Det går inte att leva på gamla lagrar, och julen skjuter jag upp till februari

Så kom jag äntligen ut på helgens löprunda. Har fördröjt den framgångsrikt i flera dagar. Så när det blåste som mest begav jag mig ut. Terränglöpning på Billingen var målet. Där skulle det nog vara vindstilla.

Började med att springa upp för Billingebacken och Strupen. Ca 150 höjdmeter på knappt 1 km. Segt. Tunga ben. Det var snarare de som begränsade mig än flåset.

I tomtekläder upp för Strupen

Det har varit segt att springa senaste veckorna. Jag tröttnar i ben- och sätesmuskulaturen. Jag försöker hitta en förklaring. Det sitter i musklerna och inte i kroppen i allmänhet. Den insikten jag har kommit till är att det inte går att leva på gamla lagrar. Den styrkan som jag byggde upp under vår och sommar då jag gick och stod upp mycket i jobbet, styrketränade lite och sprang mycket terräng är nu bortblåst i och med många månader i skolbänken.

Backarna, som jag tidigare tyckte om, springer jag nu omvägar för att slippa. Det spritter inte längre i benen. Sommarens träning satt i till och med Lidingöloppet, men sedan gick det stadigt utför. Och efter Borås 6h var kapitalet slut. Nu är det dags att betala in, och hoppas på hög ränta.

Dan före dan före dopparedan... Julstämning... Kan man stämma julen?

Jag inser att jag måste bygga upp kroppen igen genom backträning, utfall, kettlebell-swingar, coreträning mm, men jag tror också att jag behöver se över mitt löpsteg. Jag har hjälpt många andra med deras löpteknik, men jag har själv aldrig fått någon feedback eller tips. Jag vet inte vad jag gör för fel och vad jag kan göra för att bli bättre.

Så idag stannade jag till med jämna mellanrum och filmade mig själv från olika vinklar i olika terräng. Jag har inte gått in för att springa snabbt eller snyggt, utan hållit min vanliga fart och teknik för terräng/distanslöpning.

Jag vet att min höft ser låg ut och att det ser ut som om jag "sitter", men jag koncentrerar mig verkligen på att knipa med rumpan för att få fram höften och hålla "huvudet högt och stolt". Jag vore jättetacksam om någon som är åtminstone halvduktig på att utvärdera löpsteg har lust att titta på filmerna och berätta vad jag gör bra och dåligt, och ge mig lite konkreta tips på vad och hur jag kan förbättra.

Jag är ju inte ute efter att slå världsrekord på 1500m, utan jag är ute efter ett effektivt och skonsamt löpsteg som kan ta mig långt. Jag vill inte förflytta min tyngdpunkt för mycket upp och ner, utan hålla huvudet och överkroppen relativt stilla.

Att se sig själv på film är aldrig kul, och att visa upp det för andra känns riktigt naket. När jag tittar på mig själv ser jag bara den svajande rumpan eller andra konstiga saker som jag kan vara kritisk mot. Så nu kastar jag mig ut i det okända och ber om er hjälp.



Idag sprang jag i ett par Inov-8 X-Talon. Riktigt härlig terrängsko till mjuka underlag med grymt grepp i blött gräs och lera. Tyvärr inte något grymt grepp på höstblöta stenar och rötter, men det kanske är bättre när det är lite varmare ute och gummit inte blir så kallt. Mycket bra dränering. Plumsade igenom massa vattengölar, och efter några steg var jag varm om fötterna igen. Funkar att springa asfalt, åtminstone kortare sträckor.

Blött i markerna nu

Aggressiva skor och gaiters, dock inte så bra grepp på denna stenen.

På trötta ben stapplade jag hem. Riktigt trött. Men det är väl kanske OK att vara det efter 17km, huvudsakligen längs småstigar, drygt 400 höjdmeter upp och ner för Billingen. Men det gick faktiskt lite snabbare än i somras när jag sprang samma sträcka, och då jagades jag av flugor... Något att drömma sig bort till.

Jag har bestämt mig; jag vägrar jul! Känns mer rätt att fira påsk. Nej, julen tänker jag fira fram i februari istället.

Burkonen är redan på väg att blomma

Denna björnen har inte gått i ide än.

Trevliga helgdagar på er alla, vare sig ni firar jul, påsk eller midsommar!