Rehaben fortsätter; ser (ing)en ljusning

När natten är som mörkast är gryningen nära... Men denna natten känns väldigt lång just nu... Det är inte bara det att jag inte kan springa långt. Det är jobbigt för att jag inte kan göra någonting där fötterna är inblandade utan att det gör ont. Kul semester...

2014-06-25 Onsdag
Jag vill alltid veta orsaken bakom symtom. Om jag googlar hittar jag att "hälsporre uppstår då senstråket (plantarfascian) och dess fäste överbelastats". Frågan är varför min sena har överbelastats, och vad ska jag göra för att det inte ska hända igen?

Loppet närmar sig med stormsteg, och jag får allt mer dåligt samvete och betänkligheter på grund av mina dåliga förberedelser. Har ju knappt sprungit sedan början av maj, och inte tränat så mycket annat heller. Men jag intalar mig att den viktiga uthålligheten finns kvar, och att pannbenet inte har mjuknat alltför mycket.

Och så finns det andra sätt att ladda på, som inte omfattar träning.

Spenat, rucola, rödbetor, fetaost

Mina nya mjuka Altra Paradigm. Foten gjorde mindre ont bara av att prova dessa. De blir giftiga!

2014-06-26 Torsdag
Väderprognosen lovade regn på eftermiddagen, så jag passade på att cykla under förmiddagen. Härligt väder. Jag älskar verkligen den öppna och småbrutna terrängen runt sjön Östen. Fält och åkrar där vitklöverns söta honungsdoft ligger tung och blåklinten får växa. Små gårdar och hus där schersminen och rosorna blommar. Små vägar med nästan ingen trafik. Har ni möjlighet så rekommenderar jag att cykla här om försommaren.

Sportdryck blandad med rödbetsjuice

En liten paus i det gröna hinner man med

Resten av dagen regnade det. Mäktiga skyar. Mellan skurarna gick jag till affären. En tur dit känns nästan som ett maraton. Foten gör ont...

2014-06-27 Fredag
Regn idag också, men jag lyckades ändå göra det jag behövde utan att bli genomblöt. Började med ett besök på ortopedservice för att hämta ut mina gjutna sulor. Lika bra bemötande idag också. Sulorna kändes sköna och passade bra i de skor jag hade med mig. Nu måste jag fundera på vilka jag ska använda på Loppet.

Under tiden jag var inne på sjukhuset så hade en regnfront dragit förbi, och eftersom vädret såg bra ut passade jag på att ta en kort promenad på Ryds ängar. Naturen kändes nyduschad. Solen värmde. Underbart! Hade mina nya Altra Paradigm på fötterna. Mycket sköna, men kunde konstatera att de inte var de bästa för blött och lerigt underlag. Dessa ska jag ha på långpass på hårt underlag. Upptäckte att det gjorde mindre ont i foten om jag joggade riktigt sakta med korta steg, så det blev lite försiktig löpning.

I detta tempo gjorde foten inte ont

Det är grönt i naturen nu

Efter regnet

Jag längtar verkligen efter att kunna gå och springa utan att ha ont. Att fritt kunna ta promenader och njuta av sommaren; oavsett väder. Jag hoppas att jag kommer nå dit under denna sommaren.

Dagarna går fort. Tycker inte att jag hinner med någonting. Kan ju bero på sovmorgon och att jag gör det mesta utan att stressa. Men det kan man väl kosta på sig första semesterveckan. Har dock börjat packa inför Loppet. Går lite trögt. Vad ska jag ta med mig egentligen? Vilka skor ska jag välja? Vilken ryggsäck? Suck, alla dessa val... Måste ju räkna med snö. Och sol.

Mina Lone Peak får nog följa med.

Foten gör faktiskt lite mindre ont ikväll. Positivt med tanke på att jag faktiskt sprungit lite idag.

2014-06-28 Lördag
Dyster dag. Regn, regn. Gick ner på byn. Ont... Gick till affären. Ont... Suck... Jag längtar efter att kunna springa mycket och långt, och får ont någon annanstans än i foten. Skönt ont i musklerna av trötthet. Men nu känns det inte som om jag kommer att kunna springa denna sommaren överhuvudtaget. Dystert... Vore jag en häst hade det varit tal om avlivning... En start i Loppet ter sig väldigt avlägsen.

En dag som passar för te, choklad och doftljus. Man kan tro att det är november.

2014-06-29 Söndag
Mörka moln i väster. Regn hela dagen. Kallt och ruggigt. Detta vädret ger mig huvudvärk... I vanliga fall hade det varit perfekt väder för en promenad eller löptur, men just nu är det inte att tänka på.

Jag kände mig mycket mer positiv när jag drog på mig två muskelbristningar. Det gjorde ondare och begränsade mig mycket mer än nu. Men då kändes skadan mer förståelig; jag visste vad det berodde på. Jag märkte också förbättring mycket tydligare. Nu stampar jag på samma ställe, och jag vet att det för andra har tagit över ett år att bli av med det. Det gör det svårt att se framåt och känna hoppet.

Det blir allt jobbigare att läsa andras statusuppdateringar och inlägg om löpning, lopp och andra upplevelser som jag längtar efter. Det är svårt att glädjas åt andras framgång när jag inte kan gå till toaletten eller köket utan att det gör ont. Jag vill helst koppla bort och stänga ner kontakten med omvärlden.

Så det är kanske vad jag gör; jag lämnar nätet ett tag. Förhoppningsvis innehåller nästa inlägg mer positiva nyheter, men just nu känner jag inte att jag kan bjuda på något som inspirerar.

På återseende. Snart hoppas jag, men det kan ju dröja...