29 maj 2014

Veterandagslöpning

Jag brukar inte skriva om mitt jobb, men idag gör jag ett undantag. Veterandagen är en årlig ceremoni som genomförs i Sverige vid Veteranminnesmärket och FN-monumentet i närheten av Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm, i syfte att hedra personal som deltar eller har deltagit i nationella eller internationella militära operationer och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.

I en by i Chahar Bolak i Afghanistan. +45 grader i skuggan. Då uppskattar man lite hjälp att hålla huvudet kallt.

Många förstår nog inte varför man väljer den militära banan, utan tror att vi är krigs- och vapenälskare. Titta på detta klippet så kanske du får en annan förståelse för mitt yrkesval. Från att vårt militära försvar har varit en budgetregulator, har det i och med Ukraina-krisen snarare blivit en valfråga. För oss spelar det egentligen ingen roll eftersom vår uppgift är den samma; att försvara vårt demokratiska samhälle.

Koordinerar dagens patrull med det svenska skyttekompaniet, den afghanska armén och lokala polisen.

Jag är ju själv veteran och borde kanske deltagit i ceremonin. När jag har åkt iväg på mina insatser i bl.a. Afghanistan så har jag funderat på vad som skulle hända om jag blev sårad och hur det skulle påverka mitt liv. Och det jag alltid kommit fram till är att det som troligen skulle vara min drivkraft genom rehab är att få komma ut i naturen igen; att springa, paddla, vandra, cykla eller vad som utifrån skadan skulle vara möjligt.

Det är detta som motiverar mig

Så därför kändes det rätt att hedra dagen med löpning längs Sörmlandsleden. Att få vara tacksam över att jag åkt iväg sex gånger, och lika många gånger kommit hem hel till kropp och sinne. Men också för att minnas de som inte varit lika lyckosamma, utan sårats eller som gjort det yttersta offret.

Bästa trailkompisarna

Jan-Erik och Vanja hämtade upp mig vid Gullmarsplan, och sedan åkte vi till Nynäs slott. Vi skulle springa en rundslinga på Sörmlandsleden. 28 km skulle det bli. Jan-Erik var fortfarande lite sliten efter sina 180 km i Grekland och jag hade min bråkande fot. Vi hade ingen ambition att låta denna turen gå i något annat än skrattempo.

Vanja visar gärna upp sin skicklighet



Det är svårt att återge sex timmars lufsande i skogen, konstant pratandes om löpning och äventyr i olika former. Vi fikade halvvägs i solen vid en museigård. Vädret var verkligen strålande. Den nordliga vinden märktes inte när man var inne i skogen.

Var tog husse vägen???


Fin solvägg och acklejor för bästa fikapausen

Det var en väldigt fin runda, som mestadels gick på stig. Ganska knölig stig, särskilt för oss lite lätt haltande... Det var inte långa sträckor vi sprang.


Gästböcker måste skrivas i.

Så mycket snabbare var vi inte.

Vanja travade på, men tyckte nog att det var lite varmt. Hon längtade efter att få bada och kastade längtansfulla blickar mot varje strand vi passerade. Bilderna förmedlar nog hennes glädje när hon ändligen fick jaga bollen i vattnet.








Man kan leka med bollen även på land.

En liten paus för att njuta av utsikten

Inte alltid lätt att vara Vanja

Väl tillbaka på Nynäs slott passade vi på att fika i deras orangerie. Räkmacka. Till Vanjas besvikelse åts de upp alldeles för snabbt.


Väl tillbaka i Stockholm så var ceremonierna för längesedan slut. Min onda fot påminde mig om de som haft och har det ännu värre, men det gjorde mig också mer övertygad om att smärta och skada inte ska hindra mig från att göra det jag älskar. Jag måste bara välja nya stigar för att nå dit just nu.

Tillbaka efter patrull i Liberia. Smutsig och lycklig.


13 kommentarer:

  1. Härliga bilder på badande voffe!

    SvaraRadera
  2. Tänk så spännande att få veta mer om någon, jag stannade verkligen upp i dethär inlägget. Respekt och ödmjukhet inför allt du, säkerligen, fått vara med om.
    Och som vanligt förflyttar dina foton en direkt ut i det gröna, eller i det blå ;)

    SvaraRadera
  3. Vanja är rätt tacksam att fota när hon är i badtagen. Lyckligare hund får man leta efter.

    SvaraRadera
  4. Tack för en fin berättelse!

    SvaraRadera
  5. Underbara foton (som vanligt)!
    Och låter som ett tempo för mig. ;-)

    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, av snigeltempo får man ingen huvudvärk ;-)

      Radera
    2. Det mesta av "huvudvärken" är väl de som är baka om en och tjattrar ;)

      Radera
  6. Verkligen roligt att läsa om dina äventyr i Sverige och utanför Sverige

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet och fantastiska foton som vanligt.

    SvaraRadera