03 februari 2014

Dagens insikt; jag har varit otrogen

Sitter och skriver en essä i strategi denna veckan. Tungt, men då är det ju skönt att kunna sticka ut och springa emellanåt för att rensa upp bland alla tankar. Och det gjorde jag idag, med förhoppningen att jag skulle komma tillbaka fylld av energi och kreativitet. Men så blev det inte riktigt. Däremot kom jag till en insikt...

Senaste tiden har löpningen kännts tung och löplusten har lyst med sin frånvaro. Jag har snarare kommit tillbaka efter löprundorna fylld av tvivel än fylld av energi. Jag har om och om ställt mig frågan varför; har det varit yttre stress som skolan och frånvaro av rutiner, eller har det varit inre stess såsom en infektion? Men idag tror jag att jag kom ett steg närmare lösningen.

I slutet av förra året började jag tänka extra mycket på mitt löpsteg och på farten, eller snarare min brist på fart. Detta gjorde mig nästan nojig och tillslut kändes löpningen helt avig. Inte förrän efter Årets Sista Långpass fick jag tillbaka självförtroendet. Men nu är jag tillbaka i nojigheten igen, när löpningen känns kass. Jag bir för flåsig, det går för långsamt, stegfrekvensen blir för låg, drivet i steget är frånvarande och jag blir trött alldeles för fort.

Och så också under dagens runda. När jag behövde skaffa mig energi och självförtroende att ta i tu med min tenta, fick jag istället det motsatta; tvivel och hopplöshet... Hur ska jag någonsin kunna springa en ultra i år när jag blir trött efter 5 km???

Ibland känns det hopplöst. Bilden visar en del av ett konstverk som finns i entrén till Försvarshögskolan.

Men då kom jag på det! Vad är det som är min styrka? Jo, min förmåga att hålla en jämnt tempo, min uthållighet samt att kunna hushålla med glykogenet. Det är detta som gjort mig till ultralöpare. Det är detta som har kunnat kompensera för min frånvaro av fart. Varför har jag glömt bort detta? Visst ska man träna på sina svagheter, men inte på bekostnad av sina styrkor.

Nu är det dags att hitta tillbaka till mig själv. Jag ska springa 100 km i år. Då behöver jag träna uthållighet, inte fart. Jag behöver träna i min tävlingsfart så att jag kan hålla det tempot länge, länge. Jag ska träna löpteknik och styrka, men inte för att bli snabbare, utan för att bli starkare och uthålligare. Om jag skulle råka bli snabbare är det snarare en bieffekt av träning eller viktnedgång.

Så, nu känns det bättre, och jag kan återgå till tentan med lite mer energi.


10 kommentarer:

  1. Men är det inte det jag alltid säger. Vad ska jag med fart till. Jag ska ju springa 180km på 24-28 timmar (8-9:20min/km)
    Det har bara med uthållighet att göra.
    Du ska ju lyssna (ibland) på mig. ;-)
    Och du kommer bli snabbare bara du slutar tänka på det och börjar njuta och ha roligt, även om det sista är svårt utan mig ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet. Men brist på fart blir så tydlig när alla bara springer om mig. Därför ska jag hålla mig undan alla andra, och bara springa tillsammans med sådana där sniglar som du ;-) Ni har ju fattat vad det handlar om!

      Radera
    2. Tänk/säg som jag till ungdomarna som slår mig under GarnM.
      Det är bara frågan hur många varv vi springer, tillslut så slår jag er alla :-)

      Radera
    3. När vi skulle springa 60m på Bosön tyckte jag att vi skulle göra det 1000 gånger istället ;-)

      Radera
  2. Vad bra att du kom till insikt (igen). Här har jag ju tänkt att just såfär skall jag också ha det: mala på i min egen fart, men orka hålla på länge ( jag är väldigt långt från dina distanser).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland går man vilse i sig själv. När man väl hittat rätt så faller allt rätt igen (hoppas jag...)

      Radera
  3. Jag förstår dina tankar för jag känner igen frustrationen över att inte vara snabb.
    (Vill du springa med sniglar kommer ev rundor tillsammans med mig vara klockrena!) ;-)

    Men håller med ovanstående talare; vi behöver nog sluta fokusera på farten och bara njuta av löpningen. Farten kommer med kontinuitet och löparglädje.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi får se till att få någon runda tillsammans snart!

      Vanligtvis brukar jag känna mig pigg och glad efter en löprunda, men den senaste tiden har jag snarare kännt mig trött och besviken. Misstänker starkt att jag har någon infektion som spökar i kroppen. Jättemånga som är sjuka på skolan just nu...

      Radera
  4. Usch! Den liggande pojken ser ju förtvivlad ut.
    Men...om man vrider bilden ett kvarts varv medurs ser det snarare ut som om han
    spanar mot horisonten och spännande mål.
    Önskar och hoppas du har återfått goda känslor om löpning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så förtvivlad ajg stundtals kände mig under min tentaskrivning förra veckan. Nu förstår jag varför vi har de statyerna på skolan ;-)

      Kämpar fortfarande med löplusten, men det börjar nog gå åt rätt håll. Känns som om jag har någon förkylning eller liknande som ligger och suger energi, så jag tar det lugnt och vilar någon dag eller så emellanåt.

      Radera