20 september 2015

Reserapport: Jämtlandsfjällen; Del 1 av 3

Det finns en grupp tjejer, som huvudsakligen mötts genom Tjejmarathon, som gjort två löparresor i Skåne. Men i år bestämde de att dra norrut och springa Jämtlandstriangeln, eller Jämtlandshjärtat som det egentligen liknar. Jag är med i deras facebookgrupp eftersom jag känner Magda och Coyntha, och när jag såg att jag kunde vara ledig aktuell helg så bestämde jag mig för att hänga på. När det sedan visade sig att jag faktiskt var tvungen att vara ledig hela veckan så bestämde jag mig för att ta mig en längre tur på fjället; åtta dagar närmare bestämt.

Denna reserapport i tre delar handlar om dels min tur tillsammans med tjejerna, min egna tur i fjällen runt Sylarna och avslutningsvis vandringen i Vålådalsfjällen. Det blir en redogörelse för varje dags vandring och andra upplevelser, och så en daglig reflektion över saker som jag gick och tänkte på under veckan.

Åtta tjejer på tur i #jämtlandshjärtat

1997 började jag vandra i Norge, men före dess har jag vandrat mycket i Jämtlandsfjällen. Mitt minne av dem var att de vara ganska snälla, blöta och lite tråkiga. Detta skulle bli ett bra tillfälle att ta reda på hur bra mitt minne var.

Tjejerna skulle springa Jämtlandstriangeln och packade och klädde sig därför i löparutstyrsel. Jag valde vandringsprylarna eftersom jag skulle vara ute betydligt längre, och för att jag hade kollat in väderprognosen.

Vi sammanstrålade på nattåget. Först jag och Linn, och i Västerås klev resten av gänget på; Magda, Coyntha, Nina, Catharina, Victoria och Susanne. Efter lite småsnack i en tom kupé så var det dags att krypa till kojs och vaggas till sömns av tåget.

Lördag
Storulvån - Sylstationen, ca 16 km. Mulet, regnskurar och blåsigt.

Vi vaknade i en annan dela av Sverige och utanför fönstret var det mulet, men ännu inget regn. Framme i Duved tog vi buss till Storulvån. Spänningen låg i luften. Jag var sugen på att bege mig ut direkt, men övriga skulle först äta frukost och byta om på fjällstationen.

Storulvåns fjällstation

Nja...

Att försöka hålla ordning på åtta tjejer inne på en fjällstation visade sig vara en ganska svår uppgift. Ja, jag hade koll på mig själv, men resten sprang runt och "skulle bara", och var är Magda och Coyntha? Haha, till slut var alla "stugkramare" samlade i entrén och vi kunde påbörja vår tur. Klockan hade passerat 11, och det hade börjat regna.

Vänta, vi måste ju ta en gruppbild!


Jag skulle gå, och det skulle även Linn och Susanne, så det bildades en löp- och en gå-grupp. Dessa splittrades också till del, men alla sammanstrålade i rastskyddet Spåjme.

Jo, jag var lite tveksam till vad jag givit mig in på...


Jag traskade på i mitt vanliga tempo i egna tankar. Vädret var för tillfället riktigt bra med uppehåll och inte alltför starka eller kalla vindar. Men ack vilken tråkig stig. Väl upptrampad och sliten, mycket folk och egentligen inget särskilt att se utöver vidsträckta vidder. 


Spåjme rastskydd


Långt där borta kan man ana Sylstationen

Redan på långt håll kunde man se Sylarnas fjällstation. Syltopparna var däremot höljda i dimman.  Vi fortsatte som en splittrad grupp, men ändå var vi ganska samlade när vi kom fram till fjällstationen. Slutsatsen några drog var att man inte tjänade så mycket på att springa jämfört med att gå ändå eftersom man ändå behövde gå i backar och steniga partier.



Incheckning och lite stretch i vår sovsal. Dusch och bastu. Och så självklart facebookande och Instagrammande. Kvällen avslutades med gemensam matlagning och lite häng i storstugan innan vi kröp ner i våra sängar. Ute fortsatte det att regna och kvicksilvret kröp neråt...



Reflektion: FÖRBEREDELSER
För de flesta handlar förberedelser främst om det praktiska; att boka resa, inhandla saker man saknar och att packa. De sista dagarna studeras väderprognosen och packningen kompletteras.

För mig börjar förberedelserna med att jag bestämmer mig för vad jag vill få ut av min resa. Detta eftersom det är ju det som avgör vilka förberedelser jag behöver göra. Min målsättning med denna turen till Jämtland var att återse så mycket som möjligt av Jämtlandsfjällen, att vandra i några gamla fotspår och att upptäcka lite nytt. För att uppnå detta ville jag ha mycket valfrihet och få begränsningar.

Boendet fick inte begränsa mig, så jag valde att inte förboka annat än det som redan var bokat med tjejerna. Jag förbetalade också tre nätter i fjällstuga, men datumen för dessa nätter var flexibla. Vädret fick inte heller begränsa mig så jag valde därför att gå i kängor och kläder som skulle tåla ihållande regn under flera dagar utan att jag skulle behöva bo i ett torkrum om nätterna. Jag ville inte heller känna mig begränsad i mina vägval så jag lät min ryggsäck bli lätt, men hade med mig reservproviant för att kunna vara ute några långa dagar.


Vi bodde i sovsalen Baronen i annexet Kläppen

En annan viktig förberedelse är den mental. Vad är det egentligen som jag kommer att möta? Det kan handla om att studera kartor och titta på bilder. Det kan också vara att läsa om vad fjällstationerna och fjällstugorna har att erbjuda. Var finns det telefon- och internettäckning??? Är man uppe i fjällen för första gången så ska man nog inte bli förvånad över att det är mycket sten. Vandrar man i låglänt terräng bör man inte heller bli förvånad över att man får vandra genom tall- och björkskog. Man bör också ha tagit reda på att det tar avsevärt längre tid att gå 15 km i fjällterräng än på promenadstigarna på Djurgården...

Känner man några som har erfarenhet av det man ska bege sig ut på så är det lätt att fråga om råd och tips. Men man bör inte köpa dessa råden helt ograverade. Råden kan baseras på helt andra väder förhållanden. Personen som ger råden kan ha en helt annan fysisk status, eller så har den haft andra målsättningar med sig tur. Att skaffa sig, helst objektiv, information och sedan fundera till och dra egna slutsatser tycker jag är det bästa. I slutänden så är det ändå jag som måste stå för och ta konsekvenserna av mina beslut.

Sylarna hade mössa på sig...



Söndag
Sylstationen - via Norge till Blåhammaren, ca 28 km. Snöblandat regn, stundtals sol, blåsigt.

Synen som mötte oss när vi tittade ut genom fönstret på morgonen var vacker, men kanske inte efterlängtad. Snö! Jo, väl inne i september så är det ju bara att räkna med det.


Frukosten intogs inne på fjällstationen. Ett berg av gröt och mackor för att klara dagen. Redan under kvällen innan hade vi pratat om att kanske ta en längre runda genom Norge upp till Blåhammaren. Alla hade också kommit fram till att de helst ville gå för att slippa bli så svettiga och därmed så kalla när det var dags att rasta.

Fem tjejer valde den "korta", ca 19 km, vägen till Blåhammaren.

Jag, Coyntha och Victoria vågade oss på den långa färden...

Vi delade in oss i två gäng; ett som skulle gå den kortare vägen till Blåhammaren, och tre tappra själar som skulle ta den längre turen via Norge.

Coyntha lyckades trampa ner sig i leran bara en liten bit efter att vi lämnat fjällstationen.


Vi följde leden mot Storeriksvollen. Bra stig, men många blöta partier. Vädret skiftade hela tiden mellan regnskurar och sol. Vi tog oss över Fiskåhögda innan vi vandrade ner mot den norska gränsen och en liten rasthytta.

Snöblandat regn, eller kanske var det hagel

Och ännu ett blötparti...

Hmmm, har Norge satt upp stängsel för att hålla svenskarna borta?

Gränspassagen

När vi kom in i Norge kom även solen fram

Fiskåhögdas rasthytta

Av med blöta skor och sockar

Vid rasten uppmanade jag tjejerna att ta av sig sina blöta skor och sockar och få fötterna varma och torra. Sedan tipsade jag om att ta på torra sockar och ett par plastpåsar över dem innan de tog på skorna igen. Torra fötter är viktigt för att kunna hålla resten av kroppen varm. Det sa ju Emil till sin pappa när han hade låst in honom på dasset... "Huvudsaken är att man håller sig torr om fötterna" Själv hade jag inga problem med varken fötter eller att hålla värmen.


Ljuvlig vandring i solen


Utsikt över Essandsjön

Utsikt mot Sylmassivet

Vi vandrade på i lugnt tempo med stopp för hjortron och blåbär, och att titta på den härliga utsikten. Nu hade vädret stabiliserats och vi upplevde mestadels sol. De enda människorna vi mötte under hela turen var två norska gubbar, som vi pratade en stund med.

Mums!!!

Gott om hjortron


Vi följde delar av Karoliner-marschen

Haha, till slut gav de upp de fåfänga försöken att hålla fötterna torra

Tillbaka i Sverige


Vid Endalens rastskydd tog vi en rast och torkade fötter. Solen sken när vi kom dit, men innan vi lämnade hade det börjat regna. Här ifrån var det bara ett par timmar kvar till Blåhammaren.

Endalens rastskydd

Sock-torkning...



Stormklocka

Vi lämnar Endalens rastskydd



När man gå upp mot Blåhammaren dröjer det innan man ser fjällstationen. man tror att den är bakom nästa krön, men icke. Ett krön till, och bakom det fanns bara ytterligare ett krön. Men tillslut så kunde vi ana några röda stugor genom duggregnet. Jag hade på morgonen sagt att vi skulle räkna med att turen skulle ta 8-9 timmar, men jag vet inte riktigt om någon trodde på mig. Men när vi kom upp till Blåhammaren hade det gått ca 9 timmar sedan vi lämnade Sylarna. Det tar längre tid att gå på fjället än hemma i skogarna.



Vi klarade det!

Vi hade förväntat oss en välkomstkommitté från de andra tjejerna, men de var som bortblåsta. Vi checkade in och fick reda på att vi skulle sitta till bords om bara 40 min, så vi kastade oss direkt in i duschen. Sedan gick vi över till annexet där vi skulle sova. Där hittade vi sömniga och småfrusna tjejer som tagit en eftermiddagslur. Nu var det däremot dags för middag!


Lite högläsning ur STF's årsbok från 1925





Reflektion: LÄTT PACKNING

Löpning på fjället förknippas med lätt packning. Vandring förknippas ofta med tung ryggsäck. Men måste man springa för att ha lätt packning???

Har man tex kängor på fötterna behöver man inte packa lika många sockar eftersom man håller sig torr om fötterna. Samma sak om man har ett bra regnställ. När det är kallt och regnigt kan bra utrustning göra att man kan minska vikten på ryggsäcken.

För att kunna springa är det ju en förutsättning att packningen är lätt, och för att få till en lätt packning gäller det att kunna prioritera bort utrustning och prylar. Den utrustning man inte kan prioritera bort är den som håller dig torr och varm samt säker. Är det varmt och torrt ute så krävs mindre utrustning för att hålla dig torr och varm, men är det kallt och blött så krävs det mer. En ganska enkel ekvation. Sedan kan man ju självklart chansa och strunta i regnkläder eller extra undertröja, men då måste man vara beredd att stå för konsekvenserna om något händer. Och de konsekvenserna behöver inte bara drabba den enskilda, utan även människor omkring den.

Beroende på hur stark löpare man är blir fjällstigar mer eller mindre löpbara. När jag gått i Norge har jag reflekterat över att många långa partier skulle jag inte kunna eller våga springa pga all sten eller för att det är brant. Här har det varit bättre att gå, men med lätt packning.

Sedan är det också lite skillnad mellan den faktiska och den upplevda vikten av ryggsäcken. När jag vandrade i Norge hade jag en ryggsäck som var gjord för löpning. Den var lätt i sig, men inte så stabil och anpassad för tyngre bördor. Midjebältet fungerade främst för att hålla ryggsäcken på plats och inte för att lägga vikt på höfterna. Det gjorde att den mesta vikten bars på axlarna. Nu i Jämtland hade jag däremot en mer traditionell ryggsäck med en stabil ram och en höftbälte som lade vikten på höfterna. Även om min ryggsäck kanske vägde ungefär som i somras så upplevde jag den som lättare. Jag märkte inte alls av den när jag gick.

Så det där med lätt packning har flera dimensioner.


Detta var första delen av min reseberättelse. Håll ögonen öppna så kommer snart den spännande uppföljningen!



4 kommentarer:

  1. Den här gången är vi faktiskt överens om packning, vandring och löpning på fjället.
    Vilket egentligen kan ta dig längst/dag om man nu är ute efter det och inte bara, som vi helst vill; njuta mest av tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är vi överens om något??? Det kan väl ändå inte stämma. Otäckt ;-)

      Radera
    2. Bor man i fjällstugor och äter mat där, håller jag med om att packningen kan hållas lätt.
      Svårare att "skala" bort kg när man ska ha ner tält, kök, mat m.m.
      Det lilla jag nu har hunnit lära mig... Haha! :-D

      Radera
    3. Ja, ska man ha med mycket utrustning blir det att plocka bort det mesta av "bra-att-ha"-grejerna... :)) Men det går att komma ner i 10-12 kg med tält och allt. Men vad som är lätt handlar ju inte bara om faktiska kilon, utan vilken ryggsäck man har och hur förberedd man är för att bära den.

      Radera