder utifrån (de flesta andra brukar nog ta på sig ett lager under tightsen). Varför gör jag det? Därför att jag tycker att det är enklare och jag behöver inte skaffa speciella vintertights. Ekonomi helt enkelt.

Första steget när kylan kommer brukar jag ta på mig en löparkjol med korta inbyggda tights. Dessa ger lite mer värme till höfter och rumpa. Jag brukar också ta på ett par benvärmare för att skydda vader och framförallt fotlederna mot vinddraget.

Blir det kallare har jag en löparkjol med 3/4-långa ben. Och nästa steg kan vara ett par andra långa tights. Jag kombinerar helt enkelt med löparkläderna som jag använder under vår och sommar.

Men vinden då? Jag gillar inte tights med windstopper eller annat inbyggt vindskydd. Jag tycker att de blir stela och får dålig passform, och jag har provat flera modeller och märken. Och jag gillar inte att vara så låst till just dessa tightsen för att få vindskydd. Jag har hittat en lösning så klart; rainlegs (finns bl.a. på addnature). Det är ett par halva knälånga byxor som skyddar framsidan av låren samt knän mot regn och vind. Sitter perfekt, jag märker inte att jag har dem på mig. Nu kan jag få vind- och regnskydd till alla mina olika lösningar.

På fötterna då? Skoval tänker jag inte gå in på eftersom det är ett långt kapitel i sig. Strumpor; ull kort och gott, framförallt när jag kan riskera att bli blöt.

Benvärmare och kjol. Återupplever 80-talet.

På bålen och armarna
Bålen tycker jag är den kroppsdel som är svårast att klä eftersom det är här jag svettas mest. Och som det säkert framgått så vill jag undvika att bli svettig, dvs att svetten stannar kvar och gör mig blöt och kall.

Jag är väldigt förtjust i att springa i väst. Västen ger vindskydd och värme över bålen. Och eftersom de västar jag äger har ett powerstretch-liknande material över ryggen så ger det möjlighet att ventilera ut överskottsvärme den vägen. Värme och fukt kan också ventileras ut vid ärmhålen. Har hittat en väst från Nike som består av reflextyg. Så jag lyser som en julgran när jag springer :o) Inte en chans att missa mig.

Under västen har jag en tröja; en undertröja om det inte är så kallt, eller en lite tjockare tröja när temperaturen kryper ner på minus.

Istället för att kombinera undertröja med en annan tröja när det blir ännu kallare så använder jag armvärmare. Detta för att det oftast inte är bålen jag behöver mer värme på, utan det är just armarna jag fryser om. Jag har ett par armvärmare i lite tjockare trikå-material eller i merinoull. Och jag har armvärmarna under tröjan.

Närmast kroppen är det så klart en sport-bh som gäller. Denna suger upp del av svetten som bildas på överkroppen. Och mycket av den svetten kan sedan ventileras ut till tröjan eller västen. Resten av svetten ventileras bort direkt från huden, eller rinner ner längs ryggen och hamnar i trosorna... Är det kallt ute (då risken är stor att svetten inte kan avdunsta eftersom den kyls ner till vätskeform) eller när jag springer med ryggsäck så använder jag en sport-bh i ullfrotté.

Jag försöker alltså ha det ganska luftigt runt bålen, och det är bara min sport-bh som ligger an direkt mot huden. Detta fungerar riktigt bra för mig och jag har sprungit i både regn och i -10 grader med denna lösningen. Och jag har inte upplevt att jag känt mig nedkyld när jag stannat till under långpass.

Sedan har jag en uppsjö av undertröjor och olika jackor, men det är väst-lösningen som jag har fastnat för.

Väst och tröja. Och racevest.
 
Händer, huvud och hals
Det är väl allmänt känt att man ska klä sig så att man småfryser den första kilometern eftersom man sedan blir varm. Men även om man försöker följa detta så kan det vara svårt att hitta rätt så man håller sig lagom varm. Och under en runda så kan ju temperaturen skifta och vindens kylande effekt kan öka eller minska.

Jag använder mig av mössa, vantar, buff och dragkedjor för att reglera värmen under en runda. Allt är påtaget och uppdraget när jag börjar springa (och självklart småfryser jag lite). Skulle det sedan visa sig att jag blir för varm efter ett tag så kan jag reglera värmen genom att ta av mig buffen och dra ner dragkedjan i halsen. Kanske tar jag av mig vantarna. När jag sedan vänder upp mot vinden så drar jag upp dragkedjan igen och vantarna åker på. I en seg uppförbacke tar jag av mig mössan en stund. Stannar jag till för att springa in i buskarna så åker allt på igen. Osv. Detta är väldigt effektivt för att hålla en lagom temperatur. Och de nämnda plaggen tar ingen plats om man vill hålla dem i handen eller stoppa i fickan.

Flytvästen andas dåligt. Då får man ventilera via huvud och hals.
 
Säkerhet
"Always expect the unexpected". Man vet aldrig vad som händer. Var beredd på det oväntade.
Beger jag mig ut på en längre runda, framförallt där jag inte kan förvänta mig att träffa på människor i varje gathörn, så vill jag vara utrustad för att kunna hantera oväntade situationer; dåligt väder, mörker, skador. Beroende på situationen packar jag ner lite smått och gott i ryggsäcken; första hjälpen, pannlampa, undertröja, sockar, dunjacka, dunkjol, extra buff, energi osv. Det behöver inte bli mycket mer än ett ynka kilo, men ovärderligt när man behöver det.

När det är kallt ute så blir detta extra viktigt. Bara för att jag har telefonen med mig så kan jag ju behöva vänta ganska länge innan jag får hjälp. Nedkylning och köldskador kan komma ganska snabbt, och det påverkar min förmåga att ta hand om mig själv. Och det kanske inte är jag själv som råkar illa ut; det kan lika gärna vara någon annan som behöver hjälp. Inte kan jag lämna någon i skogen eller ignorera en trafikolycka bara för att jag börjar frysa...

Gå igenom isen vill man inte göra under en löptur. Men olyckan kan vara framme...
 
Det var allt jag hade denna gången. Håll er varma och torra i vinter. Snart är det vår!

Längtar...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar