04 oktober 2015

Reserapport: Jämtlandsfjällen; Del 3 av 3

Här kommer det tredje och sista inlägget från min fjällvandring i Jämtland. Nu lämnar jag Syl- och Helagsfjällen och beger mig mot Vålådalens fjällområde.

Lämnar Gåsenstugorna bakom mig
 
Torsdag
Gåsenstugorna - Vålåstugorna, ca 15 km. Strålande sol och nästan vindstilla.

Någon kallade detta för svårvandrat stenlandskap...

Vaknade till fantastiskt väder. Strålande som och nästan vindstilla. Det var varmt redan tidigt. Snabbt åt jag min morgongröt och städade ur rummet. Ut på fjället ville jag. Ett farväl till dansken, som skulle ner till Storulvån, och sedan iväg österut.



Den första biten efter Gåsenstugorna var lättvandrat och torrt. Snart började stigen ringla sig ner i Härjångsdalen och förbi Härjångssjöarna. Solen strålade och det var lagom varmt. Vätskestopp vid nästan varje bäck.




Lättvandrat och vackert. Men av någon okänd anledning kände jag mig uttråkad. Det var inte alls inspirerande att gå. Jag tryckte i mig russin och fikon för att se om jag hade energibrist, men livet blev inte roligare för det. Jag tänkte på saker som jag ville göra under hösten, men fortfarande kändes vandringen långtråkig. De dagar jag vandrat i regn, blåst och kyla hade jag gjort det med ett leende på läpparna, men nu kändes det mer som något jag måste göra. Var det helt enkelt för fint väder? Behöver jag vinden och regnet för att känna mig levande? Något svar kom jag inte fram till där och då, och inte senare heller.

Detta vadet var inte så svårt när jag hittade rätt plats att ta mig över

Ulligt gulligt


Ju längre ner i dalen jag kom, och ju längre ut på dagen det blev, desto varmare blev det. Några shorts hade jag inte tagit med mig. Kavlade upp byxorna för att åtminstone kyla vaderna, samt tog av mig tröjan. Det svalkade, men småkrypen i dvärgbjörksriset bet mig trots myggmedel. Och avbärarbältet skavde på magen. För att inte bli irriterade på detta också så var det bara att klä på sig igen.


Ont om hjortron här

Jag hade tänkt gå hela vägen till Lunndörren,men eftersom mitt sinne var uttråkat så ville jag inte tvinga mig till att fortsätta och på så sätt komma att förknippa detta området med något negativt. Därför beslutade jag mig för att nöja mig med att gå till Vålåstugorna. För att inte komma fram alltför tidigt så tog jag mig en god timmes rast i solen. Försökte hitta lugnet och harmonin, men blev snart rastlös.

Långt där borta kan man se Vålåstugorna


Stugvärden hette Thor. Nästan samtidigt med mig kom två tjejer som gått från Stensdalsstugorna. Och strax efter dem kom två herrar från samma håll. Jag fick ett eget rum (men fick sällskap lite senare på kvällen). Bestämde mig för att ta tillfället att tvätta av mig svetten nere i Sturebadet. Vattnet var minst sagt smärtsamt uppfriskande. Inte många plusgrader där inte.

Instruktionsbok hur man bor på stuga

Ett rum med utsikt

Sturebadet kallbadhus

En promenad på knappt en kilometer för att få täckning är helt OK.

Umgicks lite med tjejerna. Trevliga. När middagen var intagen gick jag en liten fotopromenad i solnedgången. Humöret började återvända till det normala när jag fick annat att sysselsätta hjärnan med.

Krokig fjällbjörk





Dagens reflektion: TRUST YOUR INSTINCTS
Om jag hade fortsatt till Lunndörrenstugorna så hade jag mötts av en överfull fjällstuga, med bla en skolklass. Nu fick jag istället en kväll och natt i lugn och ro. Bättre kan det inte bli. Så våga lite på din instinkt. Då blir det oftast bra.




När solen försvunnit bakom Gruvsmällen fanns det inte mycket mer att göra än att krypa till sängs tillsammans med en bok som jag hittade i en hylla. "Vackra flickors lott".


Fredag
Vålåstugorna - Lunndörrenstugorna, ca 20 km. Soligt och varmt med en skönt svalkande vind.

Ännu en morgon då kroppen berättade att den var mer än utsövd. Grötfrukost och lite avstädning innan jag begav mig iväg. Både jag, tjejerna och herrarna skulle till Lunndörren. Jag var sist att lämna stugan, men snart hade jag gått ikapp första paret.


Utsikt mot Trondfjällen




Frostigt

Även idag var det strålande väder och ganska varmt, men vinden fläktade skönt. Att komma in i skuggan under träden var en njutning. Kändes lite underligt att gå längs en frostklädd stig i t-shirt och njuta av svalkan.


Tre hängbroar skulle passeras

Klassiskt fototillfälle


Andra hängbron


Jag passerade tjejerna vid första hängbron och sedan vandrade jag ensam. Och jag njöt. Idag kunde jag insupa naturen, stillheten och tystnaden. Vilken skillnad från gårdagen. Omgivningarna skiljde sig också mycket från tidigare i veckan. Nu vandrade jag över myrar och genom tall- och björkskogar. Kargheten visade sig på ett annat sätt, men lika vacker och säregen.

Höstfärgerna är på väg

Krokigt och tåligt



Efter den tredje hängbron lämnade jag leden och följde Lunndörrsån in i Lunndörren. Inte helt lätt att gå, men när jag var nära att ge upp kom jag fram till leden igen.


En av de många åsar jag följde och korsade för att komma in i Lunndörren

Påminner lite om statyn av en grekisk diskuskastare...

Utsikt in i Lunndörren

Här valde jag att ta min lunchrast. Jag hittade solig plats uppe i en backe, i lä från den sydliga vinden. Här kunde jag sträcka ut mig i solen och bara njuta av utsikten. Här kunde jag se allt utan att synas. Nu var det bara två vandrare som passerade, men de såg mig inte iallafall.


Nej, jag har inte blodiga tår...

Standardlunch denna veckan

Efterrätt


Efter rasten gick jag lite längre in i dalen, men när jag kom till en plats där jag skulle bli tvungen att vada så vände jag. Hade ingen lust att riskera blöta fötter. Istället följde jag leden upp till Lunndörrsstugorna.



Idylliskt läge för Lunndörrsstugorna. Det lilla huset till höger är den vedeldade bastun.

Lunndörrenstugorna är en av de mer populära av Vålåfjällens fjällstugor. Den ligger bara ca 14 km från Vålådalen. Även denna dagen blev det mycket folk. Jag träffade på tjejerna och herrarna från Vålåstugan. De hade haft en fin tur. Jag fick dela rum med bla ett par som gått från Vålådalen. Det var första gången de gick i fjällen och hade blivit väldigt förvånad över hur mycket sten det var och att det tog så lång tid att gå... Tur att vädret hade varit bra. De hade inga kängor på fötterna, men snygga kläder från Norröna.

Hmmm...

Klockan 16 var det dags för bastubad. En riktigt het vedeldad bastu, en fint tvättrum med hinkar och tvättfat och en brunn mitt i rummet. En stor gryta stod på bastuaggregatet och värmde vatten, så tvagningen kunde ske grundligt. Sedan en riktigt kall sjö precis utanför. Vad mer kan man önska sig? En helt fantastiskt härlig och upplyftande upplevelse.

Solvägg

Det blev fullt i stugan, och många av dessa var ovana vid fjällen och att bo i fjällstuga. Det märktes inte minst i köket under middagen. Visserligen fanns det bara fyra gaslågor att laga mat på, men då måste man ju anpassa sin matlagning så att det ges möjlighet till alla att få äta i rimlig tid. Att planera en middag som kräver typ fem olika kastruller och stekpannor är inte att ta hänsyn. Och att sedan muta in revir på ett av de tre borden är inte heller schysst. Detta och ljudnivån gjorde att jag till slut klädde på mig, mössa och dunjacka, och gick ut och satte mig för att avsluta middagen. Kallt, men lugnt.

När solen åter hade sänkt sig bakom fjällen var det bara att gå och lägga sig.

Budskap på ett av utedassen...

Dagens reflektion: FÖRÄNDRING OCH FÖRVANDLING
Något som jag kom att tänka på under min vandring var hur allt förändras, och hur det förvandlas till något nytt. Landskapet förändras när jag förflyttar mig. Från frodig björkskog till ett stenfält ovanför vegetationsgränsen. Från gränsfjällens majestät till de vidsträckta vidderna och myrarna. Ingenting är bättre än något annat, det är bara en annorlunda upplevelse som ökar förväntningarna inför kommande förändringar.

För varje dag under min vandring såg jag allt fler tecken på att hösten var i antågande. För varje dag såg jag en ny nyans av rött, orange och gult. Att se detta, trots att solen värmer, ger en föraning om att sommaren bär mot sitt slut och att mörkret och kylan är på väg. men det är ingen idé att sörja den sommar som flytt. Vi kan inte påverka jordens lutning och årstidernas cykliska mönster. Det kommer att ske ändå. Vi kan bara välja om vi vill förändras med dem eller inte. Att lära sig att njuta av nuet.



Det är kanske denna förvandling, till att acceptera nuet, som är det viktigaste som händer med en människa under en vandring. Hon måste finna sig i naturens krafter och förhålla sig ödmjuk inför dem. Måste inse att tålamod och fördragsamhet är viktigare egenskaper än ambition och precision. Tids nog kommer man fram. Det går inte att bara ge upp för att man tycker att något är tråkigt eller svårt. Du måste fortsätta, och snart känns det lättare. Och belöningen är större.



Är man ute tillräckligt länge så kommer sinnet att förändras. Hela kroppen varvar ner. Borta är tankarna på alla måsten. Stress över jobb och vardagen är bortflugen. Tankarna kan tänkas färdigt. Du förvandlas till den du egentligen vill vara.



Lördag
Lunndörrenstugorna - via Issjödalen till Vålådalens fjällstation, ca 18 km. Halvklart, kall vind från syd och tidvis dimma.

Lunndörrsstugorna

Det finns regler på fjällstugorna, och en är att det ska vara tyst mellan 23-06. Denna morgonen var det flera som tydligen var riktigt stressade och nervösa eftersom de var uppe redan strax efter 05. Det är väl OK om man är tyst, men när de bara släpper den självstängande dörren in till köket varje gång de gick in och ut där (typ varannan minut) och klampar i korridoren, så väcker man hela stugan. Så strax efter 06 så gav jag upp att försöka sova.



Detta innebar att klockan inte ens passerat 08 när jag lämnade Lunndörrsstugorna och började vandra längs leden mot Issjödalen. Vinden hade friskat i och blåste bitande kall från söder, och solen skymdes mestadels av moln. I söder hotade också låga dimmoln. Men detta får mig bara att känna mig mer levande.

Ravinen mellan Stor-Gröngumpen och Lill-Gröngumpen

Jämtlands Grand Canyon



På väg mot Issjödalen går leden på en alldeles platt platå av grus och sand. Lättgånget, och lättcyklat. Såg flera spår efter cyklar. Tyvärr även tråkiga spår i leran. Det tar tid för vegetationen att läka de såren där rötterna har skurits av. En cykel gör mycket mer skada än vad tio vandrare gör. Det syntes ännu tydligare runt jämtlandstriangeln. Jag hoppas att det kommer regler för cykling på fjället, innan lederna blir ohjälpligt slitna och skadade.

Platt...

Cyklar lämnar spår... Tyvärr

Pyramiderna

Pyramiderna är läckra spår efter istiden och då isen drog sig tillbaka. I hela området finns så många spår efter istiden. Passa på att läsa på lite på stugorna så att man kan upptäcka dessa spår fullt ut.


Issjödalen

Issjödalen och Kungens jaktstuga

Dimman kommer


Solen hade skinit lite i början av dagen, men nu drev dimman in från söder och temperaturen sjönk. Jag tog en rast i la av en raststuga innan jag fortsatte genom Issjödalen. Jag måste säga det igen; terrängen här är verkligen annorlunda och läcker. Stigar som gjorda för att springa längs.

Kort rast i lä av en stuga innan vandringen fortsatte

Vad har hänt här tro???




Ju längre ner från fjället jag kom desto tätare skog av tall, gran och björk. Stannade och pratade med några vandrare vid Grönvallen och tog sedan en lunchrast i solen på en gräsäng. Jag hade gott om tid på mig och behövde inte skynda till Vålådalen. Bara att njuta av dagen.

Grönvallen

Vägval...

Magiskt och kraftfullt

Gick i kapp herrarna som jag haft sällskap med från Vålåstugan. Stannade och pratade en stund innan jag trampade vidare. Ryggsäcken var lätt och benen pigga. Lämnade stigen och letade efter hjortron. Ganska ont om dem; antingen för att säsongen är slut eller för att de redan är uppätna.

Några få stackare hittade jag

Sista biten mot Vålådalen var lättgången

Vålån

Det var med lite sorg i hjärtat som jag närmade mig Vålådalen och turiststationen. Som i ett trollslag kändes miljön opersonlig och exploaterad. Satt nere vid ån för att hålla kvar känslan från fjället en stund till.



En stunds meditation på Nerells bänk

Bytte om inne på en toalett. Hoppade över dusch och bastu, utan inriktade mig på lunchbuffén, och ät-så-många-våfflor-du-orkar. Sedan var det bara att vänta på att taxin skulle komma och ta mig till Undersåker och nattåget hem.


Åt så många våfflor du orkar. Jag tror det blev fyra...


Sammanfattande intryck


Ja, hur ska man sammanfatta en sådan här vecka? Jo, att Jämtlandsfjällen är fina, men lite tråkiga. Största fördelen är att de är lättillgängliga, och det gör att de är välbesökta.

Kan jag tänka mig att komma tillbaka hit? Självklart! Jag vill gärna springa och vandra runt Helags och upp mot Vålåstugan. Det finns många stigar kvar att upptäcka.




Höjdpunkter:
  • Hulkedurre
  • Tobbe och Paul
  • Vistelsen på Helags
  • Det omväxlande vädret
  • Bastubad och dopp i sjön vid Lunndörrstugorna
  • Stugvärden på Vålåstugorna




Bottennapp:
  • Leden Storulvån-Sylarna...
  • Luften och lukten i sovsalen på Sylarna...
  • De stug-ovana besökarna på Lunndörrenstugorna...


Jag kommer tillbaka!

4 kommentarer:

  1. Man behöver ibland ett styck Vanja för att roa sig tråkiga dagar på fjället ;)
    annars vet jag inte vad jag ska reflektera över.
    det är kul att fler upptäcker vår svenska natur även om det då kommer "för mycket" folk till de lättåterkomna platserna men fjällkedjan är lång det finns alltid platser dit de nya inte kommer eller så är ju Norge inte långt ifrån.

    Ps
    Mer gräs än sten, då kan det inte kallas svårvandrat ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den där terrängen kalla inte jag svårvandrad...

      Radera
  2. Hej,
    Först vill jag tacka för tre mycket läsvärda inlägg om din fjällvandring. Det kändes som att jag var med dig på turen... ha ha!
    Själv är jag från Härjedalen (bor numera i Stockholm) men är hem till fjällen när tillfälle ges. En årlig återkommande tur jag gör är att besöka Helags. Då parkerar jag vid Kläppen och springer till fjällstationen och vidare upp till toppen. Sedan på vägen tillbaka stannar jag för lite soppa och läsk innan jag fortsätter jogga tillbaka till Kläppen via Kesusjön. Då det är en dagstur är det enda jag behöver ha med ett betalkort och en vindjacka då det kan blåsa en del mot toppen.
    Jag har också sprungit Jämtlandstriangeln som en dagstur så jag kände igen mig i dina beskrivningar. Det jag vill göra, får bli till sommaren, är att som du ta mig mellan stugor och övernatta. Då med lätt packning och förhoppningsvis lätt steg.
    Återigen tack för bra läsning!

    MVH, Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och fortsatt lycka till i fjällen :))

      Radera