15 mars 2015

Premiär på Bergatrollet

De senaste månaderna har det varit tungt. Då menar jag inte i första hand träningsmässigt, utan det har med jobbet att göra, och det har påverkat hela livet. Jag har känt av symtom på utmattingssyndrom och det har känts som om jag stått på kanten av ett djupt mörkt hål. Dementorer har sugit all glädje och energi ut ur kroppen. På jobbet har den minsta uppgift känts utmattande, och jag har inte orkat umgås med någon på fritiden.

Ett skogsbad bland ljung och blåbärsris. Balsam för själen.

Att åka ut på stabsövning kändes allt annat än lockande. De första dagarna var jag nära att åka hem, vilket är frustrerande eftersom jag älskar att vara ute på övning. Mina medarbetare visade förståelse och avlastade mig så att jag egentligen inte behövde göra så mycket mer än att bara vara. Tack!

Nästa gång ska jag inte glömma stänkskyddet...


Ler-kamouflage...

Men några dagar in i övningen skedde några förändringar som gjorde att hoppet tändes hos mig och min energi började återvända. Plötsligt var jag piggare och mer koncentrerad än på länge. Jag kände igen mig själv. Jag kunde leverera och jag orkade driva igenom uppgifter som jag föresatt mig. Att jag, precis som många av mina kollegor, drog på mig en rejäl förkylning/influensa påverkade ingenting. Trots feber i kroppen och skrällhosta så hade jag mer energi än jag hittills känt i år. Jag hoppas att det håller i sig.

Denna stigen kändes snäll och fin

"I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut..."

Helgen var därför välkommen, både för att vila och att komma ut i vårvädret. Förkylningen satt kvar i kroppen så löpning var inte att tänka på, men Bergatrollet ville gärna komma ut på sin premiärtur efter att mest fungerat som klädhängare.

Jättadalens topp

Utsikt ner i Jättadalen

Brant...

Jag började med en tur bort mot Rydsskogen. Mest grus- och skogsvägar till en början. Cykeln kändes riktigt trevlig. Fin balans och lättdriven. Jag testade lite fina stigar också och det kändes tryggt. Men när det blev spårigt och lerigt fegade jag ur och hoppade av cykeln. Jag gillar inte när däcken börjar slira. Bättre att ta det sakta, men säkert, och ta utmaningarna i lagom portioner.

Den röda vägbomen


Obligatoriska fotot över Sjömossen

Hinder! Det blev en rejäl omväg i skogen.

Idag kände jag mig fortfarande lite hostig, så det fick bli ytterligare en MTB-tur. Denna gången tog jag banvallen och sedan bort mot Jättadalen. Det var lätt och skönt att cykla, och jag märkte att jag redan blivit lite järvare. Jag utmanade mig själv att cykla där det var slirigt, och det kändes bra. Jag svängde in på små stigar med lite rötter och stenar, och tyckte att det var kul. Jag och Bergatrollet ska nog ha det riktigt kul i år.

Ren och fin

Nu mår jag bra

Träning ger mig inspiration, och ett bevis på att hjärnan åter är med mig igen är att jag fick en tokig idé. Jag ska skriva en deckare. "Mord på Billingen"! Jag har redan klart för min de stora dragen, och idag hittade jag flera intressanta miljöer...


10 kommentarer:

  1. haha undrar genast vem du ska mörda ;) Åter till allvaret, Jag funderar på vad de människor som inte vill/kan dra till skogs och insupa lukten och friden där gör när de är helt tomma på energi. Vi är privilegierade.
    Till sist. Ser jag en rosa sportdryck tillsammans med blåa kläder. Går det verkligen ihop?

    SvaraRadera
  2. Skönt när det vänder och man känner att energin återvänder.

    Undrar om alla har namn på sina cyklar förresten? Min heter Skogså(bä)ket eftersom den var förvånansvärt stor och fick monteras isär när jag skulle hämta hem den från cykelaffären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara mina MTB som fått namn. De andra heter bara Crossen och Racern... Lite tråkiga namn kanske...

      Radera
  3. Hej Bra kämpat, en snabb fråga. Är det spång över sjömossen så man kan springa över? har inte varit där sedan barnsben och tänkte prova springa där en dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både stigen och spången över Sjömossen är i prima skick. Se upp för trollen bara!

      Radera
  4. Bra att det känns bättre, vad är livet utan att tjäna Konungen;-) Jag måste dock erkänna att även jag upplever det som saltgruvan ibland. Fin cykel!! / "QL"

    SvaraRadera
  5. Vad skönt att du mår bättre..! Och bra med förstående och avlastande kollegor.
    Hoppas du är "på banan" igen nu. Du får ta hand om dig, vet du...! ;)

    Kram M

    SvaraRadera
  6. Härligt att det har vänt! Det är tungt ibland. Inte roligt att vara där nere men viktigast att kunna medge det för sej själv och sin omgivning för att komma upp igen.

    SvaraRadera